Landet runt.

Kinnekulle (text från 1856)

Få belägenheter i vårt land torde vara af samma märkvärdighet i naturhistoriskt hänseende, som Kinnekulle. För geologen framlägger den ämnen till djupa reflexioner öfver de på hvarandra hopade stenlagrens tillkomst och sammansättning. Botanisten tjuses der af månget barn utur ett sydligare klimats flora. Hvar och en med öppen blick för naturens skönheter, beundrar prakten och rikedomen, mångfalden och omväxlingen, saftigheten och grönskan af dess naturalster. Vill man se en tafla, skönare än Sverge kanske på något annat ställe framlägger den, må man då från en af dess öfversta afsatser se solen sänka sig i Wenern, utsträckt i all sin storartade prakt vid dess fot, eller kasta en blick öfver den delen af Westergötland, som på dess andra sidor utbreder hela sin fruktbara fägring mot det blånande fjerran.

Kinnekulle är i norr och söder 2 till 2 1/4 mil lång och 3/4 mil bred. Dess största absoluta höjd är 941 fot. Den synes på ett afstånd af 8 à 9 mil.

Folksägner berätta, att Kinnekulle är det första ställe i norden, som efter syndafloden uppsöktes af jättarne Kinne, Helle, Gomer och Mare. Häraf skola Kinnekulle, Hellekis, Gom eller Gum och Mantorp hafva fått sina namn, äfvensom Essgärdet efter Essa, Mares dotter.

På densamma äro belägna fem kyrkor och socknar, en mängd vackra herregårdar t. ex. Hellekis och Råbeck med herrliga parker och trädgårdar. Dess afsättningar äro betäckta med vackra ängar, åkerfält, skog och löfträd. Hvartdera fältet består af särskilda bergarter, hvilka, likasom afsättningarne, gå nästan horisontelt omkring bergets medelpunkt. Afsättningarne äro åtskilda med perpendikulära afbrytningar, eller så kallade klefvor, liknande kyrko- och slottsmurar. Sandstensklefven, eller nedersta hvarfvet, 450 alnar bred, i lodrät höjd 41 alnar, består af hvit sandsten, betäckt med sand samt svart och något rödblandad mylla. Limstensklefven, hvars jordmån är dels svartmylla, dels röd och svart kalksten, håller i längd 800 alnar, men i lodrät höjd 36 alnar. I detta lager har man funnit petrifikater. Rödstensklefven är i längden 800 alnar och består af Ölandssten. Denna är af tre slag: grön griffelsten underst, grå telgsten derofvanpå, af hvilken golfsten förfärdigas, samt derofvanpå röd telgsten och öfverst svartmylla. Innanför ligger Gorstensklefven, i längd 600 alnar, och har en lodrät höjd af 77 alnar. Högre upp är Kråkberget, af svart skiffer, till 500 alnars längd. Denna klef tillskapas af ofantliga och med hvarandra från norr till söder jemnlöpande åsar, som på östra och vestra sidorne liksom omfatta högsta kullen, der äfven deras lodräta höjd är störst. På mellanrummet, som inneslutes af desse åsar, ligger Stenåsen, som häftar vid Höjkullen och afsöndras ifrån vestra Långåsen med en djup och smal dal, kallad Medelplana Sprängesdal. Här finnas ofantliga bergskullar, bestående af stora stenkastningar, sammanvräkta till en förundransvärd höjd på ena och försänkta i afgrundsdjupa dalar på den andra, samt utbredda i åtskilliga sträckningar på tredje stället. Högsta kullen består af graf och hård sandsten, eller af trapp, och är en mörkgrå förstenad lera, tvertöfver af 862 alnars längd, men i lodrät höjd 243 alnar. Härifrån har man den vackraste och vidsträcktaste utsigt. Denna höjd har i fordomtimma begagnats till vårdkasar.

Kinnekulles jordmån är svartmylla. På öfversta och mellersta sluttningen af kullen växa äpple- och körsbärsträd vildt. Ordningen, hvaruti jordlagren följa på hvarandra, äro: nederst sandsten, så alundskiffer, derpå kalk, sedan åter skiffer och öfverst en mörkgrå trapp; sandstenshvarfvet hvilar på granit.

Enligt sagan skall uti Westerplana äng, nära sjön bredvid den brantaste klippan, legat en kyrka, kallad Hestingskyrkan, efter hvilken sjelfva klefven ännu benämnes. Nämnde kyrka säges hafva varit en offerkyrka; men inga lemningar synes efter densamma. Öfver allt på kullen finnas små källor, hvilka för det mesta innehålla kalkartadt vatten.