Vid Svart-åns utlopp i Mälaren, i en långsträckt, fruktbar
dal, ligger denna stad, en af de äldsta i Sverige. Att den
derjemte är en af de trefligare, blir hvarje resandes erfarenhet,
som från de omgifvande höjderna får den välbyggda staden i
sigte.
Såsom första föremålet för uppmärksamheten framställer sig
den stora, praktfulla domkyrkan, ett vördnadsbjudande monument
af götisk byggnadskonst. Den anses vara grundlagd redan i
11:te seklet af St. David, den förste, som för Westmanlänningarne
predikade kristendomen, men sedermera tillbyggd af Birger
Jarl, såsom en försoningsgärd för mordet vid Herrevadsbro.
Dess pyramidformiga, 328 fot höga torn, uppfördt 1693 efter
ritning af riksrådet, grefve Nik. Tessin, torde i enkel skönhet
icke äga någon medtäflare i den skandinaviska Norden. Tornets
öfversta prydnad bör ej förgätas, ty den tupp, som nu majestätiskt
thronar på dess spets, bevarar ett sorgligt minne efter den,
som bidrog till dess upphöjelse. Mannen, som fästade den på
sin heders-plats, säges hafva angripits af svindel och fallit
ned till jorden, samt sålunda blifvit ett offer för sin djerfhet.
I ena kyrkoväggen är ett hufvud af koppar insatt, som förevigar
martyren för sin konst. - Inuti helgedomen finnas många dyrbara
minnesmärken. Till dem höra en altartafla, skänkt af Sten
Sture den yngre, flera gamla, goda målningar, till en del
väl bibehållna, samt några märkliga grafvårdar. Ej utan vemod
stadnar tempel-besökaren framför den marmor-kista, som förvarar
den olycklige Wasa-sonens stoft. Vedergällningsrätten emot
brodermördaren utöfvades af Gustaf III, då han på Eriks graf
lade den krona och spira, som förut varit ställda på Johans
sarkofag. - I ett rum i kyrkan är gymnasii-biblioteket uppställdt,
näst Linköpings, det rikaste i landet, inneh. emellan 11 ā
12,000 volymer, bland hvilka, utom flera andra sällsynta böcker,
manuskripter och paläotyper, äfven finnes den stora kurfurstliga
boksamlingen i Maintz, som, under trettioåriga kriget skänkt
till Ax. Oxenstjerna, af honom förärades till härv. bibliotek.
Slottet, fordom befästadt och ryktbart för flera utståndna
belägringar under de många inhemska fejder, som Calnar-Unionen
framkallade, ligger på en upphöjd plats vid Mälaren, öfver
hvilken det erbjuder en vidsträckt utsigt. På ruinerna af
det gamla slottet, som vid den af Gustaf Wasa år 1522 företagna
belägring blef förstördt, uppfördes af honom det nuvarande.
Ej anade han då, att han derigenom tillredde ett fängelse
åt sonen, som här tillbragte ett år, innan han flyttades till
Örbyhus.
Bland offentliga inrättningar förtjenar äfven härvarande gynmasii
botaniska trädgård att nämnas, den äldsta i Sverige, anlagd
af biskop J. Rudbeck.
Stadens enskilda hus äro till större delen uppbyggda af trä,
då den lösa grund, hvarpå Westerås hvilar, har utgjort ett
hinder för byggnaders uppförande af sten.
Berglagshandeln är innevånarnes förnämsta näringskälla. En
myckenhet bergverks-alster samlas här för att afsättas eller
uppläggas till afförande åt andra orter,synnerligast åt hufvudstaden.
Stadens hamn är med mycken kostnad anlagd på den öppna redden,
men likväl ej nog skyddad för sydliga stormar. Fabriksrörelsen
är högst obetydlig.
Genom de lättade transportmedlen af diligenser och ångfartyg
råder här sommartiden en stor liflighet, synnerligen under
den s. k. Mors-mässe-marknaden i september månad, hvilken
påstår i tio dygn, vanligen under betydligt tillopp af köpare
och säljare, äfven från aflägsna orter.
Staden, hvars äldsta namn var Wester-Aros, äger en folkmängd
af 3500 innevånare.
Svensk nationalkänsla anno 1899. Hämta som pdf här.