§. 1. Sweriges Belägenhet.
SWERIGE är beläget i Norra delen af Europa, mellan den 55
och 70 Latituds- samt den 28 och 48 Longituds- graden; gränsar
emot Danmark, Norrige och Ryssland, samt sträcker sig, uti
en böjning, omkring större delen af Östersjön; varandes Rikets
största Längd ungefär 160 mil, och dess största Bredd 70 Svenska
mil. Sweriges Areal-vidd är 6900 Svenska eller 10,000 Tyska
quadrat-mil. Det är således, näst Ryssland, det vidsträcktaste
Rike i hela Europa.
§. 2. Sweriges namn.
SWERIGE, Lat. Svethia, Svedia, Svecia, kallades i äldre tider
Swea-Rike, Swerike och Swerikes Rike, som är sammandraget
af Swia eller Swea Rike; men har blifvit under Förenings-tiden
med Danmark förvandlat i ordet Swerige, efter Danska uttalet.
Man finner, at det i hedniska tiden blifvit nämnt för Swi-thiod
eller Swithi-od; bemärkandes det förra så mycket som Swea-Folk,
och det senare Swea-Egendom.
Inbyggarne hafva blifvit kallade Swithar, Swiar eller Swear.
Af Plinius, Tacitus och Orofius kallades de Sviones och Sveones,
Swerige har ock blifvit kalladt Swithiod det mindre, i anseende
til stora Swithiod, med hwilket namn våra gamla sagor nämna
storia Scythien; så at Swithiod i det hänseende betyder Schythernes
Land (4).
Före den Asiatiske Odens hitkomst kallades Landet, under den
Forn-jotherska Konunga-Ätten, Jothaland, och Inbyggarne Jothar,
som voro et slags Folk med Finnarne (5).
Landet, så väl som Folket menas af somliga hafva bekommit
Namnen Swithiod och Swithar af Oden, som äfven har blifvit
kallad Swithur eller Swiur, efter hvars ankomst hit till Norden,
korrt före Christi Födelse, dessa Namn först blefvo brukade
(6).
Detta Rike har fordom haft åtskilliga andra namn, såsom Jotunland,
Jotunhem, Jättahem, Mannahem, Scythiod, Thulö, Attland, Nordurland,
Skants-Ey, Scandzia eller Scandia, Scandinavia, Balthia, Gethia,
Gothia, Kimbersö, Chersonesus Cimbrica, Insula Hyperboreorum,
Codanonia.
Af Förberörde Swear torde ordet Swen vara kommet, som betyder
Ädling, en ung och rask man, jämväl ock en Soldat; hvaraf
Inbyggarne blifvit kallade Swenske Män, för sin dygd, förstånd,
styrka, arbetsamhet och hjältemod.
Cap. II.
Sweriges nuvarande gränsor.
1. Öster-ut gränsar det till Ryssland.
2. I Vester stöter det, först intill Cattegatt eller Skager
Rack (Sinus Codanus), sedan til Norrige, eller Eda-skog och
de stora fjällryggar, hvilka, såsom en mur, mästadels skilja
Swerige ifrån Norrige; och begynnes denne gräns vid Swinesund,
imellan Bohus-Län i Swerige och Aggerhus-Län, eller som det
nu heter Christiania Stift, i Norrige (7).
3. På Södra sidan omgifves Riket af Öster-sjön.
4. Norr-ut äro gränserne emot Norrska och Ryska Lappmarkerne,
Titis-Fjord, Malanger, och alt vidare up i Norr til Enara-Träsk;
och är, hvad Gränsorne imellan Swerige och Danmark angår,
en behörig gränsskilnad undersökt och upgången, samt en ordentlig
Rörläggning verkstäld, af bägge Rikens Fullmäktige; så at
Gräns-Tractaten kom til slut år 1751, och Rörläggningen därpå
tog sin början år 1752.
Cap. III.
Sweriges Regering, Konunga-Titel, Regeringssätt, Vapen, Regalier,
Riddare-Orden, Mynt och Krono-Inkomster.
Genom Konung Gustaf III:s vidtagna Författningar, sedan år
1772, har Regeringen blifvit satt i ett förbättrat skick.
Konunga-Titeln är nu: Vi GUSTAF ADOLF med Guds Nåde Sweriges,
Göthes och Wendes Konung, &c. &c. &c. Arfvinge
til Danmark och Norrige, Hertig til Sleswig Holsten &.
&c.
Regerings-Sättet är Monarciskt, och styrer Konungen sit Rike
efter Regerings-Formen af d. 21 Aug. 1772 och Förenings och
Säkerhets Akten af d. 21 Febr. och 3 April. 1789.
Konungen sammankallar rikets Ständer när nödigt pröfvas. De
äro fyra: 1) Ridderskapet och Adeln. 2) Prästerskapet. 3)
Borgerskapet. 4) Bondeståndet.
I Konungens Högste Domstol, som består af sex frälse och sex
ofrälse ledamöter afgöras alla justitie-mål. Konungen äger
där två röster.
De öfriga Rikets Ärender styras efter Konungens Godtfinnande,
och kan man af de åfvan anförde Lagar se Beskaffenheten och
Inrättningen af Konungens och Rikets Hof-Rätter och Collegier
(8).
Swea Rikes Vapen är en med et uphögt Kors fyrdelad Sköld.
Uti första och fjerde Fältet stå Tre Gyllende Kronor i blått
Fält; uti andra och tredje Fältet står et Krönt Gyllende Lejon
med utspända Klor och framräckt Hufvud, springande åt höger,
öfver Tre Strömmar, äfven i blått Fält: och äro Kronorne Swea,
men lejonet Götha Rikes enskildta Vapen. I Medelskölden ses
Holsteinska Vapnet (9).
Tre Kronor hafva ifrån urgamla tider varit Sweriges Vapen,
som bestyrktes af gamla mynt, Sigiller, Målningar, Runstenar,
gamla Seraphimer-Orden, som äfven hade Tre kronor i Tecknet,
samt Mora-sten (på forna Konunga-valplatsen), i hvilken Tre
kronor stå uthuggne (10).
Lejonet öfver tre Strömmar har, i Götha Vapnet, ifrån urminnes
tider blifvit brukadt; och hafva Götherne förmodligen antagit
det til et tecken, af deras oförskräckta Hjeltemod och segrande
Vapen (11). Och menas Spanien hafva bekommit et Lejon i sit
Vapen, efter det Göthiska Konungaväldet därstädes.
Rikets regalier äro 5: I. Kronan, 2: Svärdet, 3. Sceptren
eller Spiran, 4. Riks-Äplet, 5. Nyckeln.
I Riket är 4 Riddare-Orden. I. Seraphimer-Orden, som är den
förnämste, och bäres på et Blått Band; stiftad af Kon. Magnus
Ericsson år 1333, och förnyad af Kon. Fredrik I år 1748. Det
gifves åt Rikets Högste Ämbetsmän. 2. Svärds-Orden, inrättad
af Kon. Fredric I förenämnde år 1748; bäres på Gult Band,
och lemnas åt tappre Män af Krigs-Staten. År 1788 tilöktes,
i anledning af dåvarande kriget och den vid Hogland vundna
Sjösegren, Kgl. Svärds-Orden med en ny grad, eller med et
stort Kors för dem ibland Riddarne, som på något mera utmärkt
sätt ådagalagt Vedermälen af Tapperhet emot Rikets Fiender.
3. Nordstjerne-Orden, äfvenledes stiftad af Konung Fredric
I år 1748; bäres på Svart Band, och lemnas åt välförtjente
Män af Civil-Ståndet (12). 4 Wasa-Orden, stiftad af Kon. Gustaf
III år 1772: bäres på Grönt Band, och gifves åt dem, som genom
insigt i Hushålls-vetenskaper gagna det Allmänna, samt åt
förtjente lärde män, utmärkte Konstnärer och Fäderneslandet
nyttige Handlande.
Swerige är ett Arf-Rike (13).
Nuvarande Myntet i Riket blef, genom Kon. Gustaf III:s förträffliga
anstalter, år 1776 satt på ganska redig fot. Man räknar sedermera
endast uti Riksdaler, Skilling och Runstycken. En Riksdaler
håller 48 Skilling, och 1 Skilling 12 Runstycken. De verklige
Myntsorterne äro: af Guld: Ducater, som merändels gälla 94
Skilling; Halfva och Fjerdedels Ducater. Af Silfver äro: 1
Riksdaler, 2/3 Riksdaler, som innehåller 32 Skill.; 1/3 Riksdaler
eller 16 Skill.; 1/6 Riksdaler om 8 Skillingar; 1 Sexmarkstycke
om 4 Skillingar; i Åttastyfversstycke om 2 Skillingar. Af
Koppar: 1 dubbel Slant om 6 Runstycken; 1 Slant om 3 dito;
och 1 Runstycke. En Tunna Guld är 16,666 2/3 Riksdaler.
Kronans årliga inkomster stiga ungefär til en summa af 4 Millioner
Riksdaler (14).
Cap.
IV.
Sweriges äldre och nyare Indelningar.
§. 1. Dess Forna Indelning.
Mannahem var, efter någras mening, i hedniska tiden fördelt
i Fem Riken.
1. Swerige, som begrep uti sig Upland, med tre Folkländer,
samt Södermanland, Westmanland och Nerike, med större delen
af Dalarne. Det var förnämsta Riket, och Konungen kallades
Sweriges eller Upsala Konung.
2. Götha Rike, hvarunder hörde Öster- och Wester-Göthland,
Wärnsland, Öland, Småland, Gottland, Bohus-Län, Skåne, Halland
och Blekinge.
3. Wärmeland, med en del af Dalarne, hela Dalsland och Markerne.
4. Helsingland, med de andra Norrländska delar, såsom Gästrikland,
Medelpad, Ångermanland, Norr och Wester-Botten, samt Jämtland
och Herjedalen. Någre påstå, at det Tredje och Fjerde varit
et Rike tilsamman, då Dalarne föras till Swea-välde (15).
5. Finland, tillika med Tawastland, Sawolax, Carelen, Lappland,
Nyland, Öster-Botten och Åland, med flera orter, som, imellan
Ryska gränsen och Botten-Hafvet, sträckte sig ifrån Söder
til Norr (16).
Messenius menar, att Swerige varit fördelt sig i Elfva Riken.
Fylkis- Lyd- och Små-Konungarna hafva varit flere.
§. 2. Sweriges Fördelning nu för tiden, i anseende
til Land-Regeringen.
Det är indelt i 28 Län eller Höfdingdömen, i följande Ordning:
I. UPLANDS eller Upsala
II. STOCKHOLMS med Söder-Törn
III. SKARABORGS eller Mariestads
IV. ÅBO och BÖRNEBORGS med ÅLAND
V. KRONOBERGS eller Wexiö
VI. JÖNKÖPINGS
VII. WESTMANLANDS eller Westerås
VIII. KYMENEGÅRDS eller Heinola
IX, SAWOLAX eller Kuopio med KARELEN
X. ÖSTER-GÖTHLANDS eller Linköpings med Wadstena
XI. SÖDERMANLANDS eller Nyköping
XII. NYLANDS och TAWASTEHUS
XIII. ELFSBORGS eller Wenersborgs med DALS-LAND
XIV. CALMARE och ÖLANDS
XV. KOPPARBERGS eller Dalarne
XVI. NERIKES eller Örebro
XVII. WÄRMELANDS eller Carlstads
XVIII. GEFLEBORGS el. Gestrikland, Helsingland och Herjedalen.
XIX. WESTER-NORRLANDS eller Medelpad, ångermanland och Jämtland
XX. WESTERBOTTENS med LAPPMARKERNE
XXI. WASA eller Södra Öster-Bottens
XII. ULEÅBORGS eller Norra Öster-Botten och Cajana med Kusamo
Lappmark
XXIII. GOTTLANDS
XXIV. MALMÖHUS
XXV. CHRISTIANSTADS
XXVII. BLEKINGS
XXVII. HALLANDS
XXVIII GÖTHEBORGS och BOHUS län eller Höfdingdömen
Af dessa Höfdingdömen är Malmöhus-Län det bäst bebodda, Linköpings
eller Öster-Göthlands det folkrikaste, och Westerbottens Län
det vidsträcktaste; men Westmanland, Dalarne, Wärmeland och
Nerike äro de rikaste på Silfver-, Koppar- och Järn-Bergverk,
samt på Järnbruk och Stångjärnshamrar.
Man märken ock, at i Riket äro 21 Lagmandömen, 12, Bergmästaredömen,
och 102 Häradshöfdingdömen.
§. 3. Rikets Delning, i anseende til Kyrko-Staten.
Det innehåller 14 Biskops-Stift.
I. UPSALA Ärke-Biskops-Stift.
II. LINKÖPINGS Stift.
III. SKARA
IV. STRENGNÄS
V. WESTERÅS
VI. WEXIÖ
VII. ÅBO
VIII. LUNDS
IX. BORGO
X. GÖTHEBORGS
XI. CALMARE
XII. CARLSTADS
XIII. HERNÖSANDS
XIV. GOTTLANDS Stift eller Biskopsdömen
Ärke-Biskopen är Pro-Canceller för Academien i Upsala, och
Biskoparne i Åbo och Lund äro Pro-Canceller för Academierne
i Åbo och Lund. Under Biskoparnes vård äro Gymnasierne i Riket,
som äro 12; desutom äro 2 Cathedral-Scholar, en i Upsala och
en i Åbo; Trivial-Skolarne äro inalles 24.
En Superintendet är i Carlscrona. I hela Riket äro 19 Consistorier.
Religionen är Evangelisk-Luthersk, dock tillåtes jämväl de
af främmande Religioner deras fria Gudstjänst (17). Judar
få äfven vistas i Riket, och nedsätta sig i Stockholm, Götheborg
och Norrköping, samt i dessa städer anlägga Synagogor (18).
Vetenskaper, Vitterhet och Fria Konster idkas här med särdeles
drift, samt mycken tilväxt och framgång. Här finnes et ganska
stort antal lärde och vittre Män, samt konstnärer så väl som
i något annat rike i Europa.
Sweriges Belägenhet imellan den 55 och 70 graden af Jordens
Norra Del, gör at Landskapernes beskaffenhet är ganska skiljagtig
(19).
Landet i gemen ligger i behaglig och helsosam Luftkrets. Luften
är ibland de sundare i Europa, hvarföre äfven Inbyggarne räkna
merändels en lång och helsosam ålder; dock finner man, at
då smittosamma Sjukdomar anstuckit de sydligare Länder, hafva
de, oaktat Nordens köld, äfven hitflyttat, såsom Digerdöden
i Kon. Magni Smeks tid, den Engelske Svetten under Kon. Gustaf
I:s Regering, och åtskilliga Pester, som medtagit en myckenhet
Folk.
Vintern här i Landet är klar och sund, då äfven med stor beqvämlighet
Resor och Körslor öfver Isarne kunna företagas.
Kölden bevarar för förrutnelse, och uträttar mera i Norden,
än balsamer och kryddor i Södra länderna. Den friar ock Swerige
från många skadliga skridfän, maskar och giftiga djur; såsom
för de förgiftiga Skorpioner, Krokodiler m. m. (20). När Söderlänningens
hull och kropp är lös och liksom svampig af varmen, blir däremot
Norrlänningens fast och härdig, bättre växt, och af vackrare
hy.
Thermometerns årliga medelhögd är i Swerige flera grader mer
och mindre öfver fryspunkten. Således bör Climatet räknas
til de tempererade; emedan varmen har öfverhanden, och är
därföre ej så hårdt, som de fleste Utlänningar sig föreställa.
Vår skarpare köld, somliga Vintrar, är mindre genomträngande,
än en mindre skarp men fuktig köld i de sydligare Länder (21).
Det är anmärkt, at intet Land på Jordklotet njuter, under
samma polhögd, så lindrig Vinter, som detta Rike; ty, vid
samma Latituder i Asien och America, är jämförelse-vis 10
grader kallare (22).
Vi hafve grönskande Trän och Växter hela året igenom, äfven
i den kallaste Vintren, såsom Ide-träd, Tall, Gran, En, Lingon-
och Mjölon-ris, Pyrola och Andromeda (23).
Sommaren i Swerige har dag och natt så ljufliga, at den knapt
i något land kan därmed förliknas. Fastän den är korrt, äger
den däremot desto längre dagar, som jämväl meddela de korrta
nätterna sin undfångna varme. Och änskönt Sommaren i de sydligare
Länderne är längre, så äro däremot dagarne kortare, och nätterne
kallare än här, därföre mogna ej deras växter så fort som
våra; ty varmen blifver mera ökad här i Norden genom Solstrålarnes
varagtighet och dröjsmål öfver de långa dagarne, drifver djupare
neder i jorden, och kommer näringssaften i qvickare rörelse.
Däraf är ej rart i våra norra Orter, at Säden kan, sex veckor
efter såningstiden, bärgas mogen (24).
När man i Egypten, imellan kl. 12 och 4 eftermiddagen, knapt
vågar sig gå ut, af fruktan at bränna sina fötter; och när
Inbyggarne på Ormus nödgas ligga mer än halfva dagen i vattnet,
at de ej må försmäkta af Solens hetta; kunne vi uti Swerige,
i Sommarens drägliga varme, med munterhet förrätta våra sysslor.
Man är här merändels fri för fasliga Stormväder och Slagregn.
Nordanvädret, som är klart, friskt och sundt, rensar och uppfriskar
luften.
Sällan, eller aldrig, hafva här tildragit sig några stora
och förödande jordbäfningar; såsom man ock öfver Eldsprutande
Berg, hvaraf orter förstöras, har intet att klaga.
Swerige är försedt med sköna, och af allehanda Vildbråd ymniga
Skogar, fiskrika Sjöar och Strömmar, ljufliga Öar, fruktbärande
Fält och Parker, samt i synnerhet, med et ganska rikt förråd
på åtskilliga Berg-arter; har således sina stora fördelar
i alla Tre Naturens Riken, Ört-riket, Djur-riket och Sten-
eller Mineral-riket.
I Swerige äro omkring 1300 vildtväxande slag af Trän, Gräs
och Örter (25); och finnas här inemot 1400 slag af allehanda
Djur. Af Medicinal-örter växa här vildt öfver 200 slag, hvilka
allmänt brukas på de Europeiska Apotheken (26). Det äger alltså
mestadels alt, hvad til menskliga uppehället, och en anständig
förnöjelse, nötorftigt fordras, allenast förnöjsamheten medföljer,
så at det hemfödda goda icke föraktas, och den Swenska hårdheten
och styrkan icke kränkes, genom främmande läckerheter, som
försvaga så väl sinnet, som kroppen.
At Swerige ej har så vidsträckta Slätter och Fält som de sydligare
länder, anser man, på visst sätt, som en naturlig förmån:
des Högder och backiga belägenhet förorsaka, at våra åkrar
vatnas af tilräckligare regn, emedan meteorologiska anmärkningar
bevisa, at i bergiga orter, och deras granskap, faller det
ymnigare än på slätt land, hvaröfver molnen och dimban mindre
pläga sammandrifvas (27).
Den skarpa och trumpna Utsigt, som Landet visar åt de Sjöfarande,
ersättes hundrafallt, sedan man kommer in uti detsamma, då
man får se mångfaldiga ombyten af behagliga, om hvarandra
framskjutande, horizonter och Jordbryner (28).
Desutom skaffar en del provinsers höga och sluttande belägenhet
den fördel, at Åkrarne få sina aflopp, at ej vattendrag och
fyra kunna däri stadna, och förskrämma dem. Hvadan ock, Gudi
lof, aldrig någon allmän Missväxt öfver alla landskaper på
en gång hemsöker vårt kära Fädernesland.
At Berg och Dälder här omväxla med jämna Fält, har ock med
sig den förmån, at Luften är renare och sundare, och at här
äro flera och bättre Källor, ymnigare Floder, och fruktbarare
Dälder, flera och vigtigare mineralier, och behagligare utsigter
(29).
Hafven gifva årligen en myckenhet Fisk. Sillfångsten i Nordsjön
och Cattegat, åt Bohuslänska sidan, stiger årligen ungefär
til 300.000 Tunnor. Lax fångas i synnerhet i den Norrländska
och Finska Elfarne; jämväl til någon del i några af de andra
Strömmarne, dock i mindre myckenhet. Östersjön gifver et ymnigt
Strömings-fiske. I Rikets Skärgård uppfiskas ungefär 150 á
200.000 tunnor Ströming årligen.
Skogarne understödja ansenligt vår utrikes Handel; emedan
härifrån årligen utskeppas ungefär 150.000 tolfter Bräder,
4550 stycken Bjälkar, 2434 tolfter Sparrar, 330 stycken Spiror,
76,000 tunnor Tjära, 21,000 tunnor Beck, 2696 skepppund Aska,
Potaska för 34,570 Daler Silfermynt, Kimröks-dosor för 1278
Daler Silfm. och andra Trävaror för 29.303 Dal. dito mynt.
Dessa varor göra således en betydlig Handelsgren (30). Norrland,
Österbotten, med de öfriga Finska Orterne, samt Småland och
Wärmeland, äro de trakter, som af Skogen göra största utförsel.
Den Svenska Tjäran anses, i utländska Hamnar, för den bästa.
Svenska Ekar hafva företräde för andra. Swenska Granar äro
ock bättre än de, som växa i de sydliga Länder, därföre blifva
ock de förre, i köp och handel, mera värderade (31). Skogarne
behöfva en öm medfart och noga tilsyn i detta kalla Climat,
och at Skogs-plantering på skoglösa Orter anställes; emedan
de ansenligt medtagas, som til exempel: i Stockholm åtgå årligen
70,000 famnar Björkved, 80,000 famnar Bryggved, 60,000läster
Kol, och 30,000 lass Ved, som ifrån landet inkomma. Til 400.000
skeppunds Järnsmide, som i Riket Årligen tilverkas, åtgå 2
Millioner 400.000 Läster Kol, á 6 Läster til hvart skeppund,
tilhopa räknadt hvad i Hyttan och Hammar-Smedjan, samt til
Gruf- och Räst-ved erfordras (32).
Hvad Swerige i synnerhet måste anlita andra om, är Vin och
Salt: Salt-införseln til Svenska Hamnar utifrån steg, år 1774,
til 284.836 tunnor. Ifrån Cagliari inkommo 205.104 tunnor;
ifrån Spanien 13,140 tunnor; ifrån Portugal 56,750 tunnor,
och ifrån Frankrike 9842 tunnor.
Vindrufvor hafva visst sig kunna tåla Svenska Climatet. I
Staden Lund fanns emot et Hus en mycket gammal, dock fruktbärande,
hög Vin-stock eller Ranka, den hvarken vanskötsel eller köld
förmått hindra, at, genom ålder och ständigt tiltagande, vinna
öfver 2:ne tums diameter i tjocklek, som vitnar om Landets
godhet och Climatets mildhet (33). Vid Gyllebo, ej långt ifrån
Cimbrishamn, hafva Vinrankor, som blifvit planterade i förra
Seculo, bibehållit sig och sedermera burit Drufvor, fastän
de aldeles blifvit vanskötte. At Vindrufvor äfven mognat i
Finland och Åbo, år 1650 och de följande åren, försäkrar Prof.
Wexionius (Gyllenstolpe), och at han af de där växande då
ätit, hos Presidenten Kurk (34).
Våra inhemska Bär-arter utgöra annars våra Vinberg: de finnas
ej i södra Orterne, och kunna endast i vårt Nordliga Climat
trifvas. Åkerbärs-Vin kan bringas til äfven så god smak, som
utländska Viner.
Landet är så vidlyftigt, at om det vore öfver alt jämt bebodt,
röjdt, hyssadt, upbrukadt, samt Hushållningen och Handtverken
högre upidkade, så skulle det kunna nära en vida större myckenhet
af Folk. Til des uphjelpande äro dock i senare tider goda
Författningar vidtagne, så at Sweriges Inbyggare borde kunna,
genom fördelaktigt Åkerbruk, gagneliga Upodlingar, väl anlagda
Fiskerier, nyttiga Handaslögder och Fabriker, Boskaps- och
Får-skötsel, Planteringar, lönande Bergsbruk, och qvicka Penninge-rörelser,
af svensk tilverkning och afkomst förvärfva sig både Kläder
och Föda, utan at, med undervigt i Handel, behöfva tillita
Utlänningen.
På Bergverkens upprätthållande och välgång, beror ganska mycket
Rikets inkomst, Handelns näring, lif och rörelse, samt Inbyggarnes
nytta i gemen (35); hvadan Bergsbrukens rätta drift, Rudimateriens
förädling hema i Riket, och Bergs-vetenskapens vidare upodling,
är här i Landet et ibland de nödigaste stycken. Swerige kan
årligen aflåta til Utlänningen Järn, Stål, Koppar, Mässing,
Svafvel, Alun (36), Victriol, Marmor m. m. och har til behof
Silfver, Bly, samt något Guld och Pärlor (37).
Bergverken kasta årligen af sig ansenligt. Vid Salbergs Grufva
smältes årligen 2 á 3000 lödiga mark Silfver; och våra Silfver-Grufvor
tilsamman gifva 4 á 5000 marker årligen. Koppar-Gruforna gifva
årligen 7 á 8000 skeppund smält Koppar, hvilken, i anseende
til des godhet, öfvergår all annan Koppar, och brukas til
Myntning, framför all annan, hos alla Magter och Republiker
(38). I Swerige äro, på 132 år tilbaka, tilverkade 1,250.000
skeppund Koppar, hvars värde til det minsta uträknas til 293,125,000
Dal. Silfvermynt (39); dock är nu här i Landet til finnandes
et ringa qvantum af uparbetad Koppar.
Järnverken, som förskjuta det redbaraste och ansenligaste,
som vi kunne lägga på Handels-vågen, at därmed upväga och
betala de utifrån inkommande varor, tilverka årligen vid pass
600,000 skeppund Tackjärn, hvaraf slås 350,000 skeppund Stångjärn;
det öfriga åtgår til Stål, Ståltrå, Järnplåtar, allehanda
Järn-redskaper m. m. så at Sweriges årliga Export af Stångjärn
är ungefär 300.000 skeppund, och af Järnplåtar, Stål, Ståltrå
m. m. 100,000 skeppund (40). År 1758 utskeppades Koppas och
Mässing för 1 Million 362,650 Dal. Silferm. och Järn för 9
Millioner 614.871 Dal. dito mynt (41). För de nästförflutna
20 åren före 1781, har Svenska Metall- och Mineral-utskeppningen
utgjort et Capital af 46,152,962 R:dal. 4 fk. 4 runst. utom
hvad af finare Järn-smidet blifvit utfördt (42).
Jordbruket och Landthushållningen behöfva ännu vidare uphjelpas
för at kunna minska våra Importer af Spanmål och Victualier.
Under 6 åren 1754 1759 hafve vi ifrån utrikes orter infört
Spanmål tilsammans 726,218 tunnor, á 20 Dal. Kopp:mt, gör
14 Millioner 524,360 Dal. Kopp:mt. Smör 47,888 lispund, á
15 Daler, gör 718,320 Dal. Kopp:mt. Ost 2,807,006 lispund,
á 12 Dal., gör 33 Millioner 684,072 Dal. Kopp:mt. Talg 69,904
lisp., á 10 Dal., gör 699,040 Dal. Kopp:mt. Fläsk 41,798 lispund
á 15 Daler, gör 626,970 Dal. Kopp:mt. Lägger man dessa Summor
tilsammans, så finnes at Swerige, under dessa 6 åren, gifvit
Utlänningen, för sådana Varor, 50 Millioner 252,762 Dal. Kopp:mt
(43).
Om Ängskötslens nödvändighet vitnar allenast Stockholms Stads
behof; emedan där, år 1762, åtgått 1654 parmar Hö, 12,357
lass Hö, och 47,404 lass Halm, hvarmed på Landsbygden öfver
vintren kunnat framfödas 13,100 Får, 2000 Kor och 2000 Oxar.
Det vitnar om Boskapsskötselns angelägenhet; emedan til samma
Stad, år 1761, blifvit införde och där förtärde 24,308 gödda
Kalfvar, 9144 Lamb, 1560 Killingar, 9558 Oxar, 6744 Stutat
och Tjurar, 7384 Kor, 603 Qvigor, 24,957 Får, 492 Bockar och
Getter, 5754 gamla Svin, 1793 unga Svin, 22,156 större och
mindre Grisar (44).
Til helsans återvinnande är Landet, merändels i hvar Provins,
begåfvat med goda Helso-Brunnar, hvaribland i synnerhet här
kunna nämnas Medevi Helso-Brunn, såsom den äldsta, ock Loka
källa, hvarest Kon. Adolf Fredrics helsa vann en högstönskelig
förbättring.
Det har desutom et godt förråd på hvad hälst som tjenar til
sjukdomars förekommande, bot och läkdomar: äfven stor ymnighet
af hemtamda och vilda Djur, som dels til föda, dels til kläder
och betjäning fordras: och en ansenlig myckenhet af mångahanda
slags Fisk.
Handeln drifves nu med mycket större fördel än i förra tider,
och idkas äfven både Ost-Indisk och Levantisk Handel, den
förra åren 1732, 1746, 1762 och 1782, och den senare år 1738
med Octroyer försedde. Et nytt Levantinskt Compagnie inrättades
1771, Discont-Contoir 1773, et Hvalfiske- och Grönlands Compagnie
1774. Til Svenska Handelns befrämjande på Vest-Indien inrättades
et svenskt Vest-Indiskt Handels-Compagnie och förseddes år
1786 med Kgl. Maj:ts Privilegium, at i 15 års tid idka Handel
och Sjöfart på Öen St. Barthelemy och andra Orter i West-indien
och Norra America.
För närvarande tid, synes Handelsvågen vara för Sverige, än
med större öfverskott, än mindre. För år 1768 räknades de
utgående varor til 13,747,986 Dal. Silfvermynt, och de inkommande
til 9,905,873 Dal. Silf:mt.
Om alla Stads- och Landtmanna-näringar voro förbättrade til
den grad, som Climatet och Jordmånen tillåta, så vore vår
Handel och Sjöfart denna: Spanmål och andra ätliga varor,
samt Lin och Hampa, eller tilverkningar af dessa ämnen, med
mångfaldiga andra jordens Producter, samt allehanda Fisk-varor
fördes då til de Länder, som hade därpå mindre tilgång, antingen
af naturen, eller af försummelse i hushållningen. Våra Skogars
afkomst blefve då bättre nyttjad, och til högre grad förädlad.
Swerige kunde då blifva en rik förrådskammare för Skeppsbyggerierne,
så väl uti färdiga Fartyg, som de därtil nödiga ämnen: allehanda
tilverkningar af Trä, Snickare- och Vagnmakare-arbeten; raffinerad
och calcinerad Potaska; Harts och Terpentin-olja, med flera
dylika varor borde då i synnerhet härifrån utskeppas til de
ställen, där skogsbristen hindrar sådana tilverkningar. Några
hundra tusen Menniskor voro då sysselsatte, endast med förädlingen
af Järn och Koppar. Och som de flesta Europeiska Nationer
icke äro försedda med dessa rå ämnen, til den myckenhet eller
godhet, så skulle vi ej finna många Medtäflare i dessa slögder
(45).
Handelns tilväxt förmodas billigt, sedan Assecurance-Contoir
inom Riket blifvit inrättadt, Dykeri-Inrättningen förbättrad,
Skeppsbyggerierna uphulpne, och Communication imellan Öster-
och Wester-Hafven förbi Trollhättan påbegynd och fortsatt.
Til handelns Utbredande och Förkofran bidrager icke litet,
at en ansenlig del af Landet gränsar intil Wester-Hafvet;
och at Östersjön med sina stora armar, Bottniska ock Finska
Vikarne, bestryker nästan hela landets längd, så at de mesta
Landskaper kunna igenom segling, både deras egna Varor utföra,
och de främmandes inhämta: hvartil ock de stora Sjöar, som
in i landet äro, samt många Floder, hvilka i dessa Sjöar,
eller någotdera af bägge Hafven utfalla, tillika med redan
gjorda och tilärnade Vattuledningar och Båtleder, förskaffa
en stor beqvämlighet (46).
De Resande bifalla gerna detta landets beröm, emedan Vägarne
äro mästadels öfvermåttan goda, och säkra för röfveri och
öfvervåld, skjutsen dräglig, och Folket tjänstagtigare, än
i andra Länder. De stora landsvägarne äro öfver alt afmätte
och med Milstolpar försedde.
Inbördes Frid och Säkerhet äro här i Riket, framför många
andra Länder, synnerligen vårdade. Kyrko-frid, Hem-frid och
Väga-frid, hafva i alla tider blifvit heligt hållne, så at
In- och Utländsk Man, hög eller låg, är allestädes i fullkomlig
trygghet och säkerhet, både til lif och egendom.
Postverket och des inrättning är här i godt stånd, hvaraf
rörelsen och alla näringars drift befrämjas. Penningar, Guld
och Juveler, jämte Brefväxlingen, kunna med all säkerhet,
Landsorterna imellan, framskaffas, mot en ringa och skälig
afgift (47).
Inbyggarne i gemen äro arbetsamme, samt fallne och skickelige
at utgrunda nya rön och påfund, och således at uppodla hvarjehanda
nyttiga Vetenskaper och konster. Då de efter Landets beskaffenhet,
upföra sig sparsamt och förnuftigt i mat, dryck, kläder och
omgänge, ernå de en stark helsa samt resliga, starka, friska
och stadiga kroppar; och kunna därföre bringa sin lifstid
til hög ålder. Dem har blifvit det lofordet tillagt, at
vara trogne och underdånige mot sin Öfverhet: upriktige och
tjenstagtige emot varannan inbördes: hvar för sig förståndige,
muntre, tiltagsne, alfvarsamme, ståndagtige, arbetsamme och
måttlige: emot främmande höflige och hjelpsamme: emot uppenbara
fiender tappre och frimodige. De hafva sökt vakta sig för
vällusten och kräsligheten, som föder af sig fåfänglighet,
lätja och okyskhet, hvilka leda til fattigdom, som då uptänker
bedrägeri, otrohet, mutor och rättvisans förkränkning; utur
hvilka orena och skadliga källor et förvirradt tilstånd städse
uprinner (48).
Om Svenska Språkets högaktning, rykt och förbättring, hafva
de ock varit sorgfällige. Inom Riket talas fyra särskilta
Språk, Svenska, Danska, Finska och Lappska, af hvilka de förra
tvänne härstamma af gamla Göthiskan. Här hafva, i hedna
tiden, besynnerliga Bokstäfver varit i bruk, Runor kallade,
långt förr än de fleste Europas Inbyggare hade Bokstäfver:
en qvarlefva hvaraf äro, så väl de med Runor ristade och inhuggne
Hällar eller Runstenar, af hvilka ännu finas i Swerige öfver
1500 (49), som vid de dödas Grifter och Ättbackar blifvit
upreste, och förekomma mest i alla Landsorter; äfven ock Runstafvarna,
som innehålla en med Runor inskuren ständig Almanach och Tidräkning,
och äro här ännu där och hvar bruklige.
Qvinnokönet, på hvars goda och alfvarsamme upförande et Lands
välfärd icke litet beror, hafva ifrån urminnes ålder haft,
och hafva ännu et allmänt beröm för at vara dygdiga, kyska,
muntra, arbetsamma och hushållsagtiga.
Folket är fruktsammare än i de södra Orter; hvadan Norden
för sin folkrikhet fordom blifvit kallad Vagina Gentium; och
befinnes däraf en stor myckenhet, i anseende til landets hittils
upodlade trakter, och Näringarnes inrättning, samt deras företräde
för hvarandra. Dock likväl äro i Landet mångstädes glest bebodde
Orter, som äskade flera inbyggare, och vitna om Folkbristen.
Emedan Swerige och Finland, utom Lappland, efter någras uträkning,
9000 qvadrat-mil, á 23,142 Tunnland å hvardera; och som Swerige
består ungefär af 80,000 hela Hemman (50), altså blifva ej
fyllest 9 hela Hemman å hvar quadrat-mil, och då belöpa 2571
tunnland Jord på hvart helt Hemman.
Men som man med säkerhet kan räkna 50 hela Hemman för hvar
quadrat-mil, då 462 Tunnland belöpa på hvart Hemman; dock
för Sjöar, Berg och oduglig mark, vil man ännu afdraga hälften
häraf, och blifva således 231 Tunnland för hvart helt Hemman;
altså om Swerige och Finland skulle här kunna inrättas 450,000
hela Hemman; á 50 Hemman på hvar quadrat-mil: och då man räknar
20 Personer, smått och stort, på hvart helt Hemman, skulle
Antalet af Rikets Inbyggare, i stället för inemot 3 Millioner,
som de nu allenast äro (51), stiga til 9 Millioner, å Landsbygden
allena, som, vid Landtägornas behöriga upodling och skötsel,
kunde hafva sin näring (52).
Städernas Folknumer tilsammans, skall nu ungefär utgöra 163,000.
I anseende til nuvarande Sweriges landtmanna-folkmängd, belöper
sig ej mera, än 267 personer för hvar quadrat-mil; men i Frankrike
äro 2000 på hvar quadrat-mil; i Mark-Brandenburg, 1359; och
i Danmark, 1210 på hvar quadrat-mil (53).
I forna tider, då misväxt infallit och inbördes oroligheter
uppkommit, har myckenheten af Inbyggare, i et oupbrukadt Land,
som varit vane at kriga, förorsakat, at de gjort åtskilliga
Uttåg, och bemäktigat sig många Orter och Länder; hvaraf,
til et bevis de härifrån utgångne tappre Göther, Wandaler,
Longobarder (54), Norrmänner och Helsingar kunna anföras.
Det för rikets trygghet så högt angelägna Indelningsverket
af krigsmagten til Häst och Fot: och det ganska väl inrättade
Artilleriet, samt Örlogs- och Arméens Flottor, med Båtsmanshållen,
göra Landet nog säkert och befredadt; hvarigenom det kan underhålla
Krigsmagten, utan så särdeles känning, och, inom en liten
tid, vara i stånd at göra upbrott. Af Sweriges Landt-Armée
utgör Cavalleriet omkring 10,000, Infanteriet omkring 37,000,
tilsamman vid pass 47,400 Man, utom Reserve-manskap. Til båda
Flottornas bemannande utgör indelte och roterade Båtsmän med
fördubblings-Manskapet et antal af omkring 15,000 Man. Hvad
til Flottans, Vapens och krigs-förnödenheters förskaffande
fordras, har man icke allenast til eget behof, merändels,
godt förråd utaf; utan kan ock därmed drifva en ansenlig handel
på utrikes Orter.
Landet ha en beqväm belägenhet, och är emot utländskt öfvervåld,
utom anlagde förträffliga Fästningsverk, också af naturen
tämligen med Värn försedt. Til halfva omkretsen omgifves det
af hafvet, hvarest, många mil utifrån stränderna, de farliga
Skärgårdar, med branta berg, fördolda klippor, grund, sandreflar
och stensnar, förorsaka, at ingen obekant kan, utan största
fara, segla där intil. På andra sidan betäckes de mestadels
af fasliga fjällryggar, höga berg, stora hedar, häftiga och
stenfulla strömmar, träsk, moras och sjöar. Man märker ock,
at det aldrig blifvit, af främmande magt och Herrskap, öfverväldigadt,
eller sin frihet beröfvadt.
Landets förmåner kunna icke annat, än lända Inbyggarne til
mångfaldig lycka och välsignelse, så kan länge en sann Gudsfruktan
blir grunden til alla sakers företagande.
§. 3.
Svenska Tilverkningarnes och Fabrikernas Förkofring.
Svenska fullgoda Får, af Spanskt, Engelskt och Ejderstädtskt
slag, hafva ifrån år 1751 til 1754 års slut, så vid Stam-Schäferierna,
som hos Stånds-Personer och Allmoge, så ökt sig, at Hall-Rätterna
utgifvit Sedlar för mera än 70,000 skålpund, utom den Ull,
som ej til Premium, vid någon Hall-Rätt, blifvit upvist.
Lin- och Hampe-planteringen tiltager ansenligt, hälst i Helsingland
och Ångermanland, och kunde särdeles fortplantas i Småland,
Wester-Göthland, och en del af Finland; dock inköpas ännu
utifrån årligen 100,000 lispund Lin, och 125,000 lispund Hampa
(55). Omkring Wadstena är en del af det Lin planteradt och
vuxet, som blifvit brukadt til den i samma Stad dåvarande
kostbara Kammarduksfabriken. Hampe-planteringen tager sig
bäst, och borde egentligen idkas i Finland, hvarest Hampan
blir aldeles så god, som den Lifländska.
Vid våra flesta Städer finnas vidsträckta Tobaks-planteringar.
Färgväxters plantager hafva vid Åbo och i synnerhet vid Lund,
och äfven Mulbärsträns fortplantning därstädes, til Silkesmaskars
födande, blifvit berömligen anlagde.
Antalet af de Svenska personer, som vid Siden-, Ylle-, Linne-
och Bomulls-Väfverierna syslosättas, bestiger sig til omkring
14,000, hvaribland 8000 äro i Stockholm arbetande. Härunder
begripas icke utländska Arbetare, de som genom Redande och
Spånad njuta deras föda, och de som arbeta på Järn- och Stål-förädlingen.
Klädes-Fabrikerna voro redan i K. Carl XI:tes tid i det
stånd, at år 1646 bekläddes alla Regementerna med inländskt
Kläde (56). Våra förnämsta Fabriks-Verktyg, ja intil de
svåraste, såsom Strump-Väfstolar, göras nu här i landet.
Inrikes Garnspånanden för Fabrikerna har gått nog långsamt.
Dalare har varit den enda Ort, som häruti utmärkt sig, emedan
där äro redan 2:ne ansenliga Bomulls-Spinnerier inrättade,
och idkas där desutom mycken Ylle- och Linne-Spånad.
Angoriska Getter, från Angora i Asien, hafva blifvit i Riket
inskaffade, af hvilkas Ull Kamelgarn tilredas.
År 1752 voro 285 Siden-väfstolar i gång: vid 1754 års slut,
voro de til antalet 387.
Vid Flors Linne-Fabrik, och i några enskilta hushåll i Ångermanland
och Nätra Socken, förfärdigas Lärfter, som i finhet och täthet
äro lika, med de finare Holländska slagen.
Buldans- och Segelduks-Fabrikerna förse icke allenast hela
Riket, Flottan och enskilta Fartyg, utan göra äfven stora
afsändningar til Medelhafvet och andra utrikes orter.
Stora engelska Garfverier hafva blifvit i Göteborg och på
Kungsholmen i Stockholm anlagde.
Järn- och Stål-Fabriker böra med tiden blifva de verkstäder,
som skola mest bidraga til vår utländska Handels-rörelses
jämvigt; därföre kunna de aldrig nog underhjelpas och upmuntras.
Tvänne ansenliga Äggjärns-Fabriker hafva under denna tiden
blifvit anlagde, til Rikets stora fördel.
Urmakeriet ha ansenligen förkofrat sig, så at Svenska Vägg-ur,
Bordstudsare och Byxsäcks-ur finnas mästedels uti alla större
enskildta Hus i Stockholm, och annorstädes i Riket.
Optiska Glassliperiet har blifvit upöfvat af en skicklig Konstnär.
Flere Spegel-fabriker äro i Stockholm anlagde.
Utom alla dessa, äro äfven i Riket inrättade Stil-Gjuterier,
Tapetmakerier, Saffians Läderberederi, Franskt Hanskmakeri,
Musicaliska och Fält-Instrumentmakerier; Skedvattens Distillation,
Såpsjuderier, Oljeslagerier, Inrättningar till allehanda Nippers
förfärdigande, af Stål, Pinsback, Pärlemo, m. m. hvilkas,
jämte de åfvantil upräknade Fabrikers tilverkningar, med hvad
Såcker-Bruken och Tobaks-Spinnerierne, både i Rök- och Snus-Tobak
förfärdigat, samt Plantagerna af sig kastat för åren 1751-1754
utgjorde en summa af 12,632,406 Dal. Silfvermynt, eller något
öfver 126 Tunnor Guld; hvaraf, då en fjerdedel afdrages, för
hvad som til Rudimateriens inköpande utgått, återstår en nationell
besparing af 94 Tunnor Guld, 74,304 Dal. Silf:mt. Och ehuru
Järn och Stål, samt en stor del både Lin och Ull, äro inhemska
Rudimaterier, som icke behöfva från utrikes orter inskaffas,
i anseende hvartil en fjerdedel afdrag är öfverflödigt tiltaget;
vill man dock, at därmed möta det inkast, som torde göras,
at Salu-priset af inrikes tilverkningarne, i vissa ämnen,
öfverstiger det värde, hvartill Utlänningen sina Varor föryttrar,
för mera säkerhets skul, afdraga en tredjedel, så blifver
då en ovedersägelig Nationel vinst, af 84 Tunnor Guld 21,604
Daler Silf: mt (57).
Cap.
VI. Om de här förekommande Haf och stora Insjöar,
med de ansenliga Elfvar och Strömmar, hvarigenom samma Sjöar
utfalla i Hafven.
§. I. Om Hafven.
I. Öster-Sjön. Swerige innesluter inom sig til större delen
detta haf, som har sit utlopp genom Öresund, i den stora hafsvik
af Westerhafvet eller Nordsjön, kallad Cattegat. Detta Haf
har af ålder hetat Bält, eller Bältiska Hafvet (Lat. Mare
Balticum); har ock blifvit kalladt det Scythiska, Swithiods,
Swenska eller Swea-Haf (58). Denne Hafsvik är, näst det Medelländska
hafvet, den största, som man i hela världen vet: och har,
egentligen at tala, ingen Ebb, som vissa tider hvälfver des
vatten af och til; utan märkes des naturliga flytande vara
allenast åt Sundet: dock kan et långvarigt Nordvestan-väder
ej allenast hindra des naturliga aflopp, utan ock indrifva
mycket vatten ur Wester-Hafvet, hvilket, förorsakar vattnets
upstigande vid Hamnarene i Östersjön (59).
Den nytta, som Östersjön tilskyndar, icke allenast de närmast
belägna orter, utan ock de längst aflägsne orter, utan ock
de längst aflägsne, igenom Skeppsfart och varors af- och tilförsel,
är ganska stor. Våre Förfäder hafva varit ganska sorgfällige
om Herraväldet uti detta Haf (60). Kejsar Ferdinand I kallar,
uti et Bref, K. Gustaf I Herre öfver Östersjön (61). När
man beskådar Bält på Chartan, med sina stora vikar, ifrån
något ställe i Norden, såsom Päjäne-sjön eller Uleå-träsk,
så liknar det en Gubbe, hvars hufvudkull blir vid Kulby på
Samsön, och så vidare, som Archiatern Rudbeck visat i sin
Lapponia Illustrata. Detta Haf är särdeles bekant för sit
sköna Strömings-fiske. Här finnes ock Stör (Acipenser Sturio),
och Marsvin eller så kallad Tumlare (Delphinus Phocaena),
en Rossisk, hvilka dock äro sällsynta. Östersjön utbreder
sig uti tvänne stora Vikar eller Hafsbottnar: den ena sträcker
sig emot Norden, emellan en del af Swerige egentligen, och
Norrland å ena, samt Finland å andra sidan och heter Bottniska
Viken (Sinus Botnicus); men har fordom blifvit kallad Dumbs
Haf, samt Helsinge Botten. Den andra går emot Öster, och stryker
utmed hela Södra sidan af Finland, samt kallas Finska Viken
(Sinus Finnicus); men kallas i Sagorna Balagårds Sida.
II. Cattegat eller den stora Hafsvik af Westerhafvet eller
Nordsjön, som stöter intil Bohus Län, Götheborg, Halland och
Skåne; och har förening med Östersjön genom Öresund; den kallas
på Lat. Sinus Codanus, Goth-Danus (62) eller Gothanus; men
på Danska, Skagern, Skager-Rack och Cattegat, ehuruväl någre
vilja, at med Sinus Codanus skall hela Östersjön förstås.
Denna Hafsvik har gott Sillfiske, hvilket nu bringas i det
stånd, at Swerige, til sin stora besparing och årliga tilväxt
i förmögenhet, icke allenast slipper köpa Sill ifrån Utlänningen,
utan i det stället kan däraf aflåta ansenliga poster; hvilket
til Handelns erforderliga öfvervigt ganska mycket bidrager.
Sweriges Skärgårdar hafva stor välsignelse af Fisk: den bohusländska
af ymnig Sillfångst; och Skärgården i Bottniska Viken, och
Stockholms Län i synnerhet, af et rikt Strömings-fiske. År
1745 utfärdades Privilegium, för Handelsmännerne Abraham och
Jacob Arvedsson och Compagnie, til idkande af Sill- och Torskfiskeri,
samt Hvalfiske- och Själ-fångst, i Öster- och Nord-Sjön, hvilket
Fiskeri-Compagnie dock sedan uphört. År 1753 är det märkliga
Tidtal, hvarigenom man kan räkna Saltsjö-fiskeriernas lyckliga
Upkomst i Swerige. Holland vinner, på et enda år, större
Capital af sit Fiske, än alla Sweriges Bergslager på 12 år
kunna åstadkomma. 1000 skeppund Järn och 1000 tunnor Sill
kunna nästan räknas, för publiken, af lika värde; men Nationela
förtjensten, af 1000 tunnor Sill, är större (63).
Sundet eller Öresund (Fretum Oresundicum), heter den smala
Genomfart som är imellan Skåne och Seeland, hvilken förenar
Öster-Sjön med Wester-Hafvet, och är mellan Helsingborg och
Kroneburg, icke stort mer än en half mil bred tvärt öfver.
Swerige hade tilförne Tullfrihet här i Sundet, i kraft af
Rotschildska Freden af år 1658; men afstod denna förmån år
1720, då Freden slöts. Detta Sund är, och har varit, Rikets
urgamla Gräns söder ut.
Skären eller Skärgården, kallas hafsbandet och de många uddar,
Utskär, Öar, Holmar och Klippor, som ligga bredvid hvarandra,
och betäcka stränderna utaf dessa Haf, samt göra inloppen
och segelfarten därstädes farlige, at komma dem igenom: de
hafva namn efter Landskaperna, som de ligga utanföre; hvadan
är Uplands, Södermanlands, Öster-Göthlands, Bohus-Läns, Norrlands,
Finlands m. m. Skären.
§. 2. Sweriges stora Insjöar, och deras Utlopp
i Hafven.
I. MÄLAREN, som fordom kallades Laugur, sträcker sig imellan
Upland, Södermanland och Westmanland; är 12 mil lång och 8
1/2 mil bred, ifrån Söder-Telge til Flötsund, 3/4 mil söder
om Upsala (64); den ligger 6 fot högre än Östersjön. Däri
skola vara omkring 1300 Öar och Holmar; hvaribland de förnämste
äro: Swart-sjölandet eller Färingsön, Lofön, Aspön eller Tosterön,
Ekerön, Munsön eller Munksön, Adelsön eller Alsön, Grönsön,
Arnön, Oknön, Björkön, Kurön, Ådön, Selaön, Fogdön, Engsön,
Tidön, Ridön, Aggarön, Stäkesön, Tynnelsön, Nyckelön m. fl.
Upfyld af Öar och Holmar vidgar sig Mälaren i många Fjärdar,
eller liksom små Sjöar, af hvilka Björkfjärden 3 mil lång
och 1 til 2 mil bred är den ansenligaste. Bland de öfriga
kunna märkas: Prästfjärden, Westerås-fjärden, Granfjärden,
Blacken, Galten, Söderfjärden, Grönsö- Oxe- och Öknebo-fjärdarne,
Stabyfjärden, Ullfjärden, Löfstafjärden, Gåran, Ekoln, Skofjärden,
Brofjärden, Sigtunafjärden, Skarfwen m. fl. (65). Mälaren
är mycket fiskrik, och fås här i synnerhet kostlig Sik. Däri
finnes ock Gös, Tånglake (Cobitis Taenia), Asp, Wimba, Faren
(Cyprinus Farenus), Björkna (Cyprinus Björkna); och äro här
Fiskslagen Sterlett och Grönling af Kon. Fredric I fortplantade.
Des stränder stå här och där omkring med Städer, Slott, Kyrkor,
Gods och Gårdar beprydde (66). Des vatten har mycket utfallit,
emot den högd, som den tilförne haft, hvartil äro många bevis
(67). Den har sit utlopp i hafvet, genom Norr- och Söder-ström
i Stockholm. I Kon. Eric XIV:s tid var på förslag, til Öresundska
Fartens undvikande, at öpna en Genomfart mellan Stockholm
och Westerhafvet, genom Mälaren, Hjelmaren, öfver Litstigen
til Wenern och Götha-Elf (68).
II. HJELMAREN, vid Södermanland och Nerike; är 7 mil lång,
och ligger 79 fot högre än Östersjön: har mycken och skön
Fisk, hvaribland de så kallade Hjelmare-Gäddor äro, för sin
godhet, ganska begärlige: har ock ståtlig Gös. Här fås ock
Mal (Silurus glanis), samt Sik. Denne Sjö är med Mälaren förenad
igenom Arboga-Graf, Slussverk och Å; och är Sjöns högd, emot
denna Å, 32 alnar. Den har eljest sit Utlopp i Mälaren, genom
Torshälla-ström. Häri ligga Öarna: Winön, Ehsön, Engelbrekts-Holmen
m. fl.
III. FÄMMUND, överst up vid Dalarne, Särna Socken och Fjällen;
är 10 á 12 mil lång. Efter 1751 års Gränse-Tractat, är denne
Sjö ungefärligen 2 mil, mer och mindre, inpå Norrska sidan.
Har sit Utlopp genom Tryssels Elfven, som rinner en längd
af 10 á 12 mil igenom Norrige, tils hon vid Sandkälle-Forsen,
därest et gemensamt Laxfiske är för båda Rikens undersåtare,
faller in Norr i Wärmeland, och kallas där Stor- eller Dalby-Elfven;
och sedan hon fått tilökning, både Norr och Söder ifrån, af
många Åar och Bäckar, flyter den in i Wenern vid Carlstad,
och heter där Clara-Elfven (69).
IV. SILJAN i Dalarne, är 5 mil lång, ganska djup, och 3 mil
bred. Imellan Soll-Kalfven i Mora och Wafverön, vid Hjortnäs-vikens
början, där Sjön är som bredast, finnes djupet 150 til 200
famnar. Sjön har tilflytande vatten ifrån Östra Dal-Elfven,
som vid Noret i Mora förenar sig med Ora-Elf, hvilken där
emot sammanloppet kallas Orsa-Elf: får ock tilöning af många
andra Strömmar, såsom Limån, Enån, Almsbäcken, Finnbäcken,
Saluån, med flera (70). Har sit Utlopp ur Hjortnäs-viken,
genom Dal-Elfven, som vid Elf-Karleby faller i Hafvet, Elfven
är 44 mil lång (71). Siljan äger, förutan många andra Fiskslag,
2:ne besynnerliga, kallade Ryssing och Blikta (72) eller Små-Sik,
Stint eller Sik-Löja (Salmo Albula). Här fås ock Örlax, Sik,
Id, Harr, Braxen och skön Ål til et punds vigt. Här får man
de bästa Lakar. I denna Sjö ligger Sollerön, en ljuflig Ö,
en mil lång.
V. WETTERN, imellan Öster- och Wester-Götland, Småland och
Nerike, kallades fordom Wätur, är 15 mil lång, och des största
bredd ungefär 4 mil: har allenast et Utlopp genom Motala-ström,
som i Norrköping faller in i Bråwiken och Hafvet; men tilflytande
vatten ifrån mera än 40 vattugångar. Ligger 292 fot högre
än Wester- och Öster-hafvet, och 146 fot högre än Wenern.
På des stränder finnas Agater, Carneoler, Prober-stenar, Örn-
och Skaller-stenar. Sjön visar förut när Stormväder tilstundar,
och är om vintern mycket osäker; ty då Isen är som starkast,
så kan han lättligen helt hastigt gå öppen; är ganska djup,
men dock mycket klar: lägger sig ej utan med stormväder. Des
strömfall, fram- och återströmmande, svallande, vattusprång
(73), skott, hvirflar, stigande och fallande, äro märkvärdiga.
- I anseende til des af- och tiltagande, inom en ganska korrt
tid, är Sjön af lika beskaffenhet som Bodensee i Schweitz,
med hvilken Doctor Block, genom anstälda Observationer, menar,
at Wettern har underjordisk commmunication (74). Här finnes
et särdeles Fiskslag, som kallas Röding (Salmo Alpinus), och
gifves äfven i Sjöarne Somen och Yngern, samt flerstädes;
utom mycken annan Fisk, såsom Lax, Asp, Sik, Ål, Hvalar, Sutare
eller Lindare (Cyprinus Tinea), Rudor, Kärtor, Nejnögon, Simpor,
Qviddor, Snäckor m. m. I Wettern är den vackra Ön Wisingsö
belägen, samt en annan kallad stora Röknen, som är 1 mil lång
och 1/2 mil bred. Det har varit påtänkt, at inrätta Segelfart
ifrån denna Sjö til Hafvet, genom Motala-ström, Sjön Roxen,
och medelst en Grafs upkastande och vattuledning imellan Norsholm
och Söderköping, därest Hamnen dock är mycket ringa. På 1756
års Riksdag blef faststäldt, at öpna en Båtled, ifrån Wettern
til Norrköping, genom Motala-ström, Boren, Roxen och Glan;
vattudrägten, därimellan affattades först år 1711.
VI. WENERN, imellan Wester-Göthland, Dal och Wermeland, är
14 mil lång och 7 mil bred. Den har et märkligt af- och tiltagande
(75); ligger 147 fot högre än Hafvet, kallades fordom Wänir.
Uti denna Sjö löpa vid pass 24 Strömmar; men har allenast
et Utlopp genom Götha-Elfven i Hafvet. Har vester-ut 2:ne
Vikar, Dalbo-Sjön eller Fjärden och Kinde-Viken kallade. Är
mycket fiskrik. Här fångas utom de vanliga Fiskslag, äfven
dessa besynnerligare: Stam eller Stäm (Cyprinus Grislagine),
och Wimba, samt et mindre slag kalladt Slom, som är en art
af stor Nors; samt Lax, Grå- och Amne-Sik, Sutare, Rudor,
Asp, Stäfling, Nejnögon, Bjärkar, Långhalar, Qviddor eller
Gli (Cyprinus Aphya). I denna Sjö äro många Öar, hvaribland
märkas: Kållands-Ön, i Kållands Härad och Wester-Göthland;
är ljuflig och fruktbärande, och mera än 2 mil i omkretsen,
samt består af 4 Kyrko-Socknar (76); Torsön utgörande en hel
Socken af 35 Mantal; Kummelön, Ramholmarne, Sållerön, Jäfverön,
Hammarön, Lurön, stora Wålön, Sibberön m. fl. På Riksdagen
år 1741, gjordes et Beslut, om en genomfarts inrättande ifrån
Wenern, så väl genom Götha-Elf åt Götheborg, som på andra
sidan åt Örebro. Den senare skulle ske förmodligen medelst
Sjön Skagern, som har sit utlopp genom Gullspång i Wenern,
och Sjön Toften, som genom Skagern och Toften kunde med en
Graf förenas; således, at ifrån Skagern stiges upföre Let-Efven,
til des det blifver beqvämligt i lågt land, at, medelst en
Graf, gå därifrån öster-ut til Sjön stora Björken, hvarimellan
allenast är 3/2 mil, och så vidare i lilla Björken, genom
Swart-Elfwen, til Sjön Toften, därest Örebro-Ån vidtager:
och ligger stora Björken 16 alnar högre än Toften, och denna
Sjö 73 alnar högre än Hjelmaren: hvilken Genomfart skulle
förskaffa Riket en stor nytta. Bästa möjligheten til en
Båtled, imellan Wenern och Mälaren menas vara, at ifrån Swart-Elfwen,
som faller i Wenern, göra en graf genom en mark af 35 alnars
högd, och något öfver 1/4 mils längd, til en Sjö i Nora Bergslag,
kallad Elflången, som faller genom Järle-Ån åt Arboga ut i
Mälaren: och ligger Swart-Elfven åfvan om Kortfors-Bruk, 30
alnar högre än Elfången, som är 439 fot högre än Öster- och
Väster-Hafvet (77).
VII. FRYGGEN eller FRYKEN, i Wärmeland, är 8 mil lång, men
helt smal: förenas med Wenern, igenom Nors-Elfven. Här fås
ock Slom förutan mycken annan Fisk. Des Stränder hafva en
skön Glittertand, af Guld- och Silfver-färg (78), samt Järnsand
på somliga ställen.
VIII. STORA-LED, imellan Wärmeland, Dal och Norrige, är 8
mil lång; men ej öfver 1/4 mil bred: har ganska många Öar
och Holmar, hvaribland Nafvars-Öarne äro de förnämsta; faller
genom Rankeforsen ut i Sjön Lelången, har sedan sit Utlopp
genom Långströmen, som faller ut i Wenern.
IX. STORSJÖN, i Jämtland, är ungefärligen 8 á 10 mil lång,
inemot 3 mil bred, och imellan 40 á 50 alnar djup (79). I
denna Sjö ligga Öarne Frösön, Norderön, Werkön, Andersön.
Den har sit Utlopp i Hafvet genom Ragunda- eller Indals-Elfven.
Vid Stor-Sjöns Stränder finnes Järnsand.
X. UMEÅ-TRÄSK, det öfra och nedra, i Umeå Lappmark belägne,
äro ansenliga Sjöar, så at den senare sträcker sig vid pass
15 mil i längden och 2 mil i bredden. De hafva sit Utlopp
i Hafvet vid Umeå, Stad, genom Umeå-Elfven, sedan den i Lycksele
förenat sig med Windel-Elfven (80).
XI. STORA AWAN, i Piteå Lappmark skall vara 9 mil lång, i
hvilken äro ganska många Öar. Den har sit Utlopp i Hafvet
genom Skellefte-Elf.
XII. LULEÅ-TRÄSK (Lule-jaur) eller så kallade Stor-Lula i
Luleå Lappmark är 8 til 9 mil långt. Har sit Utlopp i Hafvet
genom Luleå-Elf.
XIII. TORNEÅ-TRÄSK, Torneå Lappmark, vid pass 9 mil långt.
Har sit Utlopp i Hafvet genom Torneå- och Kalix-Elf.
XIV. ENARA-TRÄSK, i Kemi Lappmark, hvari äro ganska många
Holmar och Stenklippr, omkring 20 mil långt. I denna Sjö sammanstöta
Gränsorna imellan Swerige, Norrige och Ryssland. Har sit Utlopp
genom Patsjoki-Elf i Norr-Sjön, inom Ryska gränsen (81).
XV. KEMI-TRÄSK eller Kemi järwi, i Kemi Lappmark; är en ibland
de största Sjöar i Swerige; har sit Utlopp i Hafvet, genom
Kemi-Elf, 33 mil lång.
XVI. ULEÅ-TRÄSK, eller Oulujärwi i Österbotten, är vid pass
11 mil långt; har förutan annan Fisk, skön Lax och Muiku,
eller små Sik. I detta Träsk är en stor Ö belägen, kallad
Manamansalo, som är 7 mil i omkrets, och har 27 små Insjöar
(82). Sjön har sit Utlopp i Hafvet genom Uleå-Elf. Denna Sjö
förmenes ligga 120 alnar högre än Hafvets vattubryn (83).
XVII. KIANDO-TRÄSK eller Kiandojärwi, äfven i Österbotten,
skall vara 8 mil långt. Liknar en Mennisko-skapnad med sina
fina Vikar och Sund; hvaraf 2:ne likna Benen, af 3 mils längd;
2:ne Armarne, af 2 mils längd; mellan Armarne förenar Sjön
sig med Floden Kimanjoki, som gör des Utlopp i Uleå-Träsk
(84).
XVII. PÄJÄNE-SJÖN, i Tawastland, är 20 mil lång. Förutan mycken
annan Fisk, finnes också där det Fiskslaget Muiku, hvaraf
tages Muikråmmen, hvilken såsom Caviar tilredes. Sjön har
sit Utlopp i Hafvet, genom Kymmene-Elf, 42 mil lång. - Et
Förslag är ingifvet, år 1733, til en Genomfarts inrättande
ifrån Björneborg til Päjäne-Sjön, hvarigenom Maste- Bräde-
och Bjelke-handeln kunde förmeras, och Landets Varor afsättas;
men de många Forsar, som därimellan förekomma, göra Förslaget
mycket kostsamt och hinderligt.
XIX. SAIMA, som går igenom Sawolax, ifrån Norr til Söder,
är 40 mil långt. Lappwesi kallas nedersta delen däraf. I denna
Sjö, som ligger vid pass 50 famnar högre än Hafvet, finnas
Sjökalfvar eller Skälar, som eljest i sött vatten icke vistas
(85). I dessa sistnämnde Sjöar äro ganska många Öar. Saima
har sit Utlopp genom Floden Wuoxen, som faller i Ladoga-Sjön,
inom Ryska gränsen.
XX. PIELISJÄRWI, och XXI. HÖYTIÄINEN begge i Swenska Carelen;
den senare upgifves vara 12 mil lång.
Cap.
VII.
Om detta Verkets Indelning.
Detta Geographiska Verk om Swerige, fördelas i Sex Hufvuddelar,
nemligen:
I. SWERIGE Egentligen så kalladt, Lat. Svecia stricte sic
dicta.
II. GÖTHALAND, Lat. Gothia.
III. NORRLAND, Lat. Norrlandia.
IV. LAPPLAND, Lat. Lapponia.
V. Stor-Furstendömet FINLAND, Lat. Fennae eller Finlandia.
VI. Sweriges UTRIKES BESITTNINGAR i Tyskland och America.
* * *
Noter:
(1) Efter en vidlöftigare och af Sal. Herr Assessor Tuneld
egenhändigt upsatt Biographie.
(2) Des fullständiga Beskrifning finnes införd uti Collectio-Gjörwelliana,
Senare Uplagan, Del. I, sid 32- 35.
(3) Denna Geographie uplades i Stockholm Åren 1741, 1746,
1757, 1762 och 1773, alltid uti et Band och i 8, samt alltid
med ansenliga Tilökningar och Förbättringar. Den Sjette Uplagan
började 1785 utgå, men för des vidlöftighet skull uti flere
Delar, hvarom Företalen det vidare förmäla. På Tyska öfversattes
den Andra uplagan, och utgafs 1749 uti Hamburg i 8.
(4) Cancellie-Rådet S. Lagerbrings Swea Rikes Historia, Del.
I, tid 66.
(5) Därsammastädes, s. 41.
(6) Rudbecks Atl. Tom. I. Prof. Lagerlöfs Svec. Ant. &
Nov. T. I, L. I, Cap. 6.
(7) Vidare om Gränsen imellan Swerige och Norrige kan ses
framl. Öfv. Dir. N. Marelii Afhandlingar därom i Kgl. Vet.
Ac. Handl. för år 1771 och 1772.
(8) Se härom vidare Lagerbrings Statskunskap 3:dje Upl. Af
1790.
(9) Se vidare Kammarh. C. H. Ugglas Afhandling om Swea Vapen.
(10) Prof. Schefferus de insign. R. S. Prof. Loccenii Ant.
Sveo-Goth. s. 81.
(11) Loccenii Ant. Sveo-Goth. s. 84.
(12) Konung Magnus I Ladulås förmodas hafva först stiftat
Seraphimer-Orden 1285. Säkert spår til någon svensk Svärds-Orden
i äldre tider gifves icke, utan bör den liksom Nordstjerne-orden
anses för först stiftad af K. Fredric I år 1748. Se O. Celsii
(Sonens) Diff. D Ordinum equestrium in Svecua usu antiquo
& hodierne, Ups. 1748; 4.
(13) Se Regeringsformen m. m.
(14) Jämf. Rect. Dan. Djurbergs Geogr. Om Swerige, sid. 335.
(15) Prosten Sahlfeldts Tuna-Minne, s. 21.
(16) Paulini Gothi Hist. Arct. L, I, C, 16. Erici Olai Hist.
Svec. F. 6.
(17) Se Kgl. Kungörelsen rörande religions-friheten af d.
26 Jan. 1781.
(18) Se Kgl. Commerce-Colegii reglemente för Judarne af d.
27 Maji 1782.
(19) Lagerbrings Stats-Kunskap, s. 2.
(20) Joach. Wittes Diss. De Excellentia Septentrionis prae
Terris Meridienalibus.
(21) Kgl. Vetenskaps Acad. Handl. år 1763, s. 188.
(22) Djurbergs Geogr. Om Swerige, s. 310.
(23) Provinc. Med. Doct. Hagströms Anmärkning.
(24) Öfver-Directeuren J. Faggots Tractat om Svenska Landtbrukets
hinder och hjelp.
(25) Arch. Och Ridd. C. Von Linné i Politia naturae s. 3.
(26) Prof. och Ridd. P. Adr. Gadds Svar om Svenska Climatet,
s. 43.
(27) Joh. Wingårds Dissert. De Fertilitate & Praerogat.
R. S. Natur. s. 6, 7.
(28) Tractaten, Plato om Swerige, s. 9.
(29) Doct. A. F. Büschings Afritning af Europa, s. 14, 16.
(30) Se Lagerbrings Statskunskap, s. 49.
(31) Büschings Afritning af Europa, s. 25.
(32) Commerce-Rådet C. Polhems Tal för Kgl. Vetensk. Acad.
d. 13 Oct. 1744 (på Titelbladet af detta Tal står oriktigt
1745, s. 13)
(33) Öfver-Intendent. Bar. Hårlemans Dag-Bok, s. 27.
(34) Gadds Intr. Tal för K. Vet. Acad. År 1761, om Finska
Climatet, s. 25.
(35) Kongl. Skogs-ordningen, §. 25.
(36). Alun-tilverkningen stiger årligen ungefär til 6000 tunnor.
Se Prof. och Ridd. Bergmans Dissert. De Confectione Aluminis,
s. 2.
(37) Svenska Samlingarna, Stycket 3, s. 28.
(38) Svenska Samlingarna, Stycket 2, s. 30.
(39) Carlscronas Veckoblad, för år 1764.
(40) Joh. Wingårds Differt. De Piaerogat. R. Svec. Natural.
s. 20.
(41) Lagerbrings Statskunskap, s. 47.
(42) Se Presidentens m. m. Grefve Lillienbergs Tal vid Praesidi
nedläggande i K. Vet. Acad. År 1781.
(43) Svenska Saml. Stycket 2, s. 36, 37.
(44) Ibidem s. 13, 14, 17, 18.
(45) Commerce-R. J. F. Krygers Svar til Kgl. Vetenskaps-Acad.
om Svenska Climatet, s. 33, 34.
(46) Lagerlöfs Svec. Ant. & Nov. Cap. 8.
(47) Ingenieur C. F. Stierwalds Anmärkn.
(48) På detta stället kan jag dock ej förbigå at anföra, hvad
som man hållit före, alltid hafva åstadkommit oreda i detta
Riket; hvilket uti Riddarholms Kyrkan i Stockholm tilförne
stått, med Munkstyl och förgyllda Bokstäfver på Latin, upteknadt.
Meningen däraf lyder på Svenska sålunda: Sex stycken hafva
varit, äro och blifva orsaker til Sveriges olyckor, nemligen,
I) Egennyttan. 2) Inbördes Hat och Oenighet. 3) Lagens och
Rättvisans förakt. 4) Det Allmänna Bästas vårdslösa handhafvande.
5) Et oförsigtigt Förtroende til utländskt sinnade; och 6)
En fördömlig Afund på våra egna, som igenom bepröfvad frägd,
vetenskaper, mandom och skicklighet, göra sig til det bästa
välförtjente. Jämför Biskop J. Swedbergs Heders-försvar, s.
144.
(49) Prosten J. Göranssons Bautil.
(50) Någre räkna 90,000 skattlagda hela hemman i Riket. Upsala
Exonomiska Tidning, år 1765, N:o 2; men efter Kammar-Collegii
Berättelse af den 21 Aug. 1772 fanns i Swerige 80,205 hela
Mantal, hvaraf 19,752 äro krono., 37,379 Skatte-, och 23,074
Frälse-Hemman. Lagerbrings Stats-Kunskap, s. 21.
(51) Här finnas inalles omkring 2 Millioner 700,000 Personer.
(52) Faggot om Svenska Landtbrukets Hinder och Hjelp.
(53) Lagerbrings Statskunskap, sid. 19 följ.
(54) Grotius i Företalet til de Göthers, Wänders och Langobarders
Historia.
(55) Intend. Joh Fischerström om Sweriges Hushållning, s.
169.
(56) Lagerbrings Statskunskap, s. 109.
(57) Se Svenska Mercurius år 1756, s. 238 följ.
(58) Tacitus in German.
(59) Lagerlöfs Svec. Ant. & Nov.
(60) Widikindi Hist. om K. Gustaf Adolf, sid. 190. örnhielms
Vita Ponti de la Gardie.
(61) Pufendorfs Sv. Hist. om K. Gustaf I.
(62) Peringsköld Annot. In Vit. Theodor. s. 313.
(63) Fischerströms Tal til Sv. Folket, s. 175.
(64) Salvii Beskrifn. om Upland, s. 12.
(65) Se Fischerströms beskrifning om Mälaren, s. 70 följ.
(66) Omkring 20 Slott och stora Säterier finnas på sjelfva
Öarne, utom några och 50 Säterier med trähus bebygda; men
på fasta Landet rundt omkring vid Mälarens Stränder kunna
räknas imellan 20 och 30 Slott och Stenhus samt öfver 100
träbygda Säterier; så at hela summan af Slott, Kongsgårdar
och Säterier, som vid dessa angenäma farvatten äro belägna.
Öfverstiger 200. Se Fischerströms Beskr. om Mälaren, s. 102.
(67) Sturleson in Vit. Olai Sancti. Ärke-Bisk. E. Benzelii
Colleg. In Ant. Sveo-Goth.
(68) Lagerbrings Statskunskap, s. 40.
(69) Öfver-Direct. Marelii Anmärkning.
(70) Direct. Hülphers Dag-Bok öfver en Resa genom Dalarne,
s. 126 och följ.
(71) Längden här på Elfvarne räknas ifrån deras utlopp ur
de stora Insjöarne, tils de falla in i Hafven.
(72) Mag. Siljeströms Dissert. de Lacu Siljan.
(73) Tifelii Beskrifning om Wettern.
(74) Canc. Råd. o. Ridd. Ihres Anmärkn.
(75) Tifelii Beskr. om Wettern, Del. I, s. 64. Del. 2, s.
42.
(76) Prost. Doct. Luths Diff, de Arce Leckoea, s. 4.
(77) Kgl. Vet. Academiens handlingar, 1755, s. 3, 9.
(78) von Linnés West-Götha Resa.
(79) Hülphers Jämtlands beskr. s. 66.
(80) Jon. Asks Dissert. de Uma, s. 22.
(81) Ingenieur Tulenbergs Anmärkning. Kammar-Rådet Baron J.
Brauner, i sin Tractat om Åker och Äng, s. 93 anförer, at
detta Träsk skall vara ungefär allenast 12 mil i längden och
6 mil i bredden.
(82) Mag. P. N. Mathesii Diss. de O. Bothnia, s. 18.
(83) Stierwalds Anmärkning.
(84) Mathesii Diss. de O. Bothnia, s. 17, 18.
(85) Commerce-Rådet Ulr. Rudenschölds Anmärkningar. Gottfrieds
Inventarium Sveciae, s. 8.
