Landet runt.

Warberg (text från 1856)

Denna stad,som helt visst kan räkna sina anor från lika aflägsna tider, som de flesta städer inom fäderneslandet, har först på sednare tider såsom bad-ort vunnit en viss ryktbarhet. Fornforskaren har ej lyckats spåra dess ålder längre fram i tiden än till 13:de seklet, då konung Waldemars jordbok omtalar ett Warum i Himble härad, hvilket efter Lagerbrings förmenande utmärker det nuvarande Warberg.

Sitt namn har det, efter allmänna tankan, emottagit af tvenne närbelägna berg, på hvilka under de oupphörliga krigen eldar brunno för att derifrån kunna varseblifva fiendernas rörelser. Staden har rönt samma öde, som flera andra städer inom riket, att ej få hvila på sin gamla plats, utan af olyckliga tillfälligheter flyttas än hit, än dit. Först var dess läge vid gamla Köpstad, vid pass 5/8 mil s. om den nuvarande staden. Efter tvenne förflyttningar, den sista förorsakad af dess brand under danska kriget 1565, anlades den vid de s. k. ”platserna," tätt invid det ställe, der den nu är belägen. Från dess förstöring 1666 af en vådeld räddades endast 3:ne hus, hvilka,flyttade på rullor, ännu förvara minnet af näst den yngsta staden.

Den nuvarande staden är en af de bäst byggda småstäder i landet. Den är ovanligt reguliert anlagd, med breda gator och stora tomter. Husen se, när heldst man kommer, så nyputsade ut, och en viss fryntlig trefnad tittar ut genom de höga och klara fönstren. Man tycker att det skulle kunna gå an att lefva här, äfven mellan badsaisonerna.Men orätt vore deremot att säga, det Warberg utmärker sig för någon naturskönhet enligt konstens och smakens strängare fordringar.

Halland är visserligen ingalunda blottadt på naturlig,fägring. Vyer kunna der tagas, hvilka ganska väl försvara sin plats ibland de vackrare inom Sverige, såsom Quibille- och Slöinge-trakterna samt den herrliga utsigten vid Hallandsås, men Warberg hör icke dit. Här hafva vi endast de eviga gråa bergen, de oändliga ljunghedarne och torfmossarne. Ej må man undra, om den resande intages af farhågan, att hafva blifvit förflyttad till en öken, då det lilla, oskyldiga Warberg skänker honom den trösten, att han ej helt och hållet blifvit skiljd ifrån menniskoslägtet. Hårleman i sin bekanta dagbok gör redan den ganska träffande reflexionen, att ”ehuru denna stad ofta ömsat ställe och skepnad, har den dock ej hunnit längre än att med landets och de omkringliggande bergens hela prydnads afsaknad blifva byggd af trä." Det är en stad af trä i en ort utan träd, se här i korthet dess beskrifning!

Stadens hamn, en bugt af Kattegatt emellan Getterön och fasta landet, är tillgänglig för femton fot djupt gående fartyg. Kusten är särdeles fiskrik och hafsvattnet i denna nejd äger den starkaste sälta på hela Hallands sjökust.
Ej underligt då, att,så många årligen vallfärda dit, ty å nyttans vägnar har denna badort ovillkorligen en stor dragingskraft; och den som sjelf kan skapa nöjen, kan äfven äga dem der, men detta är också ett oundgängligt vilkor!

Invid staden ligger Warbergs gamla fästning,numera blott en skugga af sin fordna storhet. Berget, på hvilken fästningen ligger, bebyggdes ,redan af Biskop Eskil, som lefde i 12:te seklet. Ofvanpå denna byggnad var ett torn, munktornet kalladt, som stod ännu 1759. Konung Erik Glippings mördare befästade stället till sin säkerhet i 13 årh., och under Kristian IV:s tid företogs dess ytterligare fortifierande. Kockenborgshvalfvet i den s. k. gråmunks-bastionen förtjenar särskildt att nämnas. Ej längre hotar den någon fiende utifrån Kattegat; den nöjer sig, med att redligt tjena Hans Maj:t och den höga rättvisan såsom förvaringsort för fienderna till landets inre lugn och säkerhet. För närvarande är ett cellfängelse med 30 celler under byggnad. Ibland märkvärdigare statfångar, som der suttit inneslutna,intager dcn för delagtighet i Gustaf III:s mord anklagade baron Pechlin det främsta rummet. Fästningen är i pittoteskt afseende af ypperlig verkan och i detta hänseende omistlig för landskapet, såsom tafla betratadt.

Åtskilliga historiska tilldragelser af vigt äro fästade vid denna stad. Här landsteg norska konungen Hagen 1256, och inom 24 timmar uppbrändes hela norra Hallands sjökust. Här hölls 1343 en herredag, då alla tre nordens konungar tillika med de förnämsta ifrån hvarje rike voro församlade. Det var vid detta tillfälle, som Waldemar i Danmark öfverlämnade Halland, Skåne och Blekinge, jämte Hven, till Magnus Eriksson i Sverige. Flera andra möten af betydelse höllos här under Unions-tiden.

Några författare, t. ex. Lagerbring och Torfeus, upptaga Warberg ibland Hansestäderna; vissheten häraf äger man dock skäl att betvifla, då flera förtiga den vid uppräknandet af de till Hanseförbundet,hörande handelsplatser. Vore förhållandet emellertid det förstnämnda, hade staden äfven i detta hänseende betydligt nedsjunkit från sin förra storhet, ty, ehuru den intager ett rum ibland Sveriges stapelstäder, inverkar den icke engång något särdeles på landets inrikes handel. Den äger omkring 1800 innevånare.