Landet runt.

Läckö slott (text från 1856)

På Kållandsö i Wenern ligger ett gammalt slott, hvars makt och ryktbarhet forntida sägner förvara, men hvilket nu delar ett lika öde med de flesta ålderdomsminnen i vårt land - att vara ett föremål för tidens härjande åverkan. Snart skall man finna en ramlande ruin i den stolta borgens ställe, och fornälskaren skall ej kunna vinna någon annan upplysning än denna: Här stod Leckö slott.

Slottet är beläget på en i Wenera utskjutande klippudde. På många mils af stånd synes detsamma från sin enstaka oeh nästan kringflutna bergsklint. Udden, hvarpå det är anlagdt, har till venster en hamn, kallad Kungshamn, och på högra sidan en vik, benämnd Stallviken. Dessa vikar äro förenade genom en graf, sprängd i berget. Vid högt vatten fylles grafven, och slottet synes då ligga på en ö. Nederst vid sjökanten är en underjordisk gång, sprängd i berget, tre alnar bred, sex alnar hög och tjugo alnar lång. Den går under slottet och leder till en brunn af 200 fots djup, hvarifrån vattnet fordom genom pumpverk uppfordrades till slottet.

Biskopen i Skara, Bengt hin Fromme, härstammande från den gamla Bonde-ätten, ägde Leckö, men Biskop Brynolf I anses hafva varit slottets anläggare år 1298. Det var då uppfördt i fyrkant af tegel med tre våningar och prydt af ett torn, ofvanför hvars port syntes det biskopliga vapnet och en inskrift: Hjelp Maria! Biskoparne i Skara innehade sedermera i en lång följd af år Leckö oeh underlydande gårdar såsom sin embets-tillhörighet och befästade sig här under en sednare tid emot konungamakten. Brynolf III, som dog år 1505, lärer hafva förbättrat och utvidgat slottet efter den tidens smak, hvilken just ej var den bästa. Under Gustaf I:s tid upphörde det att vara biskopssäte och indrogs vid 1527 års riksdag till kronan. Det lemnades derefter, tillika med några närgränsande härader, i förläning åt Svante Sture, som ägde det till sin död. År 1563 ärnade Danskarne att angripa slottet, hvilket denna gång genom en svensk härs mellankomst räddades. Lika lyckligt var det ej år 1566, då danske fältherren Rantzow härjade och uppbrände slottet. Sedan hertigarne Johan och Carl under upproret mot Erik XIV intagit detsamma, blef det af Johan III förlänadt åt Svante Stures måg, riksrådet Hogenskild Bjelke. Den sistnämnde konungens son, hertig Johan af Östergötland, erhöll det af ständerna i förläning på riksdagen i Linköping 1600. Då fältmarskalken Jakob Pontusson de la Gardie 1615 gjordes till grefve, erhöll han till grefskap detta slott med tillhörande trenne härader eller 40 socknar. Såväl han, som i synnerhet sonen Magnus Gabriel, prydde och tillbyggde detsamma. Den sistnämnde uppbyggde fyra torn och tillade den fjerde våningen, samt omgaf slottet med vallar. Genom 1682 års reduktion förlorades egendomen för denna grefliga slägt. Leckö lärer sedan blifvit öfverlåtet åt en fältmarskalk Hjerta, hvarefter det från 1752 till 1770 innehades på arrende af en man, som i mer än ett afseende kan jemföras med Magnus Gabriel de la Gardie, den vittre, smakfulle och praktälskande grefven Tessin, som mycket förskönade detsamma. Sedan det, efter hans död, under tjugo års tid ägts af riksrådet, grefve Gustaf Adolf Hjärne, lemnades det, enligt 1810 års riksdagsbeslut, på femtio år åt general Adlercreutz, hvilken förändrade godsets namn till Sikajocki efter det slagfält, på hvilket den svenska armén under hans befäl år 1808 tillkämpade sig en så lysande seger. Slottet bibehåller likväl sitt ursprungliga namn.

I slottskyrkan finnes en dyrbar altartafla, hvilken Jakob Pontusson de la Gardie hade tagit som krigsbyte i Ryssland och låtit hitföra. - Under Leckö lyda 5 hemman.

Vid ofvannämnda riksdag år 1810 beslöts, att slottet skulle underhållas på allmän bekostnad såsom ett forntida minne och en prydnad för landet. Dervid gick man så tillväga, att alla kostbara taflor oeh andra prydnader ur slottet oeh kyrkan dels bortfördes till andra ställen och dels försåldes på auktion; den herrliga byggnaden står nu öde samt hotar att mer oeh mer förfalla. - Ännu är anblicken af slottet imponerande oeh utsigten derifrån rik och storartad. Här finnas tvenne stora trädgårdar.