Landet runt.

Malmö (text från 1856)

Det äldsta namn, hvarunder denna stad framträder i historien, är Malmhauge. Detta blef sedan under tidernas lopp förvandladt till Malmouga, Malmöga, Malmöye, Malmey. På grund af dess utsträckta belägenhet, i form af en krökt armbåge, kallades den äfven i äldre tider af tyskarne: Ellenbogen, på latin: Arcona Seanorum.

Det äldsta Malmö låg i den nu s. k. Westervång och först 1319 flyttades staden öster ut till fiskeläget Squalperup. Den tyckes emellertid hafva behöft ett helt sekel på sig för att erhålla någon betydligare handel och industri. Stadens befästande anbefalldes år 1434. Af dessa befästningar återstå numera endast slottet, (ånyo uppbyggdt 1527,) omgifvet af vallar och grafvar, användt till fängelse, kasern, m. m.

År 1524 hölls här ett möte emellan Gustaf d. I och danska konungen Fredrik för biläggande af stridiga anspråk emellan de båda rikena. Malmö var för öfrigt den enda af landskapets städer, som ej underkastade sig Severin Norrby, hvilken 1525 bemägtigade sig största delen af Skåne.

Malmö var redan 1529 en luthersk stad och den första, som häri föregick öfriga städer inom den danska monarkien med ett godt exempel. Den första danska psalmbok utgafs här 1528.

I den s. k. grefvefejden emot Christian d. 3 spelade Malmö en vigtig roll. Striden blef för Malmös räkning bilagd 1536 genom stadens kapitulation på fördelaktiga vilkor. Då kung Christian sjelf några dagar efter kapitulationen gjort sitt intåg i Malmö och uppvaktades meden festmåltid på värdshuset; hade den inställsamme borgmästaren Jörgen Kock låtit för majestätet bereda ett högsäte, hvilande på fyra pelare, liknande fjerdingar och hvilka voro fyllda med danska silfvermynt. Efter gillet bad Kock konungen att ej försmå stolen, på hvilken han hade sutit. Konungen mottog också efter någon betänklighet gåfvan och lär ej ha funnit skäl att ångra det.

Malmö slott var residens för Fredrik d. 2 som kronprins. Grefve Bothwell, Maria Stuarts tredje man, satt här fängslad. Under sednare hälften af 1500:talet började staden, som en tid egde icke mindre än 4 borgmästare och 12 rådmän, att förfalla.

Under 1643-45 årens krig blef Malmö belegradt af svenskarne, men undslapp lyckligen, sedan Christian d. 4 vunnit seger vid "Fosie Borror, då, fienden fann för godt att draga sig tillbaka. År 1654 rasade här pesten, hvilken redan förut en gång (1583) skördat en mängd af Malmös innevånare. Emellertid tyckas kort derefter lif och blomstring åter hafva inträdt och 1658 omtalas bland annat uttryckligen en särdeles ansenlig landthandel, som "spärrade stora torget i Malmö med vagnar och gjorde det nästan omöjligt att der komma fram." Malmös sednare öden under svensk krona äro mera allmänt bekanta.

Malmö har 3 kyrkor, St. Petri eller Storkyrkan, byggd på 1300:talet, och Tyska eller Caroli kyrka; dessutom Hospitalskyrka och Slottskapell. Stadens stora torg är vidtberömdt och förtjenar sitt vackra rykte; det utgör en regelbunden fyrkant, omgifven af lummiga lindar och kastanjer. Rådhuset har en praktfull sessionssal, prydd med flera porträtter. I öfra våningen är den s. k. Knutsalen, en festivitets- och danslokal, mot hvars dimensioner sjelfva Stockholms börssal, får träda tillbaka i skuggan.

Malmö eger numera en förträfflig hamn, hvilken ännu årligen vinner i förbättring oeh utvidgning; den är helt och hållet konstens verk och har kostat högst betydliga summor.

Handeln och sjöfarten hafva i de sista årtiondena tilltagit högst betydligt. Äfven inom industriens olika grenar går staden, synbarligen framåt. Stora och ståtliga byggnader resa sig alltmer för hvarje år och hela nya qvarter äro på väg att uppstå, af en viss mera fashionabel karakter, snart nog måhända förtjenande tillnamnet "lilla Köpenhamn."

Bland stadens fabriker är Kockums storartade tobaksfabrik vida bekant. Samma man eger ett jerngjuteri, hvars produkter i den sednaste tiden vunnit ett allmänt och stigande förtroende. Dessutom finnes här en särdeles renommerad handskfabrik, kortfabrik, oljeslageri, såpsjuderi, m. m.

Förutan det ifrån äldre tider bestående Knutsgillet finnes i Malmö äfven en Amaranter-Orden. Ett Tivoli har några år existerat.

Omgifningarne förete flera vackra punkter; Möllevången har länge varit en företrädesvis omtyckt förlustelseort för stadens innevånare. Förstäderna, de s. k. Öster- och Söder-Wärn, utmärka sig genom en mängd trädgårdar, till dels ursprungligen anlagda af holländska kolonister.

Från Malmö till Köpenhamn är i rak linea endast 2 och en half mil, men i anseende till den danska Saltholmen, som ligger i vägen, utgör seglingen omkring 4 mil.