Landet runt.

Gripsholm (text från 1856)

Vännen af forntid och fosterland eger uti Sverige intet kärare föremål för sin valfart än Gripsholm. Rika historiska minnen äro fästade vid denna plats, dyrbara alster af konst och snille inneslutas inom dessa murar, täcka partier af ett nordiskt landskaps behag omgifva detta vördnadsbjudande minnesmärke från aflägsna dagar. Med stilla vemod inträder den i Gripsholms historia förtrogne på det område, der de bittraste qval genomkämpats och der de smakfullaste lustbarheter anställts; med stolthet skådar den; som har Sveriges konst kär, på det i borgsalarne uppresta Panteon, hvilket förevigar nästan allt, som Svea har ärofullt oeh snillrikt; i hänryckning försättes naturens vän, då han ifrån slottsfenstren ser en idylliskt leende tafla upprullas för hans ögon.

I äldre tider låg på tvenne små kringflutna holmar i Mälaren ett gammalt gods, kalladt Åhl, hvars första kända egare var, år 1280, Harald Thorsson. Det lärer sedermera tillhört den adliga ätten Gren, och ett riksråd i Magnus Smeks tid, Sten Haraldsson Gren, kallade sig år 1307 herre till Åhl. Den rike och mäktige Bo Jonsson Grip blef sedermera innehafvare af denna egendom; och han anlade, eller, enligt andra författare, förbättrade och befästade slottet, och af hans sköldmärke erhöll stället sitt nya namn. Hans enka, Margareta Dufva, måste mot en ringa ersättning afstå Gripsholm till drottning Margareta, som år 1404 gjorde det till en kungsgård. Vid Engelbrekts uppresning förde den danske fogden Hartvig Flög befälet på slottet, från hvilket han måste fly, sedan han itändt detsamma. Endast det vestra tornet skonades från ödeläggelsen.

Efter omvexlande egare kom godset 1472 till Sture-ätten. Sten Sture den äldre skänkte det dock snart till det nära vid slottet af honom anlagda Kartusianer-klostret i Mariefred. De fromma munkarne fingo dock ej länge glädja sig af den värderika gåfvan, ty Gustaf I återfordrade Gripsholm, såsom sina förfäders arf, och rikets ständer gillade hans anspråk. Denne store konungs skarpa blick insåg Gripsholms ypperliga läge såsom stödjepunkt tinder dessa oroliga tider, och år 1537 lät han sin byggmästare von Köhlen lägga grunden till det nuvarande slottet utmed det qvarstående s. k. Gripstornet. Dess starka befästningar och dess djerfva proportioner trotsade alla anfall, dess belägenhet vid Mälaren lättade dess tillgångar till undsättning, dess djupa hvalf och talrika skottgluggar bevisa, att den försigtige Gustaf tänkte på farorna.

Granitmurarne äro tolf till fjorton fot tjocka; vid alla hörnen uppbyggdes torn, hvilka fått namn af Gripe, Wase, Kork och kung Eriks torn; en skansmur befästade ännu ytterligare slottet mot sjösidan. Flera af Sveriges konungar hafva gjort tillbyggnader och förändringar, ibland hvilka äfven Gustaf III, efter tekningar af sin egen hand, som bevittna, till hvilken grad denne konstälskande konung egde insigt och smak i architektur. Skada blott, att de många förändringar, hvilka detta vördnadsbjudande forntidsminne undergått, ej alltid bidragit till dess försköning, då ingen samfälld plan dervid blifvit följd och moderniseringsförsöken äfven här icke uteblifvit. Såväl under Carl XIV Johans som under den nuvarande konungens tid har slottet både ut- och invändigt undergått betydliga reparationer, vid hvilka man på ett förtjenstfullt sätt städse haft; dess antika karakter i sigte.

Ifrån Gustaf Wasas dagar ända till vår tid finnes knappast någon vigtigare tidpunkt i vår historia, vid hvilket ej Gripsholms slott är fästadt. Här stiftades arfföreningen, som firades i fjorton dagar med lysande fester, under hvilka, vid en aftonmåltid, den konglige värden och värdinnan uppassade sina gäster. Till detta Gustafs älsklingsställe, der den åldrige konungen äfven under sitt sista lefnadsår njöt det förtroligare umgängslifvets glädje, skulle inom några få år hans upproriske son, såsom statsfånge, afföras. Johans maka lydde inskriften i hennes trolofningsring och följde sin gemål, ty ingen utan döden skulle skilja dem åt.

Här föddes Sigismund, här föddes och dog Isabella; här begynte Katarina Jagellonika förleda den store reformatorns son till affall från den evangeliska läran. Åtta år derefter satt en annan af GustafS söner här innesluten. Ödet hade hastigt och oförmodadt omvexlat. Johan hade af broderskärleken blifvit förskonad; brodershatet, som qväft alla ömmare känslor, inspärrade Erik, mera förtjent af medömkan än hårdhet, i samma torn, som den förre nyss lemnat. Johan hade under sin fängelsetid ej saknat annat än friheten, Erik måste sakna allt. I stället för den ljusa, väl inredda, med en vacker utsigt och många njutningsämnen försedda boning, som Johan erhöll, inredde han åt sin broder, rättast sagdt, en stor bur, 4 1/2 alnar hög, 7 alnar lång och 9 alnar bred. De fyra små, med tjocka jerngaller försedda, fenstergluggarna insläppte endast en half dager; omkring fängelserummet gick en gång, der hans väktare vistades. I detta trånga, dystra fängelsehvalf led den olycklige konungen de grymmaste qval. Hunger och köld, smädelse och misshandling blefvo hans lott. Han beröfvades sina käraste sysselsättningar, sina böcker, sitt skrifdon och sin zittra. Till och med trösten af det heliga ordets läsning förunnades honom icke. Hans väktares våldsamhet gick så långt, att konungen, frånröfvad sina kläder, blef skjuten genom armen, emedan han ej godvilligt tillät ett sådant våld. Man ser ännu i hans rum en sänkning i golfvet, nött af konungens tunga steg och en urhållning i fensternischen, det ställe, der Erik, stödd mot armbågen, ofta hvilade sig.

På Gripsholm sutto de fyra riksråd fängslade, hvilka halshöggos i Linköping 1600, och efter. dem flera statsfångar; den siste var den biltoge Gustaf IV Adolf. Lika litet som Gustaf I anade Gustaf III, hvilken så gerna trifdes på Gripsholm, att sonen, fängslad, skulle sucka inom samma murar, der fadren utvecklade sin smak och sitt praktbegär. Då gåfvos här stora fester, uppfördes lysande tornerspel och tillställdes alla upptänkliga sällskapsnöjen. Han lät i en af flyglarne inreda en teater, der hans egna dramatiska arbeten uppfördes med en elegans, som var värdig den konglige författaren oeh de höga, understundom furstliga, spelarne. Salongen, en af de täckaste i Europa, är försedd med dyrbara spegelväggar och förgyllda pelare samt prydd med Thalias och Melpomenes statyer af Sergel.

Gripsholms stora värde har på sednare tider blifvit betydligen förhöjdt, då det i flera hänseenden har blifvit ett nationalmuseum, hvarest isynnerhet samlingen af märkvärdiga porträtter är särdeles talrik, uppgående till öfver 1500, samt dessutom flera andra målningar af frejdade konstnärer, såsom Ehrenstrahl m. fl. Här finnes dessutom en rustkammare, ett stort bibliotek, innehållande isynnerhet arbeten i svenska historien samt många forntidsminnen.

Slottet har nittiosex rum samt tjugutvå hvalf och källare. På borggården ligga 2:ne stora metallkanoner, såsom jättelika minnesmärken från fordna bragdrika dagar. De hafva blifvit tagna af Jakob de la Gardie vid Nowgorod och bära namnet af Galten och Suggan.