Landet runt.

Ronneby (text från 1856)

Emellan grönskande berg, fruktbara dalar och ljusande utsigter ligger Ronneby, omgifven på trenne sidor af den å, hvarefter orten benämnes, och som en fjerdedels mil derifrån segelbar utfaller i hafvet. Fordom en ansedd stad med ett befästadt slott, får den numera åtnöja sig med rangen af en bland rikets förnämsta köpingar. Den omtalas redan år 1380, då dess privilegier, som blifvit förstörda vid en eldsvåda, förnyades i Ystad af Konung Olof.

Under den oroliga Unionstiden, då de blodiga striderna äfven sträckte sig till Blekinge, omtalas ofta denna fasta ort som ett mål för fiendens härjningar. Under Gustaf I:s tid lemnade borgerskapet hemligt bistånd åt den upproriske Dacken, och minnet häraf bidrog tvifvelsutan till den vildsinta grymhet, hvarmed staden behandlades af Erik XIV den 4 September 1564, då den efter ett tappert motstånd och tre afslagna utfall af honom intogs samt derefter plundrades och uppbrändes, under uppträden af de vildaste utsväfningar och grymheter.

Omkring 2000 personer lära på denna dag hafva blifvit dödade i Ronneby. Kyrkan sköflades; icke en gång qvinnor och barn skonades. Det byte, som Svenskarne här togo, var ofantligt, men ännu större den skada, de tillfogade staden, som i grund förstördes. Väl uppväxte staden ånyo ur askan, men förmådde ej höja sig till något välstånd, då Carl XI år 1680 fråntog. Ronneby sina stadsprivilegier.

I omvårdnaden för sin nya skapelse, det nyanlagda Carlskrona, gick han så långt, att innevånarne i den fordom folkrika handelsstaden, som dessutom af naturen var så synnerligen gynnad, erhöllo befallning att lemna sina hem och flytta till den nya staden. Ogerna ville de åtlyda detta despotiska påbud, men en eldsvåda, som kom synnerligen väl tillpass för befordrandet af Konungens afsigter, förstörde samma år en mängd hus, och de husvilla begåfvo sig då till Carlskrona. De qvarvarande gjorde ännu ett försök att få behålla sina fädernehem och framförde följande året denna begäran till Konungen, som vistades i Lyckeby, men förgäfves. Den nedsjönk derefter till en kyrkoby och förklarades år 1617 för en Köping under Carlskrona.

Allt detta kunde en oinskränkt konungamakt göra, men den förmådde dock ej att förändra naturbelägenheten. Ehuru Ronneby sålunda blifvit ganska stjufmoderligt behandlad, har den icke desto mindre förblifvit en betydande ort genom sin handel, sina näringar, sin välmåga och sin folkmängd, ansenligare än många som, omhuldade af ett högre beskydd, prunka med namn, heder och värdighet af Stad.
Köpingen är temligen välbyggd, ehuru med låga trähus och smala gator.

Kyrkan, belägen på en höjd, är rymlig och vacker. Vid vestra sidan, är en bro öfver Rotne eller såsom den numera vanligtvis kallas Ronneby-ån, hvilken här nedstörtar utför klippbranterna och bildar ett praktfullt vattenfall. På södra sidan är åter en bro jemte saluhamn och lastplats för båtar och mindre fartyg, hvilka kunna gå ända upp till köpingen, då deremot en större hamn för större fartyg finnes vid åns utlopp. På motsatta stranden af ån är en smakfull parkanläggning, som bär namn af Sneckebacken, hvars löfrika kullar bereda de täckaste utsigter. Dess, nuvarande folkmängd uppgifves till omkring, 1800 personer.

Näringar äro sjöfart, handel och handtverk. Senaste kända uppgifter meddela, att i staden finnas 17 handlande och 29 handtverksmästare. Utrikes handeln på Köpenhamn och några andra danska, städer är i märkbart aftagande, men inrikes handeln fortfar att vara liflig. Den underhålles med 12 större och mindre fartyg om tillsammans 375 läster. Bland fabriksanläggningar kunna nämnas: ettpappersbruk,en snusfabrik, läderfabriker, såpbruk, stärkelsebruk, färgerier, en i vidsträckt skala anlaggd, mekanisk fabrikation af kopparslagare-arbeten m. fl., i värde upptagna till 65,975 Riksdaler. Köpingen har ock en vexelundervisnings-skola, underhållen af räntan å ett af Carl XIV Johan doneradt kapital af 4,800 Riksdaler, sparbank, postkontor, apotek, och en tullkammare, lydande under Carlskrona. Hamnen utanför mynningen af Ronneby-ån är skyddad af framför liggande holmar, men ehuru tillräckligt djup för större fartyg, hindrar en sandbank vid inloppet derifrån till ån fartyg, som äro mer än 6 fot djupgaende, att dit inlöpa.

Midt emellan köpingen och hamnen, på västra stranden af Rottne-ån, ligger Ronneby helsobrun, omgifven af den vackra Sneckbäcken. Denna brunn upptäcktes först i början af 18:de seklet af smeden Nils Folkesson eller såsom andra uppgifva Åkesson och undersöktes af Amiralitets Doctorn Traneus. Den utgick oförmodadt år 1726, men en ny ådra, 200 steg ifrån den gamla, upptäcktes af Apotekaren i Carlskrona, Eberhard Ferber. Dess vatten är ibland de mest jernhaltiga och öfverträffar till och med vattnet vid Pyrmont. - Stället äger en välgörande, vid badning begagnad gyttja, hvilken äger samma beståndsdelar, som brunnsvattnet. Vackra och rymliga brunnsbyggnader, badhus och lazarett äro under de senare åren uppförda, och antalet af så väl brunns- som badgäster har betydligen tilltagit.

I nejden ligger det natursköna Djupaforss, och flera fornlemningar påträffas här, såsom åtskilliga bautastenar, Habors källare, som förmodas hafva varit ett röfvarehem, emedan der finnas lemningar efter förskansningar, m. fl. -