Landet runt.

Waxholms fästning




Stockholm, Sveriges stolta hufvudstad, hade i århundraden thronat på vår östra kust, innan man var betänkt på att försvara dess inlopp. Birger Jarl och konungarne efter honom intill Gustaf I voro dels för mycket upptagna af andra omsorger för att tänka på en sådan plan, dels ansågo de hufvudstaden väsendtligen skyddad genom sitt läge, bakom den naturliga förskansningen af de många öarna, som utgöra Stockholms skärgård. Emellertid kunde detta gälla, så länge grannen i öster ännu var en svag magt, kufvad till sina krafter genom det barbari, som i århundraden nedtryckt all utveckling inom densamma. Men då denne granne sedermera började utveckla både kraft och eröfringslystnad, då den snart med det ena eröfrade folket och landet efter det andra sökte mätta det okufliga begäret efter magt och välde, var det i sin ordning, att det svagare Sverge var omtänkt att vidtaga sådana, mått och steg, som kunde tillförsäkra, detsamma trygghet och lugn åtminstone inom egna landamären.

Gustaf Wasa, med den skarpa blicken öfver de förhållanden, som lågo honom nära eller närmast, såg äfven, att tiderna kunde förändras, att välden hafva sina skiften, att lyckan, nyckfull och obeständig till utseendet, nyttar magten utur ena handen i den andra, att en styrelse ej blott har skyldighet att se på det närvarande ögonblickets trygghet och säkerhet, utan att det tillhör densamma att sträcka en klok omsorg till tider, som stunda, och lät år 1549 emellan Waxön och Ridön, der inloppet är till Stockholm, anlägga ett blockhus, till en början starkt nog, att skydda inloppet emot fiendtliga kryssare, och, att dessutom så länge uppehålla en större flotta, till dess staden kunde få rådrum att sätta sig i försvarstillatånd. Anmärkas bör, att denna befästning ingaf genast från början Sverges fiender den respekt, att under de många krig fäderneslandet efter denna tid fört, ingen fiende ens försökt att nalkas hufvudstaden. Till och med de mägtiga danska och holländska flottorna, som under Carl XI:s krig nästan egde beständig öfverhand i Nordens farvatten, försökte ingen gång att framtränga till vår hufvudstad.

Det af Gustaf anlagda fästet utvidgades och förbättrades ansenligt under de följande regeringarne. För närvarande består det af ett stort torn med tvenne bombfria hvalf och flere batterier, som kunna bestryka vattenytan. Midt emot fästningen ligger den lilla staden af samma namn, anlagd af Drottning Maria Eleonora år 1652. I likhet med många småstäder i Sverige lefver den ett trånande lif och för närvarande blott 800 innevånare, som förnämligast sysselsätta sig med fiske och tillverkning af brännvin. -

En annan farled, Oxdjupet kallad, belägen en half mil från Waxholm, blef långliga tider efter Gustaf Wasas död befästad. Ett starkt torn, det största i sitt slag i Europa, anlades här af Fredrik I. Det var en tid starkt befästadt. Likväl har man på sednare tiden öfvergifvit tanken på detta inlopps försvar; man har i dess ställe upptagit det gamla, redan af Gustaf uppkastade förslaget att der hindra genomfarten medelst försänkningar.