Landet runt.

Stjernsund (text från 1856)

Husby socken i Näsgårds fögderi och stora Kopparbergs län är troligen en af de äldst bebyggda trakter i Dalarne; redan Braut-Anund säges hafva uppbyggt den vid elfven liggande "kungsgården", på hvilken konung Birger stadfästade Dala-lagen och Magnus Smek 1387 stadfästade Kopparbergs privilegier. Vid kristendomens början voro landskapets lagmän härstädes boende, hvilka derföre kallades "Husaby män" och utgjorde sista instansen i rättegångsmål.

Husaby kloster, af hvilket endast några ruiner nu återstå, anlades 1486 för cistercienserorden och kallades Mons Domini, och Näsgård, ett af Ulfveslägtens gods och redan af Olof den Helige besökt, blef till detta doneradt. Af allt detta synes, det Husby och isynnerhet den delen deraf, som ligger å ömse sidor om Dalelfven, varit långt upp i hedenhös bruten bygd och äfven bland de första ställen, som i vårt fädernesland hugnats med kristendomens ljus.

I denna socken var redan i Gustaf II Adolfs tid en tull inrättad vid Sund eller det näs, som sammanbinder Grycken och Sörbosjön. Troligen har trakten häromkring varit en finnmark och föga bebodd, men som landsvägen till Gefle drog härigenom, blef väl med denna stads tillvexande rörelse äfven härstädes något mera lif, hvilket sjelfva tullens anläggande synes utvisa.

Vid merbemälta tidpunkt voro flera personer här bosatta, och äfven en hytta och en hammare uppförda vid den mindre ström, som förenar ofvannämnda sjöar. Den 21 Mars 1699 tillhandlade sig häradshöfdingen Gabriel Weldt, sedermera justitiekansleren, presidenten och friherren Stjerncrona, samt direktören Kristoffer Polhammar, sedermera kommerserådet och kommendören Polhem af Petter Nilsson Trång dess vid Sund egande hus och jord mot 200 daler kopparmynt jemte en äreskänk efter behag, och detta var första upphofvet till det sedan så bekanta Stjernsunds manufakturverk. Efterhand inköptes de följande åren åtskilliga smärre jordandelar, hvarigenom småningom en större jordegendom med dertill hörande skogslotter bildades.

Genom bergskollegii resolution af den 29 Maj 1700 priviligierades manufakturverket, hvarjemte rättighet följde till 300 skeppund jern- och 50 skeppund ståltillverkning samt messingsberedning i egen ugn. Tackjern anskaffades genom blåsning af 300 skeppund i Sunds hytta och 300 skeppund köperättighet. Sundshyttan förföll snart, hvarefter Stjernsunds egare i Rörshyttan brukade något tackjern,ehnru de sjelfva då ej egde någon del deri. Sedermera inköptes dock hela denna hytta, som nu är ödelagd, jemte den bergsmanshammare, som vid samma vattudrag var belägen. Emellertid hade Westerby byamän 1761 upplåtit till bruket damfästet vid Silfhytteå, der sjön Fullen faller ut i Grycken - och följande året flyttades Sundshyttan dit. År 1787 erhölls kongl. maj:ts tillstånd att under 9 veckors blåsning derstädes tillverka 700 skeppund tackjern. I de sednare åren har äfven här en stångjernssmedja blifvit uppförd, hvarförutan ock i Stenshyttan, Thorsåkers socken, finnes en Stjernsund tillhörig stångjernssmedja, som endast understundom begagnas. Likaledes hafva andelar i Tjernäs tackjernshytta samt i Thorsåkers Walls- och Ofvansjö Walls bergsmanshamrar blifvit till egendomen tid efter annan inköpta.

Manufakturverket var från början hufvudsaken och blef genom Polhems sinnrika uppfinningar ryktbart såväl inom som utom fäderneslandet. Vid nästan alla slags tillverkningar voro egna, af Polhem inrättade, maschiner anlitade, och främsta rummet bland dessa intogo de i urfabriken och jernblecksverkstaden befintliga. Alla till väggur afsedda hjul med armar och kuggar, axlar och dref, blefvo utan tillhjelp af menniskohand i en serskild maschin, som sattes i rörelse med vattenkraft, afskurna, svarfvade och afvalsade, hvarvid filarne af sig sjelfva dels fullgjorde sina skärningar och dels lyftade sig upp på bestämda mellantider, får att gripa till med en ny tand. Stommar, pelare och andra släta stycken till uren blefvo, likaledes genom maschinen filade och polerade utan annat handarbete, än det som erfordrades för att insätta och åter uttaga styckena. - Sedan ämnena till tallrickar, fat och skålar af jernbleck blifvit genom serskilda maschiner djupade, rundklippta, betade och förtenta, insattes de i små hammarmaschiner, hvaruti kärlet gick omkring i spirala linier, i början långsamt, så länge hamringen skedde omkring bräddarna och sedan allt fortare och fortare i den mån som kärlet hann närmare till mdelpunkten, allt efter den proportion, som ringarnas vidd fordrade, hvarigenom hammarslagen blefvo öfver allt lika täta. Emellan hvarje slag poleradcs hammaren ren, på det ej några fläckar skulle uppkomma i förtenningen, ehuru slagen följde med nästan blixtlik snabbhet på hvarandra. När kärlet var färdigt, stannade hammaren af sig sjelf. Aderton sådana maschiner drefvos af ett vattenhjul och voro så kombinerade med hvarandra, att flera eller färre eller ock alla, på en gång kunde sättas i verksamhet. - Så väl dessa båda maschiner, som en mängd andra, gingo förlorade i den stora brand, som den 3 Nov. 1737 öfvergick Stjernsund; endast fragmenter af urmaschinen äro i behåll, jemte en tunntapp, så inrättad, att omöjligen något mera kan ur tunnan tappas, än egaren på förhand bestämmer.

Stjernsund med Rörshyttan, Silfhytteå och Stenshyttan har 7 härdar och 6 hamrar med 2,908 3/4 skeppund privilegieradt smide, 12 spikhamrar, hvarvid cirka 700 skeppund spik tillverkats, knipphammare, klippsax, stålugn, allt med oinskränkt manufaktureringsrätt, hvarförutan i verkstäderna förfardigas domkrafter, betsmän, lås, svartsmiden, m. m. Plåtsmidet upphörde redan på 1820:talet. Inskränkning i manufakturtillverkningen är nyss vidtagen, äfvensom förändring af hittills varande tysksmide till behandling efter Lancashire-method med smälthärdar och vällugn. Tackjernsblåsningen har utgjort omkring 2,600 skeppund af egna malmer från Bisphergs, Norbergs, Skinnarängs och Kråknäs gruffält. Skogsarealen stiger till 6,852 tunnland, oberäknade 515 tunnland hagar. Vid Stjernsund äro en större trädgård och park anlagda. Brukskyrkan är uppförd 1739, och sedan 1750 har bruksförsamlingen varit betjenad af serskild predikant.

Stjerncronska hälften, gjordes genast, af förste egaren till fideikommiss och innehades derefter af dennes ättlingar tills 1820, då öfversten, baron. D. H. Stjerncrona försålde densamma till brukspatropen J. R. Steenman, hvarvid fideikommisset förflyttades till säteriet Morryd i Skaraborgs och frälsehemmanet Karsvik i Stockholms län. Den andra hälften åter ärfdes efter Polhems 1751 inträffade död af dennes barn och mågar, bland hvilka sednare advokatfiskalen Reinh. Galle Rückerschöld 1760 utlöste sina medarfvingar och vid sin egen död gjorde äfven denna del till fideikommiss, öfverlemnande den, till sin systerson, nyssnämnde Steenman. Nuvarande fideikommissarien är brukspatronen, mag. C. v. Stockenström, hvilken på arrende öfverlåtit fideikommisset till det bolag, som genom disponenten, brukspatron M. F. Waerns försorg år 1853 blef bildadt. Samme man inköpte nyssnämnda år den ursprungliga Stjerncronska andelen af bruksegarnes hypotekskassa.