Landet runt.

Avesta (text från 1856)

Avesta utgör, tillika med Brunnbäck, en af de egentliga ingångarne till Sveriges mest frejdade landskap, Dalarna, så vida man vill räkna den väldiga elfven såsom dess tröskel. I all sin storhet och herrlighet träder oss Dalelfven här till mötes, kransad af löfdungar utmed de 16 à 20 alnar höga stränderna, hvilka af flodens stigande och deraf uppkommande jordras här och der blifvit beröfvade sin grönska, men som just genom sin hvita sandmobeklädnad skänka landskapet ett egendomligt, pikant utseende. Elfven sväller här till ovanlig bredd, nästan bildande en sjö, men sammandrager sig ånyo och gör ett af sina vackraste fall, då den på en längd af ungefär 100 famnar sänker sig 16 alnar på djupet. Den stora vattenmassan, som här nedstörtar, upplöses i skum och den mäktiga forsens dån låter redan på längre afstånd förkunna vandraren sitt grannskap. Utmed denna fors äro verkstäderna anlagda, och således se vi äfven här menniskosnillet och menniskokraften trotsa elementerna, neddragande till nyttans prosa poesien i naturen. Men man har ej rätt att harmas deröfver, när detta, såsom vid Avesta är händelsen, sker till allmänt och enskildt gagn samt blifver ett medel till förkofran och välstånd.

Redan 1619 hade Konung Gustaf Adolf fogat anstalter om garhyttors anläggande och förmådde sedermera en Lübeckare, Govert Silentz, att 1621 nedsätta sig derstädes, lofvande att "med sin omkostnad bygga honom en kopparqvarn så god, som den han i Tyskland haft." Genom list lyckades det denne att införskaffa arbetare från Lübeck, hvilken stad naturligtvis icke gerna såg, att Svenskarne allt mer och mer lärde sig att umbära utländningar. Detta var upphofvet till Säters garmakeri, hvilket sedermera 1642 flyttades till Avesta, då det 1619 stiftade kopparkompagniet, efter att hafva köpt en skattegrund vid den ofvanför forsen belägna Avadsviken, af hvilken bruket fått sitt namn, lät genom nyssnämnde Silentz 1636 härstädes anlägga verkstäder för koppargarning. Samma år erhöllos äfven stadsprivilegier och egen styrelse under ledning af en justitiarie, men när kopparkompagniet 1641 nödgades försälja verket till Falu bergslag mot 18,000 R:dr, blef Avesta lagdt under staden Faluns jurisdiktion med bibehållande af sina privilegier. Holländaren M. Kock, hvilken såsom myntmästare i Nyköping af skaffade kopparklippingarna och införde rundt mynt i deras ställe, öfvertog 1642 Avestaverken, och under hans tid uppbyggdes 6 kopparhamrar, myntmaschin och flera andra verkstäder.

Det var ock denne man, som föranledde flyttningen af Säters garmakeri till Avesta, i det han mot 9 daler k:mt skoppundet åtog sig att all "kronans koppar vederbörligen gara." Vid 1667 års reduktion indrogs verket till kronan och öfverlemnades på 20 års förpantning till tvenne bröder Cronström, men följande året blef det åter tilldömdt bergslaget såsom dess egendom efter förpantningsårens utgång. År 1686 reducerades bruket ånyo till kronan, då icke allenast stadsprivilegierna upphäfdes, utan äfven borgarne blefvo derifrån fördrifne. Det enda minne, som återstår af dessa privilegier, är Avesta kämnärsrättsprotokoller 1642-86, hvilka ännu i bruksarkivet förvaras. Vid denna sista reduktion tillförsäkrades dock bergslaget en summa af 10,000 daler k:mt, hvilken under namn af "Avesta pension" skulle årligen utgå. När slutligen ingen arrendator ville på dessa vilkor öfvertaga verket, slöts kontrakt 1698 emellan kronan och bergslaget, hvarefter Avesta allt framgent förblifvit det sednares egendom.

Ännu har Avesta ett visst småstadstycke med sin breda hufvudgata, sitt torg, sina båda handelsbodar, sitt ståtliga stenhus (inspektorsgården ), sitt postkontor och sina mer och mindre smutsiga och bottenlösa gränder. Endast vid elfven finner skönhetssinnet någon tillfredsställande njutning. Kyrkan, hvilken nu med sin nya, vackra tornbyggnad (på hvars konstruktion man tyckes igenkänna Brunii mästarehand) utgör ställets yppersta prydnad, anlades 1652 af ofvannämnde Kock och består utaf en i rundbågsstil uppförd aflång fyrkant om 96 fots inre längd och 48 fots bredd med 6 fot tjocka och 36 fot höga omgifningsmurar. På midten af kroppåsen lär fordom stått en hög spira och på hvarje af de 11 sträfpelarne en mindre sådan. I tornet är år 1853 ett ur uppsatt af Stjernsunds välbekanta tillverkning.

Avesta har flera gånger varit hemsökt af eldsvådor, ibland hvilka de svåraste vara 1803 och 1822. Ända till 1830 verkställdes all kopparmyntning härstädes. Efter dess upphörande utgöras verkstäderna af kopparverket, innehållande garmakeri med 2 dubbelhärdar och 3 kratsugnar, valsverk med 2 par valsar, 4 ugnar och 1 vedsåg, samt kopparsmedjan med 3 härdar och 3 hamrar, och af jernverket, som består af 2 smedjor och 4 hamrar för stångjern, 1 knipp- och 1 spikhammare med sina härdar samt 1 handsmedshärd. Alla dessa byggnader äro uppförda af tegel och sten. Dessutom finnes 1 s. k. suluhytta, 1 mjölqvarn med 4 par stenar, såg och tegelbruk samt bok- och stampverk. Koppartillverkningen, som år 1644 uppgick till 12,580 Skepp. och 1744 till 5,169 Skepp., utgjorde år 1844 endast 2,989 Skepp. inberäknad frikopparen. Stångjernsprivilegiet stiger till 1,350 Skepp.; tillverkade af eget tackjern, hvarå hammarskatten belöper sig till 13 1/2 Skepp.

Bruket jemte några kringliggande byar utgör ett annex till Grytnäs moderförsamling. Bruksarbetarnes antal uppgår till 700. Här finnes en lägre apologistskola under en rektors tillsyn samt en lankasterskola. Under de sednare åren har ock en praktisk smideskurs varit härstädes etablerad under öfversmedsmästaren, mag. J. P. Morells handledning.