Landet runt.

Strengnes (text från 1856)

År 1080 framträder Strengnäs för första gången i historien och dess spår drypa af ädelt martyrblod. S:t Eskil var en af de dyrbara redskap i Försynens hand, som med hopp och förtröstan begynte, med mod och kraft fortsatte omvändelseverket i norden. Då konung Blotsven färdades omkring i landet för att utrota den nya läran, anställde han på många orter hedniska offer. Så kom han äfven till ett Södermanländningarnes afgudatempel, hvilket stod, der nu Strengnäs är beläget. Här anställdes ett stort offer. Eskil skyndade dit, predikade mot den hedniska villfarelsen och anropade de kristnas Gud, att han ville uppenbara sin allmakt. Då uppkom ett starkt oväder med storm och regn, så att offerelden utsläcktes. Det församlade folket intogs af en helig bäfvan för den okände Guden och hans läras apostel. En bland afgudapresterna, upptänd af vrede och förtrytelse, slog Eskil i hufvudet med en sten, så att den helige mannen föll blodig till marken. Han blef dock af hedningarne upptagen och framförd till konungen, som dömde honom till döden. Hans lik blef buret i procession från Strengnäs till Eskilstuna, i hvilken stads närhet den aflidne haft sin bostad. En forntida sägen förmäler, att bärarne tröttnat och stadnat med liket vid Dalängsberget, beläget öster om staden, och att, när processionen åter begynte, en källa på detta ställe uppsprungit, hvilken i anledning häraf fått namnet S:t Eskils källa. Den var under katolska tiden berömd för sin undergörande kraft mot sjukdomar och pilgrimsfärder, till och med från främmande länder, företogas hit.

Strenghäs är beläget på en bergudde mellan Norr- och Strengnäs-fjärdarne af Mälaren, vid allmänna segelleden mellan Stockholm och Westmanlands städer. Stadens namn tros härleda sig från en skog, kallad Sträng, som sträckte sig ända fram till näset. Andra vilja gifva åt det gamla namnet Straengianaes betydelsen af löftets eller edgångens näs. Såsom vi redan nämnt, var nemligen här under hednatiden ett offerställe, der ortens innevånare höllo sina årliga samting och idkade sin byteshandel. Från början af trettonde seklet nämnes Strengnäs uttryckligen såsom stad, och dess äldsta privilegier äro utfärdade år 1336 af konung Magnus Smek. Om staden under hedniska eller katolska tiden varit särdeles betydande eller haft större omfång eller rörelse än nu, kan i brist på säkra underrättelser ej afgöras; obetydlig har dock Strengnäs, i sednare sekler åtminstone, varit och förblifvit, emedan den ej utgör medel- eller utgångspunkt för någon vidsträckt landsbygds rörelse, och emedan sjötrafiken går här mera förbi än den i staden har någon stödjepunkt samt ej heller någon fabriksanläggning här velat slå rot. Föga välbyggd har staden städse varit, oaktadt den ej blef alldeles lottlös vid de försök, som under drottning Kristinas tid skedde att förbättra städernas byggnadssätt. Dess ojemna och bergiga läge gör fullkomlig regelbundenhet omöjlig.

Stadens folkmängd, som 1781 uppgick till omkring 1,000, upptogs 1840 till 1,127 och 1849 till 1,152. Då den år 1647 innehade det 24:de rummet bland rikets städer, hade den 1850 nedsjunkit till det 54:de i ordningen. Innevånarnes näringsfång äro jordbruk, handel, handtverk och fiske. Handeln, som fordom möjligen varit mera betydande, men dock alltid understigit de öfriga Mälarestädernas, är nu högst inskränkt. År 1781 funnos sexton handlande, år 1849 endast sex. Handtverkerierna äro ock föga ansenliga samt bedrifvas utan någon framstående skicklighet. Staden ägde 1782 femtionio och 1845 trettiosex mästare, alla lågt taxerade. Fisket är ringa, lönande och säges på sednare åren betydligt hafva lidit af ångbåtsfarten. Stadens innevånare räkna således sin egentliga näring från jordbruket, hvilket drifves med mera omsorg, än för de egentliga stadsmannayrkena är tjenligt. Inkomsten af den studerande ungdomen utgör dessutom en af hufvudnäringarna. År 1849 voro stadens hus och tomter 206 till antalet, och jordägorna, utgörande 671 tunnland åker och 1,991 tunnland äng- och skogsmark, tillsammans taxerade till 206,197 R:dr. Innevånarnes bevillnings afgift för sistnämnda året uppgick till 1,432 R:dr 19 sk., till en betydlig del utgående från den ecklesiastiska tjenstemannapersonalen.

Bland stadens offentliga byggnader äro de kyrkliga endast af betydenhet. Domkyrkan, en af de äldsta, största och vackraste i riket, var färdigbyggd 1291, men öfra delen af byggnaden förstördes genom vådeld på sjelfva invigningsdagen. Den återställdes småningom och bestod till en början af ett treskeppigt långhus, med fjorton pelare i två rader, och vid östra ändan ett kor utan pelare. På trettonhundratalet lades härtill småningom sidokapell, å ömse sidor om långhuset; år 1448 fullbordades en tornbyggnad på vestra ändan, sedermera två tillbyggnader å ömse sidor derom, till jemnbredd med sidokoren, samt på slutet af fjortonhundratalet ett praktfullt högkor. Dess utseende har sedermera genom flera vådeldar, som härjat det åldriga, templet, blifvit betydligt förändradt.

Sådan kyrkan nu befinner sig har den 150 alnars längd och 56 alnars bredd samt är uppförd af tegel med fot af huggen gråsten. I denna helgedom hvila många furstliga personer. Konung Carl IX:s minnesvård af marmor prydes af konungens bild till häst i riddarerustning. Carls begge gemåler, hertig Carl Filip, hans måg, falzgrefven Johan Kasimir och hans son, Carl Carlsson Gyllenhjelm, Sten Sture d. ä., Gustaf l:s dotter Sofia, Johan III:s dotter Isabella samt falzgrefvarne Johan Adolf d. ä. och d. y. ligga här begrafna. Deras jemte Stenbockska, Svinhufvudska, Marschallska, Hessensteinska och Sparreska grafkoren förtjena åskådarens uppmärksamhet. Här finnas derjemte Gyllenborgska, Olivecrantzska, Oljeqvistska, Cedercrantzka samt Frankeska grafvårdarna. - Elementarläroverkets åldriga hus förtjenar härefter att omnämnas. Det uppfördes af biskop Rogge (död 1501) till biskopsresidens och var efter tidens sed befästadt. Efter omskiftande öden uppläts det åt gymnasium vid dess stiftelse 1626. Läroverkets bibliotek, grundlagdt i katolska tiden, fick genom drottning Kristinas frikostighet en stor tillvext och har sedermera fortfarande ökts, synnerligast i naturvetenskaperna, samt innefattar nu omkring 9000 volymer. Detta läroverk tillhör den äran att bland sina lärjungar räkna en af vårt lands största konungar, Gustaf Eriksson Wase; i dess salar har den store reformatorn Olaus Petri undervisat och i den nuvarande bibliotekssalen hyllades den fordne lärjungen i det offentliga läroverket den 6 Juni 1523 till Sveriges konung, vid hvilket tillfälle Olaus första gången predikade mot de påfviska villfarelserna.

Strengnäs förekommer ofta i historien såsom medelpunkt för möten och andra allmänna förhållanden. I anledning af denna dess fordna historiska betydenhet har den ej undgått de faror och olyckor, som i tider af inre fejder och härjningar äro med en dylik förknippade. Så, till, exempel, lemnade Hättebrödernas krig på 1380-talet och unionsstriden 1520 större eller mindre delar af staden i ruiner. Dessutom hafva vådeldar åren 1291, 1473, 1535, 1551, 1643, 1686 och 1723 ödelagt staden.

Från södra och vestra sidorna företer staden med sitt upphöjda läge och sina stora trädgårdar en vacker anblick. Domkyrkan, omgifven af åldriga trän och belägen på största höjden i staden utmed Mälaren, utgör en serdeles skön punkt i den täcka landskapstaflan.