Landet runt.

Halleberg (text från 1856)

Detta berg, det högsta af Westgöta-fjellens tvillingsyskon, reser sig trehundrade femtio fot öfver Wenerns vattenyta och fyrahundra nittiosju fot öfver hafvet. Äfven här, såsom vid Hunneberg, finnas tvärbranta sidor och klufna, nästan otillgängliga klippmassor. Öfverst på bergets yta står en tjock, från våldsamma händer fredad, skog af gran, björk och al, invid hvilkas resliga stammar här och der den täcka murgrönan slingrar sig. Här fanns fordom en rik djurgård, af naturen med stängselomgifven, der hjortar, rådjur och flera andra ädlare djurslag uppehöllo sig. Berget, hvars diameter är en half mil, har en lång, smal sjö. Det äger ett arbetadt jernmalmstreck.

Vid Hallebergs södra ända ligger en vid pass etthundrade fot hög ättestupa, kallad Häklan eller Häkleklint. Öfverst på dess spets är det så kallade Wålehall, en slätt, som har ett hjertformigt utseende och å ömse sidor två halfrunda säten, på hvilka de hedniska förfädren tros hafva suttit, innan de företagit den dystra färden till Wallhall; derunder är en brunn eller dam, nu mera igenvuxen, hvaruti de döda förmodas hafva blifvit rentvagna. Flera ättehögar finnas i trakten, der de gamla kämparna funnit den sista hvilan. Nedanför detta berg söderut stå åtta stenar i fyrkant, 3 à 4 alnar höga, likaledes ett minnesmärke från en aflägsen forntid.