Landet runt.

Elfkarleby (text från 1856)

Det har med rätta blifvit anmärkt, att såsom bergen utgöra den fasta benstommen i jordens kropp, äro fioderna att anse som de lifgifvande ådrorna i densamma. Visserligen bidraga de förra eller bergen hufvudsakligen till att bilda ett landskaps karakteristik, men floderna äro dock de, som i främsta rummet sprida lif och rörlighet i landet, hvarföre äfven ett större vattendrag alltid blifver en välsignelse för det område, hvarigenom det drager sin fåra. Gäller nu detta i allmänhet, så finner det ock sin fulla tillämpning hvad Dalelfven beträffar, der den under sitt mäktiga lopp ifrån de höga ursprungsfjellen sänker sig ned till Upplands lågland för att först vid Elfkarleby hinna sitt slutliga mål, hafvet.

I sin början utgöres Dalelfven af tvenne grenar, af hvilka den betydligare, Österdalselfven, har sin källa på det vid sjelfva riksgränsen belägna Salfjellet och den dervid liggande, 2,424 fot öfver hafvet belägna, Gröfvelsjön. Genom Norrfjellvattnets, Sörelfvens och Föskåns tillströmmande börjar elfven nedanom Idre, 1,671 fot öfver hafvet, antaga större proportioner och har redan vid Elfdalen, 851 fot öfver hafvet, blifvit bredare och något djupare, ehuru den först en half mil ofvanför Mora begynner blifva segelbar.

Westerdalselfven åter upprinner på det vattenrika Fulufjellet i Särna och förstärkes af Njupan, sedan denna vid Njupaskär störtat sig utför en ättestupa af 70 famnars höjd, och af Getsjöbrunn, hvarefter den benämnes Fuluelf, hvilket namn först framemot Transtrand utbytes mot Dalelfven. De båda tvillingfloderna sammanträffa efter ungefär 24 mils vandring i det s. k. Elfmötet vid Komtillmåtta i Gagnef, hvarpå de i trogen förening erbjuda sina hittills branta och löfrika stränder till bördiga sädesfält, men fjell-lynnet röjes dock emellanåt af de mer eller mindre häftiga forsar, som hämma hvarje obehindrad segelfart, ehuru djupet omvexlar emellan 20 till 100 och bredden emellan 500 till 600 fot samt ställen finnas, der denna sednare uppgår ända till 800 fot.

Genom sjöarne Risingcn och Bysjön, 218 fot öfver hafvet, lemnar elfven Dalarna, och utan att visa någon benägenhet att hedra Westmanland med sin ankomst, gör den Gestrikland ett kort besök i förbifarten för att nedanför Söderfors ingå i sitt grafland, hvarest den efter dödssprånget vid Elfkarleby nedanför kyrkan löper ut i hafvet efter 38 mils gagnande vandring. Under den sista, tre mils långa, färden utbreder sig äfven i flera fjärdar, sönderdelade af öar och holmar samt skiljda från hvarandra genom forsar och ända till Elfkarleö omgifna af låga stränder, hvilka öfversvämmas under de tre gånger om året inträffande flodtiderna.

Redan på en half mils afstånd höres den mäktiga forsen, som utgör Elfkarlebys ryktbarhet, men innan man hinner få densamma i sigte, passeras Elfkarleö jernbruk, som begagnar sig af den stillsamme jätten för att sätta sina 4 härdar och flera manufakturier i verksamhet. Det elfven omgifvande landet lider brist på storartade former, men sjäfva elfven drager här betraktarens uppmärksamhet odelad till sig och tyckes fröjda sig öfver den förestående dödskampen. Sjelfva fallet består egentligen af två grenar, skiljda genom en skogbevuxen klippa, af hvilka den ena har 163 och den andra 94 fots bredd. Den bredaste grenen åter delas af en steril holme, på hvars vestra sida elfven forsar i täta, skummande böljor, hvilka dock synas spaka som lam emot de i fullt raseri nedstörtande vågorna på holmens östra sida. Och med dånande fröjd bryter sig elfven mot de hvassa klipporna och uppkastar ett beständigt regn dam, som emot solstrålarne förbytes till en skimrande gloria. Den andra grenen går liksom en krokväg för att undvika sina stormande bröder och rullar sig helt saktmodigt utföre den ungefär 50 fot höga och 500 fot långa sluttningen.

Nedanför fallen är en vacker spännbro, uppförd år 1816 under kapten-mekanikus O. Forssgrens ledning. På trenne hvalf, af hvilka det medlersta har omkring 50 fots bredd och 25 fots höjd öfver vattenytan, leder hon öfver den nu förenade strömmen, som, nyss störtande sig genom en bred bergsklyfta, ännu brusar emot berg- och grusbräddar. Den 137 fot långa bron är fästad vid pelare af huggen och landfästen af tuktad gråsten.

Det kronan tillhöriga laxfisket är utarrenderadt emot 358 Lu. årlig ränta efter markegång. - Ett gammalt ordspråk lyder: "Hjelmare gädda och Sotare brax, Mälare sik och Elfkarlby lax Är bästa fisk i Sverige tags," och hvad serskildt laxen beträffar, torde det hafva sin rigtighet, enär denna gaf anledning till det krig, som konung Johan II och Sten Kristerson Oxenstjerna till Salsta i slutet af femtonde århundradet förde emot hvarandra och som slutade med den förres fördrifvande ifrån thronen.