Företaga vi den njutningsrika färden genom vårt sköna fädernesland,
förvissas vi lätt derom, att nationalfåfänga ej förestafvat
det påstående att Sverige eger trakter, värda att ställas
vid sidan af de yppersta på vår jord. Den skörd af oförgätliga
minnen, vi då skola upphämta, skulle gifva de mest talande
bevis för sanningen af vår sats och göra den allmänna erfarenheten
till vår egen. Bland den stora rikedom af naturskönheter är
det endast svårt att kunna göra ett fullt rättvist urval.
Ty taflor, herrliga, storartade och intagande, framställa
de flesta landskap till täflan om skönhetens pris. Så t. ex.
erbjuder Blekinge sitt Asarum och Lyckeby, Skåne Kullen, Östergöthland
sitt Motala och sina Åsundastränder, Westergöthland Trollhättan
och Kinnekulle, Södermanland sitt Gripshohn, Bohuslän sitt
Qvistrum, Dal Laxsjöns omgifningar, Upland Elfkarleby, Dalarne
Rättvik och Jemtland Storsjöns stränder - vyer än skakande
i storheten af sitt majestät, än tjusande i mångfalden af
sina milda leende behag.
I kretsen af dessa sina sköna syskon träder det nordiska Sweitz,
Norrlands lustgård, det romantiska Ångermanlamd, och blygsamt
tillerkänna de henne skönhetens pris, och de kunna göra det,
utan att deras egna behag derigenom förbises eller fördunklas.
Det eger de sydliga landskapernas täckhet i de mest vexlande
former, under det att det derjemte är ett bergland och således
eger dess karakter af vördnadsbjudande allvar. Intet landskap
i Sverige - Blekinge, dess närmaste medtäflarinna, ej undantaget
- kan i hela dess utsträckning uppvisa så oafbrutet stora
och sköna vyer, som Ångermanland. Om ej hafsvikar gjorde inskärningar
i landet, skulle man tro sig förflyttad till nedra Sweitz.
Och likväl öfverträffar vid denna jemförelse det svenska landskapet
i flera hänseenden.
Hela Ångermanland erbjuder en beständig omvexling af bördiga
dalar mod spegelklara insjöar, skyhöga berg, hvilkas hjessor
äro bekrönta af löf- och barrskog och de täckaste lundar,
der nordens näktergal, talltrasten har sitt rätta hemvist.
Serdeles skön är den del af landskapet, som omgifver Norrlands
största och praktfullaste flod, den med rätta så högt beprisade
Ångermanelfven. På vägen mellan Nylands lastageplats och Ytterlänäs
kyrka antages allmänt vara den skönaste utsigten öfver denna
elf. Bortom det förstnämnda stället färdas man uppföre ett
berg och från dess spets öfverser man elfvens lopp och dess
sköna stränder på en sträcka af 1 1/2 mil. Snart väntar en
ännu skönare utsigt i flera små sjöar, omgifna af ängar och
småskog och derintill elfven, utgående i en stor vik, rundt
omkring bekransad af höga, skogbevuxna berg - detta i förening
bildar ett obeskrifligen skönt helt. Sedan man färdats förbi
Ytterlänäs kyrka, som ligger ganska täckt på en kulle, går
vägen utmed flera vackra dalar, med häckar, planterade af
naturen.
Vid Bollsta masugn går en bro öfver en stor
vik af elfven. Denna bro har de skönaste utsigter åt dalen
i Nyede på den ena och åt ängarne och elfvens stränder på
den andra sidan. Sedan går vägen väl en fjerdedels mil uppåt,
tills dess man uppnått höjden af ett skogsberg, hvarifrån
man öfverser Gudmundrå sockens tjusande dalar och vikar. Dessa
djupa, af klippor genomskurna, dälder ega de södra zonernas
fruktbarhet; bäckar slingra sig nedföre de blomstersmyckade
ängshöjderna, som här och der åtskilja dem; på andra ställen
begränsas de af den majestätiska elfven; byar ligga kringströdda,
omgifna af små björklundar. Vägen nedåt dessa dalar är en
af de behagligaste i Sverige. Ingen Rhen- eller Neckerdal
kan jemnföras med dessa Ångermanlandsdalar; måhända endast
Italiens bördiga dalar mellan Lago di Como och Lago Maggiore.
Vinrankan endast fattas, men humlelundarne, som äro här och
der planterade på de långsluttande höjderna, intaga vingårdarnes
ställe. Man far en stund bredvid och i dessa dalar och anländer
till Kramforss sågverk, som ligger i denna paradisiska trakt,
vid en vik af Ångermanelfven.
Detta finbladiga sågverk, med fyra ramar, anlades
år 1742 af handlanden i det 4 1/2 mil härifrån belägna Hernösand,
Johan Sellström. Bristen på skickliga byggmästare inom landet
var denna tid så stor, att en sådan, vid namn Kramm, måste
införskrifvas från Liffland, hvilken betingade sig en fjerdedel
af verket i byggmästare-arfvode. Efter honom benämndes anläggningen
"Kramforss." Sedan handl. Sellströms dotter blifvit
gift med majoren Clement af Huss, har egendomen gått i arf
inom familjen af Huss till år 1848, då den inköptes af handelshuset
i Göteborg J. A. Kjellberg & Söner, hvilka äro dess nuvarande
egare. Verket drifves med vatten från en mindre å, Squälsån
kallad, hvilken har sitt utlopp i elfviken, ett par hundrade
alnar nedanföre sågen. Stället tyckes vara likasom af naturen
ämnadt till sågverk, med endast 120 alnars afstånd från lastageplats
samt med en invid sjelfva ån belägen reservoir för timmer,
nemligen en af en täck holme innesluten vik, hvaruti kunnat
rymmas omkring 25,000 st. sågblock.
Den vy, som planschen afbildar, är tagen från en söder om
herregården belägen mindre bergshöjd, hvarpå en paviljong
finnes uppförd, Den del af Ångermanelfven, som här synes,
bär namn af Hammarfjärden, efter byarne Hammar, hvilkas egor
ligga i fonden. Här upphör elfvens segelbarhet för större
fartyg. Längre bort, något till höger, synes Styrnäs nya kyrka,
för några år sedan uppförd på en å elfvens nordöstra sida
utskjutande, vacker udde. På samma plats låg den gamla kyrkan,
hvilken hade tvenne torn, åtskiljda af ett smalt tak. Den
ansågs hafva under hednatiden varit en borg. För detta antagande
talade kyrkfenstren, äfvensom en blott utanföre tillmurad
skottglugg och de nära belägna gamla fästningsvallarne. -
En half mil nedanföre, på samma sida om elfven, ligger Lo
finbladiga sågverk. - Till venster om Hammar synes den en
mil från Kramforss belägne Nylands lastageplats, hvarifrån
på sednare tider utskeppats en ganska stor qvantitet trävaror.
- Vester om Hammarfjärden ligger en annan betydlig vik af
elfven, benämnd Bollstafjärden, der äfven rörelsen är serdeles
liflig. Från Bollsta masugn samt kapten Joh. Nybergs skeppsvarf
och lastageplats eger här en betydlig skeppning rum. Då alla
större och mindre fartyg, som besöka såväl dessa, som flera
andra, här och der anlagda, lastageplatser, skola på den väldiga
e]fven passera förbi Kramforss, inser man lätt, hvad lif detta
gifver åt den natursköna taflan.
Konkurrensen emellan exportörerna, hvilka tillhöra såväl Stockholms
och Göteborgs börs, som ock provinsens egna affärsmän, är
större än någonsin. Allmogen skördar, åtminstone för stunden,
en betydlig vinst af sina skogar, hvilka icke sparas. Flera
ångsågar äro under anläggning.
Öfver det invid Kramforssviken synliga, skogbevuxna berget
går landsvägen. Utsigten härifrån ner åt elfven är i hög grad
storartad.
Svensk nationalkänsla anno 1899. Hämta som pdf här.