Landet runt.

Helsingborg (text från 1856)

Öster om Öresund, gent emot Helsingör och Kronoborg, ligger denna urgamla stad, snart sagdt inklämd mellan stranden och en hög landtås, som på kort afstånd derifrån sträcker sig i norr och söder tätt förbi staden och utgör dess östra gräns. Läget är så skönt, att ingen af Sveriges städer, hufvudstaden undantagen, lärer göra Helsingborg i detta hänseende företrädet stridigt. Från den nyssnämnda. åsen och de på dess sluttning åt vester i terasser anlaggda täcka trädgårdar och planteringar, men isynnerhet från tinnarna af den på åsens höjd dominerande tornruinen Kärnan utbreder sig för åskådarens öga en lika herrlig som vidsträckt utsigt öfver den omgifvande nejden, med Hallandsås och Kullaberg till gränsmärken i norr, seeländska kusten i vester, och den lilla ön Hven söderut, lik en tröttnad sjöfogel, hvilande på vågen - och inom denna fasta ram Öresund midtuti med sina rörliga vågor, öfversväfvade af hundratals segel.

Uppstiga vi en morgon, då solen ligger öfver danska kusten, i en af dessa trädgårdar, under hvilkas skuggor staden ligger och blicka öfver sundet, hvilken tafla, så ensam i sitt slag, så rik på omvexlingar, så full af färg, ligger ej framför oss! Den vaknande dagen gjuter nu sitt strålljus öfver Seelands skogar, mellan hvilka lustslott, byar och kyrkor öfverallt skymta fram. Kronoborgs gråa fästning med sina prunkande tornspiror uppstiger majestätiskt ur nattens dimmor och ett det rörligaste lif ligger utbredt öfver sundets bölja. Om vi ock i vårt sköna fosterland kunna finna taflor, mera storartade, - någon lifligare, någon mera omvexlande eller mera i längden intresserande, än denna, kunna vi dock knappast finna.

Att ett af naturen så gynnadt läge skulle föranleda tidig anläggning af en stad, följer af sig sjelf. Helsingborgs anor gå äfven så långt tillbaka, att de förlora sig i sagotidens natt. Hvidfeld berättar, att kung Frode III i Dannemark skall vid Kristi födelse hafva byggt Helsingborgs slott. Denna uppgift synes grunda sig på en öfver porten till Helsingborgs fäste inhuggen vers, hvilken ännu på 1500-talet fanns till. Ett säkrare åldersbevis för Kärnan ligger i den kulle, hvarpå ruinen står, om hvilken professor Brunins yttrar, att den, 25 fot hög, tyckes till stor del bestå af mur-ras. "Det har kräft," säger han, "många sekler, förrän hvad af menniskohänder byggts, af tiden raserats till grundval för nybyggnad, som sedermera i sin ordning förfallit och ökat kullen till den höjd, som den hade, när Kärnan uppfördes, sådan den nu är." Nämnde lärde anser, att Kärnan, ehuru den får nöja sig med att räkna sin härkomst från en vida yngre tid, än den latinska munkversen antydde, dock förskrifver sig från Waldemar Atterdags eller Margaretas tid, och således är en bland de äldsta ruiner i Sverige. - Kärnan är ett fyrkantigt torn, 80 fot högt, med 5 våningar, alla med starka hvalf. En spiral-trappa är utbyggd på vestra sidan, genom hvilken man kommer upp till samtliga våningarna och slutligen ut på taket, som är ett platt hvalf och har en gräsplan. Inga fenster äro på tornet eller märken efter fensterlufter, utan blott smala, aflånga gluggar.

Vid en riksdag under Fredrik I:s tid fick staden tillstånd att nedbryta detta torn och begagna sig af dess tegel; försök gjordes, men man kunde icke lossa någon enda hel sten från kalkbanden, och då man var föga belåten med tegelstycken, som icke betalte utbrytningskostnaden, har Kärnan genom sin egen styrka fredat sig från undergång.

Redan på den tid, då vikingarnes drakar plöjde farvattnet, var Helsingborg kändt under namn af Halsingeborg eller Helsingiaborg. Dess namn härledes af några från ett gammalt ord "halsa," som betyder: refva segel och lägga till; af andra från ordet "hals," som betyder: landtunga, eller ock slutligen från Helsingarne, som skulle hafva anlaggt staden. Samtliga härledningarne äro dock obestyrkta. I början af tolfte århundradet synes Helsingborg redan hafva varit en ort af betydenhet inom danska riket, då kongliga personer här för kortare tider hade sitt residens. Att staden haft vida större anseende och betydenhet, än den nu eger, kan man finna af de många möten, synnerligen under 13:de och 14:de århundradena, som här blifvit hållna, och af de betydliga lån, blifvit af staden lemnade kronan. Bland vigtiga tilldragelser i vår historia, som här timat, må, för det korta utrymmets endast nämnas det namnkunniga slaget d. 28 Febr. 1710, då Stenbock med sin allmoge slog den stora danska arméen.

Hvad stadens nuvarande utseende beträffar, kunde väl vid först" anblicken åtskilligt vara att påminna mot gatornas krokiga rigtning och qvarterens oregelbundenhet, men dessa anmärkningar träffa hufvudsakligen naturen sjelf, som, af gammal afvoghet mot räta linier i allmänhet, här på den smala terrängen påtagligen nödgat stadens bebyggare att, utan synnerligt afseende på geometriska sigtlinier, i all ödmjukhet rätta sig efter strandens och åsens krökningar.

De privata byggnaderna, uppförda för det mesta af tegel eller korsvirke, äro i allmänhet små och anspråkslösa; dock träffas undantagsvis, isynnerhet vid stadens storgata och torg, flera ganska välbyggda hus, vittnande om en sednare tids bättre smak och stegrade fordringar. Stadens förmodligen äldsta trähus, ett vid storgatan beläget tvåvåningshus, lärer fordom tillhört den beryktade Dyvika, Kristian Tyranns älskarinna. -- Bland offentliga byggnader må i första rummet nämnas kyrkan, fordom kallad Vår-fru kyrka, som redan var byggd i 13:de seklet. Ursprungligen rikt donerad förlorade den under reformationsseklet större delen af sina inkomstkällor och blev under mera än 200 år lemnad åt sig sjelf att förfalla. En grundlig reparation började år 1831, som efter kortare afbrott fulländades för ett par år sedan. Byggnadens längd utvändigt är 208 och dess bredd 80 fot.
- I fonden af det stora torget, afundsamt bortskymmande utsigten åt hamnen och sundet, ligger rådhuset, med omisskänneliga anspråk på att blifva bemärkt; skada blott, att dess arkitektoniska brister blifva så märkbara på den plats, som det intagit. En skarp motsats härtill bildar stadens teaterhus på sin undanskymda plats. Sånggudinnorna synas hafva krupit i skamvrån för att dölja sin blygsel; futtiga resenärer på den stora stråkvägen, få de här åtnöja sig endast med en simpel trädbarack till herberge.

Folkmängden, som år 1709 utgjorde 784, 1800: 1741, 1840: 3002, uppgick år 1854 till 4526 personer. Antalet af hus och tomter var sistnämnda år 413. Taxeringsvärdet af dessa, jemte staden tillhöriga jordar, utgjorde 1,346,700 r:dr. Kronoskatten uppgick till 3,459, stadsskatten till 5,674 och fattigskatten till 3,500 r:dr.

Helsingborg innehar 18:de rummet bland rikets städer och tillhör 4:de klassen. Helsingborgs handel grundar sig på import från Lübeck, Köpenhamn och Helsingör af kaffe, socker, vin och spirituosa, hufvudsakligen för stadens och den omkringliggande ortens behof; och på export till England, Norge och Köpenhamn af spanmål, trävaror samt papper från Klippans närbelägna pappersbruk. Handeln drefs 1854 af 31 handlande. De staden tillhöriga fartyg voro till antalet 10, af tillsammans 243 läster. Inkommande tulluppbörden uppgick sistnämnda år till 100,644 ,och den utgående till 2,972 r:dr.
Stadens hamn fullbordades år 1832. Den är liten, knappt 11 fot djup och besvärad af tång samt af en sandbank, som vill bilda sig utanför inloppet. Endast genom ständig muddring kan den hållas öppen för grundgående fartyg. Ett monument är vid hamnen upprest i anledning af Karl Johans första landstigning här såsom kronprins d. 20 Okt. 1810. - Handtverkarnes antal uppgick till 105.

Nejden kring Helsingborg öfverflödar på välbelägna egendomar och täcka landställen, bland hvilka må nämnas, norrut: helsobrunnen Helsan i en vacker dalgång tätt vid staden; ett stycke derifrån Hamiltonhouse, ett fantasi-stycke i byggnadsväg , originelt i sin oregelbundenhet; längre bort, egendomen Pålsköp med sin sköna skog i en dalgång genom åsen; i öster: den stora egendomen Fredriksdal, samt i söder: närmast staden, grefve Essens villa, omgifven af trädgårdsanläggningar, en stor och präktig byggnad, ehuru i arkitektoniskt hänseende ej utmärkt, och längre bort: Eneborg, Närlunda, Gåsebäck, Gustafslund, samt ändtligen det för sina naturskönheter och sin helsobrunn så ryktbara Ramlösa - alltsammans inom något mera än en fjerdedels mils afstånd från staden.