Landet runt.

Sölvitsborg (text från 1856)

Sölfvitsborgs historia har otvifvelaktigt äfven sin sagoperiod. Dit hör berättelsen om Longobarderne, hvilka här skola haft sitt urhem och härifrån utvandrat till södra Europa. Måhända kan äfven hit föras den sägen, att konung Sivart omkring år 500 grundlagt staden. Att sjökonungen Sölve här uppbygt en borg och att staden deraf emottagit sitt namn, anses deremot af de flesta häfdateknare såsom ett historiskt faktum. Med stöd af denna uppgift skrifver man stadens namn måhända rättare Sölvesborg. - De lemningar, som af detta fäste ännu qvarstå, visa, att det varit af betydenhet. Der har ibland annat funnits ett rundt och djupt torn, i hvars botten man träffat några kanoner med lös krutkammare, hvari skottet kunde inläggas och krutkammaren tillåsas, medan skottet lossades. Af konung Kristoffer emottog Sölfvitsborg år 1445 sina första egentliga privilegier, i hvilka dock omtalas några vissa fri- och rättigheter, som förut blifvit staden beviljade.

Fordom var Sölfvitsborg den förnämsta staden i Blekinge och egde ett stort anseende. Tuneld vill veta, att den till och med var i välstånd under Harald Hildetand, hvilken blir en tid skall haft sitt säte. Den förekommer ofta i historien, men merendels såsom hemsökt af fiendens härjningar eller andra missöden. Den intogs år 1359 af Waldemar, uppbrändes af Carl Knutson 1452, af Bernt von Melen 1523 och af Severin Norrby 1525 samt ödelades derefter af Svenskarne under Erik XIV:des krig 1564, sedan Werner Passberg, befälhafvaren på slottet, förut itändt detsamma, då han erfor fiendens framryckande. Man saknar under en längre tidsföljd tillförlitliga underrättelser, men 1801 hemsöktes ånyo Sölfvitsborg af vådeld, då den bäst bebyggda hälften af staden lades i aska. Såväl genom dessa olyckor, som genom det närgränsande Carlshamns framåtskridande i handel nedsjönk Sölfvitsborg alltmer från sin fordna betydenhet och var länge en ibland de obetydligaste af femte klassens städer.

Omkring 1815 kan man anse en gynnsammare period uppblomstra för detta samhälle, och denna fortfar ännu. Staden uppflyttades 1853 från femte till fjerde klassens städer. Sölfvitsborgs fördelaktiga läge intill skånska gränsen ger tillfälle till liflig omsättning af landtmannaprodukter och en betydande bränvinshandel drifves på Stockholm. Staden har 18 handlande med en antagen årlig varuomsättning af omkring en million R:dr. År 1843 ingingo stadens äldste till Kgl. Maj:t med en underdånig ansökan om beviljande af direkt export- och importrättighet, den sednare dock inskränkt till ej stämpelbart gods, hvilken ansökan följande året afslogs. Vid 1847 års riksdag framställde stadens representant motion om stapelrätt för staden, såsom icke blott för dess egen utveckling utan ock för hela den kringliggande folkrika och välmående orten ytterst behöflig. Ständerna hemställde frågan till Kgl. Maj:ts nådiga pröfning och afgörande, hvarpå nytt afslag följde uti en kunglig resolution i April 1850. Samma öde rönte denna fråga, ånyo väckt vid 1850-1 årens riksdag. - Sjöfart idkas med 12 större och mindre fartyg om tillsammans 379 lästers drägtighet. Inloppet till hamnbryggan har nyligen blifvit uppmuddradt, en god kajbyggnad fullbordad och åtskilliga andra förbättringar vidtagna. - Vid gamla skansen anlades för flera år tillbaka ett skeppsvarf, men som det befanns kunna göra intrång för Carlshamn blef det genom sedeles kraftiga mått och steg bragt ur verksamhet, hvarvid ett nära färdigt, på stapeln stående, fartyg måste slopas. - Fisket, fordom förmånligt, kan numera ej räknas bland innevånarnes hufvudnäringar, men är dock tillräckligt för stadens behof. - Handtverkarnes antal uppgår till 58.

Innevånarnes antal, som år 1792 uppgick till 400 och 1838 hade ökats till 1,072, var enligt 1850 års mantalslängd 1,454. Kronoskatten upptogs sistnämnda år till 2,671 R:dr 18 sk. bko. Stadsjorden innefattar 1,075 tunnland, uppskattade till 222,257 R:dr.

De enskilda byggnaderna, ehuru ej stora, äro i allmänhet väl underhållna, snygga och trefliga. Med undantag af 25 byggnader af sten, är återstoden uppförd af trä och korsvirke. Husens antal uppgår till 151. Staden har ett vackert torg, omgifvet af sköna lindar, men erbjuder i öfrigt ingenting anmärkningsvärdt. - Kyrkan är byggd af tegel, i ren medeltidsstil. Den har undergått flera betydliga reparationer, af hvilka den vigtigaste egde rum 1834, då en ny god orgel insattes.

Staden har en lägre apologistskola med tvenne lärare, en folkskola, inrättad 1840 och tre flickskolor. En sparbank grundades 1839 med obetydlig fond, men vid 1849 års bokslut ägde den efter tio års verksamhet en ansvarighetssumma af 117,265 Rdr bko och en räntevinst af 3,189 Rdr, som enligt reglementet för inrättningen användes till något för staden allmännyttigt ändamål. Nära intill staden, vid skånska gränsen, ligger det täcka Wallsjö, hvars behag väcka desto mera uppmärksamhet och beundran, som de närmaste omgifningarne, synnerligast åt skånska sidan, äro enformiga och fula.