Landet runt.

Stockholm från Mälaren (text från 1856)

Naturen af Stockholms omgifningar kan man kalla med skalden ett sammandrag af hvad Sverge eger skönast. Mälaren bjuder på den herrligaste, friskaste nordiska tafla. Från dess stupande stränder vinkar den stolta tallen oss till mötes. Melodiskt suckar den allvarliga granen från höjdernas toppar. I skönare fägring, än man skulle våga tro, för att döma efter det nordliga läget, böljar sädesfltlten i sommarvinden. Bygger ej konsten under strändernas löfhvalf luftiga, skimrande, prunkande villor och slott, så bygger dock tarfligheten sitt enkla tjäll, under hvars tak, såsom i fordomtimma, trifvas och bo kärlek och ära och tro. Här och der ser man dessutom månget slott från försvunna tider, mången villa från våra dagar, kransade med grönskande gördlar, förete ett brokigt skiftande, romantiskt lif. Kring de täcka holmarne och mellan de löfklädda stränderna slingrar Mälarens vatten sina glänsande armar. Lif och rörelse, mod och kraft utveckla sig på dess rörliga vågor. När och fjerran röra sig de snabba ångarne med dyrbara laster af passagerare och varor, hvilka från hufvudstaden afgå till de talrika, kring Mälarens stränder utströdda städerna och byarne.

Redan på betydligt afstånd se vi kungastaden dyka upp utur vågen, en skön panorama, kanske förhöjd af solens slocknande strålar. Öfver det hela dominerar med imponerande kraft det herrliga, aldrig nog beundrade slottet, och närmare åt förgrunden sträcker Riddarholmskyrkan sitt spetsiga torn mot himmelen. Vi komma närmare; partierna utveckla sig, det ena utur det andra. Hus och kyrkor framträda utur massan af det hela. Birgers stad träder oss till mötes, glad, stolt och skön, såsom förr, rik på skönhet och behag, på förfining och smak, på lekande lust och ystert lättsinne.

Efter som vi nalkas, vilja vi taga i skärskådande ett och annat af de föremål, som träda inom vår synkrets.

Till höger hafva vi Skinnarviksbergen, kala, illa bebyggda på den klippiga stranden. Det är lasten, nöden, behofvet, som flyttat ut, för att åtminstone, då de lida brist på allt annat, njuta af himmelens sol och vind.

Vi se framför oss mera till höger tvenne kyrktorn. Det ena tillhör Maria, det andra Katarina kyrka. Den förstnämnda är uppförd i en sällsam smak, sedan den i midten af förra århundradet förstördes genom en stor brand. Vid dess fot ligga skalderna Stagnelius och Nikander, broderligen förenade i samma grift.

Katarina kyrka är uppförd på den plats, der Kristian Tyran lät uppbränna stockholmska blodbadets offer. Den bestod först af ett träkapell, som uppfördes af Johan III. Sedan den år 1723 härjats af eldsvåda, uppbyggdes den ånyo efter ritning af borgmästare Adelerantz. Allmänt beundras för dess arkitektoniska djerfhet tornet, som hvilar på kyrkans hvalf, utan att stödjas af några pelare.

Bland de intressantaste punkterna af Stockholm är utan tvifvel Riddarholmen. Stora minnen sofva i Riddarholmskyrkans hvalf och utanför densamma rör sig utan rast och ro dagens och stundens oroliga, arbetsamma, rörliga slägte. Straxt bakom Carlarnes och Gustafvernas fridfulla grafvar ligger det hus, der strider stridas, fredliga, fosterländska, emellan de trenne af våra riksstånd. Väl händer, att äfven der någon gång går hett till under sköldarne; men det stora, allt besegrande intresset för det älskade fosterlandet skall städse föra dessa politiska kämpalekar till ett stort, godt och fosterländskt väl.

Näst Riddarholmskyrkan, som i ett föregående häfte beskrifvits, anmärka vi såsom det vigtigaste: Riddarhuset. Det är uppfördt i on ganska egen stil efter ritning af drottning Kristinas byggmästare de la Vallee. Taket är prydt af en mängd statyer och andra prydnader. Under taklisten går rundt omkring huset en latinsk inskription med kärnfulla tankspråk från klassicitetens tider. Der innanföre finnes riddarhussalen, der adelsståndet sammanträder vid riksdagarne. Denna sals väggar äro klädda med de adliga familjernas målade vapen; dess tak är måladt af Ehrenstrahl. - Derutanför står Gustaf I:s bildstod. Den är modellerad af L'Arehevesque och gjuten af Meijer 1770.

Rådhuset, beläget invid Riddarhuset, är en prydlig byggnad med fyra flyglar. Det har förut tillhört riksskattmästaren Gustaf Bonde. Efter hans död såldes det till staden, som apterade detsamma till rådhus i stället för det gamla, som stod vid stortorget, der börsen nu är anlagd. - Här förvaras åtskilliga antiqviteter, såsom stadens svärd och nycklar, äfvensom "stadsens stenar," hvilka såsom bestraffning för vissa förseelser skulle af brottslingen bäras omkring stadens gator.