Landet runt.

Hernösand (text från 1856)

Söder om den väldiga Ångerman-elfvens södra utlopp i hafvet ligger en ö om tre mils omkrets, kallad Hernön. Den är å vestra sidan skiljd från fasta landet genom tvenne rymliga hamnar, hvilka sinsemellan äro förenade genom tvenne smala, af en holme åtskiljda sund. Å denna vestra sida af Hernön är staden Hernösand belägen och förenas genom tvenne broar, en på hvarje sida om den förenämnda, likaledes bebyggda holmen, med fasta landet, der äfven ett qvarter af staden är beläget. Anlagd år 1583 af konung Johan III erhöll staden sina privilegier 1587 jemte en donation af tvenne byar å Hernön till underhåll åt stadens tjenstemän. Den lades till största delen i aska år 1710 genom vådeld, 1714 genom mordbrand, anlagd i gymnasiihuset af tvenne ynglingar, samt 1721 genom arffienden, Ryssarne. Med undantag af de publika husen består staden nu endast af trähus; gatorna äro temligen trånga, men väl stenlagda; de öppna platserna få.

De förnämsta byggnaderne äro: domkyrkan, fullbordad och invigd 1846, uppförd i modern stil med pelare och prydd med ett större och tvenne mindre torn; dess läge är högt och fritt; kostnaderne för dess byggnad uppgingo till öfver 150,000 Rdr. Gymnasiihuset är en byggnad af sten om 160 fots längd, med en peristil, bestående af en å höga, fristående pelare hvilande hvälfd kupol; det innehåller 9 lärosalar i bottenvåningen samt, i den öfra, en ganska stor festivitets-sal, bibliotekssal, domkapitlets sessionsrum m. m. och är omgifven af en vacker med lummiga träd prydd och rymlig plan. Landshöfdingeresidenset är ett stort, i ren stil uppfördt stenhus vid stora torget och tillhör staden, som för detsamma årligen uppbär hyra af staten. Biskopshuset, det så kallade gymnastikhuset, länslazarettet, folk- och navigations-skolhuset äro ock ansenliga byggnader.

Den norra eller egentliga hamnen är utan tvifvel den största och yppersta på Sveriges östra kust. Tillgänglig vid alla vindar utom N.O. och med en förträfflig botten kan den rymma den största örlogsflotta. Förbindelsen emellan de båda hamnarne, hvilken genom de tvenne sundens uppgrundning i sednare tider blifvit nästan afbruten, öppnas nu ånyo genom anläggning af en bred kanal om 12 fots djup, till en del sprängd i klippan; den anses vara fullbordad ooh öppnad för trafiken under hösten 1854, samt blifver en stor prydnad för staden. Af kostnaderna, hvilka uppgå till 100,000 Rdr, har staten tillskjutit 50,000 Rdr.

År 1650 inrättades här ett kongl. gymnasium; stiftets biskop fick i sednare tider der sitt säte och länsstyrelsen ditflyttades år 1776 ifrån Sundsvall. För närvarande finnes der det högsta elementar-läroverket i stiftet med 15 ordinarie lärare, en navigationsskola af första klassen, folkskolelärare-seminarium, läns-lazarett och de norra provinsernes central-hospital, beläget utom staden, hvarest 40 till 50 sinnessjuka vårdas; ett batteri af Svea artilleriregemente är äfven förlagdt i staden. Folkmängden, som 1768 endast uppgick till 1,450, utgör nu, år 1854, något öfver 3000 personer. Hufvudkällan till stadens välstånd är sjöfart, skeppsbyggeri och exporthandel. Redan i trettonde seklet en mycket besökt marknadsplats, förkofrades staden hastigt och dref en betydlig handel med fisk och fetalie-varor, pelsverk, lärfter och trävaror. Numera drifves handel egentligen endast med lärfter, som föras till rikets södra provinser, och med trävaror, hvilka hufvudsakligen hemtas från Ångermanelfvens rikt befolkade och bördiga floddal. År 1852 exporterades ifrån Hernösands tulldistrikt 93,000 tolfter plankor och bräder, 22,000 bjelkar och sparrar, samt en mängd spiror m. m. och år 1853 var antalet af de till utlandet afgångne fartyg 135 st. mcd 16,500 lästers drägtighet. Skeppningen under år 1854 torde uppgå till dubbelt emot de föregående åren. Tullintägten uppgick år 1852 till 31,000 Rdr Banko.

Den staden tillhöriga handelsflotta består år 1854 af 68 fartyg med 3,890 lästers drägtighet. Ångfartygstrafiken är ganska liflig; kommunikationerne med hufvudstaden och de norrländska kuststäderne underhållas genom fyra större ångfartyg, under det trenne mindre dagligen gå uppföre och utföre den stora och vattenrika Ångerman-elfven, provinsens puls-åder, hvars framtida farbarhet dock betänkligt nog hotas genom de menliga verkningarne af tvenne, för enskild fördels vinnande gjorda förpålningar, hvilka ungefär 7 mil från flodens utlopp spärra mer än 3/4 af dess bredd.

De handlandes antal uppgår till 30, af hvilka flera drifva en ganska betydande rörelse, så att t. ex. en af dem af taxeringskammittéen uppskattades till en behållning af 10,000 Rdr B:ka för år 1853. - De kommunala utskylderne, deribland isynnerhet de för fattigvården, äro ganska dryga och uppgå vanligen till högre belopp än utskylderne till kronan.

Någon historisk märkvärdighet eger Hernösand och dess grannskap icke; på Hernön finnas likväl flere ättehögar, som visa, att orten sedan urminnes tider varit bebodd. I stadens närhet finnas, isynnerhet å Hernön, flere natursköna trakter och från spetsen af det der belägna Vårdkase-berget, nedanom hvars fot den å planschen framställda vyen är tagen, har man en vidtomfattande utsigt öfver Ångerman-elfvens nedre lopp, Hernön, hafvet och de kringliggande kusterna af fasta landet.

Hernösands stad blef vid sista riksdagen uppflyttad från fjerde till tredje klassen. Dess vapen framställer en svart bäfver med en fisk i munnen.