Föregående sida |

Förklaringar af några i Frithiofs Saga förekommande namn och uttryck.

Alfer: Fantastiska naturväsen, af både god och ond art. Välgörande eller förderfligt ingripa de i menniskors öden. De förra ljusalfer (elfvor); de senare, svartalfer.

Alfhem: Frejs borg. Äfven ljusalfernas boning heter så.

Allfader: Odens binamn.

Asgård: Gudarnes (Asarnes) boning på jorden.

Asker: Den nordiska mytens Adam. Första qvinnan var Embla.

Astrild: Kärleksguden. Förekommer ej i Eddamyten, utan först hos senare nordiska skalder.

Balder: Odens och Friggs son; det rena ljusets gud. Han har binamnet den hvite för glansen af sina ljusa lockar.

Berserk: Naken (brynjelös) kämpe i vildt stridsraseri.

Bifrost: Himmelens lågande bro, mot jättarne vaktad af Heimdall. Regnbågen.

Brage: Diktkonstens gud.

Bran: Hundnamn, äfven hos Ossian.

Breidablick: Balders “vidt skimrande” borg, det skönaste stället i Valhall.

Bretland: Britannien.

Delling: En Ase, jättedottern Natts siste man. Gryningen.

Dellings son: Dagen.

Disarsal: Gudasal. Tempel.

Drakarnas bädd, Dvärgarnas dagglans: Skaldenamn för guldet.

Drapa: Festsång öfver döda förstar och hjeltar.
Efjesund: På Orkadiska öarna.

Einherier: De saliga hjeltarne i Valhall.

Fafner: Draken, som, enligt Volsungasagan, vaktar konung Sigurds skatt.

Fenris-ulfven: Lokes afföda med jätteqvinnan Angerboda.

Folkvang: Frejas sal.

Forsete: Son af Balder och Nanna. Rättvisans gud.

Frej, Frejr: Niords son. Årsväxtens gud.

Freja: Niords dotter. Öders gemål. Kärlekens gudinna.

Frigg, Frigga: Odens maka.

Galder: Trollsånger.

Gandvik: Hvita hafvet.

Gefion: Jungfrugudinnan.

Gejrsodd: Dödsristning med egen spjutudd, för att ej utan blod komma till Valhall, d. v. s. ej dö strådöd.
Gerda: Frejs gemål.

Giallarhorn: Heimdalls “vidtskallande” basun, hvars ljud höres genom hela verlden.

Gimle: Det rena ljusets borg. De saligas hem efter Ragnarök.
Glitner: Forsetes boning.

Gröningasund (Grönsund): Sundet mellan de danska öarna Seland, Möen och Falster.

Gudbrands däld: En bördig daltrakt i Aggerhuus stift.
Hagbart: Sagohjelte. Skön Signes trolofvade.

Havamal: Egentl. den Höges (Odens) sång. Utgör, i den äldre Eddan, en samling af gnomer och sentenser i rytmisk form.

Heimskringla: Jordrunden. Verldskretsen.

Hel, Hela: Ett af Lokes olycksbarn med trollqvinnan Angerboda. Dödens gudinna.

Hildur: En valkyria, krigets gudinna.

Häger: “Glömskans häger.” Jfr Havamal, strof 14.

Höder: Mörkrets gud. Balders blinde broder och, genom Lokes anstiftan, äfven hans mördare.

Idavallen: Gudarnes mötesplats i den gyllene tiden och äfven efter verldsförnyelsen.

Iduna: Brages gemål, ungdomens eviga gudinna.
Jotunheim: Jättebygden. Lokes bostad.

Jumala: Finsk gud. - Finska namnet på Gud är ännu Jumala.
Lofn: Äktenskapets gudinna.

Loke: Det ondas gud. Utgårds-Loke heter han såsom boende i Jotunheim, verldens yttersta trakt.

Megingjard: Styrkans bälte. Thors gördel.

Midgårdsormen: (Jormungrund.) Broder till Hel och Fenrisulfven. En väldig drake, som ur hafvets djup med sin stjert omslingrar hela jorden.

Mimer: Egare af Vishetsbrunnen, vid den rot af Yggdrasil, som går till Ginnungagap (Kaos).

Morven: Norra Skotland.

Muspelhem: Surturs rike. Eldens region, söder om Ginnungagap.
Muspels söner: Lågorna.

Nanna: Balders maka.

Nastrand: Likstranden. Mörkrets och fasans borg i underjorden.
Nidhögg: En ryslig drake, som evigt gnager på den rot af Yggdrasil, som går till Nifelhem.

Nidingsstänger: Ett slags skampålar fordomdags.

Nifelhem: Töckenvärlden. Köldens region, norr om Ginnungagap.
Nornor: Ödets gudinnor: Urd, Verdandi och Skuld, symboler för det förflutna, närvarande och tillkommande.

Oden: Den förnämste af gudarne.

Ragnarök: Verldens undergång. Gudarnes skymning.

Ran, Rana: Hafvets gudinna.

Rota: En af valkyriorna.

Saga: Historiens gudinna.

Seming: En af Odens söner.

Sigurd Fafnersbane: Sigurd (i Tyska sagor: Sigfried), draken Fafners (Fofners) baneman, var son af Volsungen Sigmund.
Sikelö: Sicilien.

Skinfaxe: Hästen med den “skinande manen”. Dag kör honom. Dags moder, Natt, åker förut med Rimfaxe, som daggstänker jorden med skummet från sitt betsel.

Skuld, Skulda: Framtidens norna.

Sleipner: Odens häst.

Solundar-ö: Vid utloppet af den norska Sognefjorden ligger en grupp af öar, som heta Solundaröarna. Yttre och inre Sulen äro de största.
Surtur: Eldens gud, den sydliga verldens beherskare.

Söqvabäck: (Eg. den djupa, strömmande bäcken.) Sagas boning.
Thrudvang: Thors borg i Valhall.

Urd, Urda: Det förflutnas norna.

Urdarbrunnen: Urdas brunn, vid den rot af Yggdrasil, som går till Asgård. Tidens källa.

Vala: Spåqvinna. - Hennes profetiska sång är Völuspá, den rytmiska Eddans hufvuddikt.

Valaskialf: Vales (i luften sväfvande) borg; tillika Odens tronsäte. Vale var son af Oden och Rinda.

Valfader: Binamn för Oden, såsom egare af de på valplatsen fallne, hvilkas halfva antal dock tillhör Freja.

Valhall: Gudars och einheriers himmelska boning.

Valkyrior: Strids-jungfrur, som på valplatsen utse dem, hvilka äro värdiga för Valhall.

Vanadis: Freja. Eg. den väna (sköna) gudinnan.

Var: Edernas gudinna.

Varg i veum: Tempelskändare.

Vaulund: “Nordiska sagans Vulkan.” Mytisk hjelte och konstnär.

Vegtamsqvida: (Vandrarens qväde.) En af sångerna i den rytmiska Eddan.

Vidar: Odens evigt tigande son. Tystnadens gud. Näst Thor den starkaste bland Asarne.

Vigrid: En slätt af hundra mils utsträckning åt alla håll; gudarnes stridsplats vid Ragnarök.

Vingolf: Fejas borg. - Vanligen anses Vingolf för gudinnornas gemensamma boning, inom hvilken Freja hade sin sal, Folkvang.

Yggdrasil: Ett underbart askträd med trenne rötter. Tidsträdet.

Ymer: En jätte, af hvars kropp gudarne skapat verlden.

Ägir: Hafvets gud. - Ägirs döttrar. Böljorna.

Öder: Frejas gemål.

SLUT!

Ladda hem hela Fritofs saga som PDF här. (88 A4-sidor)