Då thet
så mycket bättre ordning må uti Byelag kunna hållas, så skal
i hwar By en Ålderman tilsättas, på et eller flere År, alt
som Byemännen sig derom förena, och bör then, som the fläste
rösterne fallit på, sig therifrån icke undandraga. Åldermannen
äger makt, när han antingen sjelf, pröfwar nödigt, eller warder
af någon annan tilsagd och påmint, at sammankalla grannarna
och Byemännen, til at gemensamt med hwarandra öfwerlägga om
thet arbete the tå wilja företaga, eller hwad hälst thet wara
må, som til hemmanens bättre bruk, häfdande och förmon lända
kan. Thetta sammankallande sker genom en Budkafle, hwilken
hos Åldermannen förwares, men när Byemännen skola komma tilsammans
bör then af Åldermannen skickas omkring Byelaget. Tå then,
som en sådan Budkafle, efter ordningen, emottaga bör, är förpliktad
then samma straxt och utan ringaste uppehåld til sin Granne
fortskaffa, försummar någon thetta, eller wisar härwid någon
motwilja, plikte första gången x öre Silfwermynt, och andra
gången dubbelt. Byemännens sammankallande kan ock ske genom
blåsning utur en Lur eller Horn, eller ock med Trumslag af
en Pinna, alt som the sjelfwa beqwämligast finna, och sig
förena kunna. När Budkaflen således omlupit, eller tekn på
förenämde fått, til grannarnes sammankomst, är gifwit, bör
åboen sjelf ifrån hwarje hushåld, på then thertil utsatte
sammelplatsen sig straxt inställa och afhöra hwad som af Åldermannen
kan blifwa förestält. Blifwer någon utan laga förfall borta,
och sig tå ick infinner, böte then thet giör x öre Silfwermynt:
Skre thet oftare, af tredsko eller wårdslöshet, böte hwarje
gång dubbelt. Är Byelaget stort, böra twänne Bisittare af
Åldermannen tilsättas, hwilka äga at afgiöra the förefallande
Disputer samt utexequera böterne, hwartil the tröge och motwillige,
efter thenne By-Ordning gjort sig förfalne. Skulle någon af
Byemännen, wara få obetänkt, at wid sammankomsten med oanständiga
ord öfwerfalla Åldermannen, eller någon annan af grannarne,
eller ock utbrista i Eder och Swordom, böte x Daler Silfwermynt
eller mera efter omständigheterna, som brottet är til.
2.
På thet hwar och en må niuta fred och hägn, böra alla Gärdes
gårdar, the ware sig af Sten eller Gärdsle, så wäl som jordwallar,
omkring gården, ängar och hagar hållas i fullkommeligt godt
stånd; til hwilken ända nödigt är, thet Gärdegårds Syn warder
höst och wår, eller ock flere gånger om Året, ther så nödigt
pröfwes, af samtelige Grannarne förrättad, hwarwid noga bör
efterses alla fealktigheter, och thet som tå finnes ogilt,
skal sedan sättas i fullkomligit stånd inom en wiss förelagd
tid, eller plikte then sådant flrsummar x öre Silfwermynt
för hwar famn och gälde thes utan skadan dubbelt åter som
theraf timat. Åldermannen bör ock noga tilse, thet ingen sker
förnär, utan at hwar håller Gärdesgård efter Hemmantal och
Stångfall.
3.
Enär någon Gärdesgård omkring åker, äng, hagar eller betesmark
blåser neder, eller eljest finnes udugelig, bör then straxt
utan drögsmål förswarsgod upsättias; försummar någon thet
sedan han antingen sjelf fådt derom kunskap, eller blifwit
af Åldermannen, eller ock någon annan af grannarne härom tilsagd,
böte x öre Silfwermynt för hwart Creatur som therigenom inkommer,
och fylle therjemte skadan, efter byelagets bepröfwande.
4.
Likaledes böra alla grindar, hwarest the behöfwas, hållas
i godt stånd, så at therigenom inga Creatur inkomma, warder
thet försummat, plikte x öre Silfwermynt och ersättie skadan.
Wid samma plikt böra äfwen alla led och öppningar på winterwägar,
straxt om wåren upfredas: Och på thet Byemännen måge så mycket
bättre härwid kunna taga theras skyldighet i akt; ty komma
hädanefter alla Grindar them emellan så at fördelas, som thet
för hwar och en kan falla beqwämligast.
5.
På thet Diken, ther ortens belägenhet sådant fordrar, må med
thesto större nytta anläggas och wid wakt hållas, är nödigt
thet Dikes Sun hålles åtminstone twänne gånger om året; then
första om wårtiden när Kälen går utur jorden, på thet man
bäst och säkrast må se, hwarest watnet på Åkrarne stadnar,
och hwarest thet beqwämligast låter sig afleda; och then andra
om hösten, tå noga efterses bör, huru hwar och en, så til
sin egen, som sine Grannas nytta och fördel, fullgjiort thet
honom ålegat.
6.
The Aflops- och Floddiken hwilka Dikes Synen finner nödige,
böra ständigt hållas wid makt, på thet watnet må therutur
få sit fria och obehindrade aflopp; men ther så hända skulle,
at Någrannars ägor möta och dämma samma watn, äro the förpliktade
at thet igenom sine ägor, utan drögsmål genomgräfwa och utsläppa;
försummar eller eftersätter någon thet, sedan han derom blifwit
tilsagd, plikte x öre Silfwermynt för hwarje famn och betale
thess utan Dikare lön särskilt.
7.
På thet Åkerbruket må så mycket förr och säkrare komma uti
fullkomligit godt stånd, är nödigt at en wiss tract af Åker
årligen til om-ansning och dikning företages; hwarförutan
Skårdiken som finnas nödige emellan Åkrarne, böra af Grannarne
så goda och fullkommeliga updikas, som nödwändigheten fordrar,
samt diken på the ställen, som Dikes Synen förordnat, tilbörligen
upresas och wid makt hållas, jemwäl ock alla höga sikes renar
upgräfwas; Åliggandes Åldermannen at noga tilse thet torfwen
af renarne, så wäl som dikes mullen blifwer på åkrarne utförd
på the ställen, ther thet bäst behöfwes. Skulle någon härutinnan
wisa tredsko och motwilja, hafwe grannarne frihet at taga
dikare, och sedan låta af then tredska utmäta dikare lön,
jemte x öre Silfwermynts böter för hwarje famn, the således
för honom updika låtit.
8.
Til förekommande af then skada och olägenhet, som ofta theraf
förorsakas, at then ena grannen uppå then andras sådde åkrar,
förderfwar och nedtrampar hans säd, böra samtelige grannane,
efter giörligheten, göda sina åkrar på en tract och skifte,
så at the ther kunna utså enahanda säd om höst och wår; Och
emedan Råg-sädet bäst och säkrast utöder then skadelige Landt-
eller Flyg-hafran; ty är högst angeläget at thetta sädet måst
idkas, på the orter ther then samma sig inrotat.
9.
Enär Byemännen således om wåren kommit öfwerens, hwarest the
wilja så sin wintersäd, böra alla gärdes gårdar i rättan tid
upfredas, så at när Sädes tiden om hösten infaller och grannarne
warda af Åldermannen therom tilsagde, bör sädes gärdet inom
et dygn wid x daler Silfwermynts plikt wara upfredat. Skulle
någon sedan sådt är, insläppa sine Kreatur, böte för hwartera,
jemte skadans ersättiande, x öre Silwermynt, och ware wid
samma straff förbudit at uprifwa sin gärdes gård omkring trädes
gården, så framt icka alla grannarne therom öfwerens kommit.
10.
Ej må någon om höst eller winter insläppa lösa Kreatur på
rågen at beta innan Åldermannen sammankallat grannarne, och
the tå pröfwa at thet utan skada ske må; giör thet någon sjelft,
plikte hwarje gång x öre Silfwermynt för hwart Kreatur, han
således insläpt.
11.
Såsom thet ej ringa skada förorsakar, at hästar och andra
kreatur warda om wåren, sedan kälen är utur jorden, insläpte
uti ängarne til bete; Altså warder thet, utan högsta nöden
och öwerenskommelse, aldeles förbudit: Bryter någon häremot,
plikte för hwart kreatur x öre Silfwermynt.
12.
På thet Ängarne ej måge warda alt för mycket utgnagne och
nedtrampade, hwaraf ganska stor skada, och afsaknad på nästa
Års gröda förorsakas; Förthenskull är högstnödigt, at the
om hösten, sedan the blifwit lagom betade, warda, på the orter,
ther thet sig giöra låter, strax upfredade. Giör någon häremot,
sedan grannarne om ängarnes hägn sig förenat, plikte x ör
Silfwermynt, och ware äntå förbunden kreaturen straxt uttaga.
13.
Enär Åldermannen antingen sjelf pröfwar nödigt, eller blifwer
af någon annan påmint, at låta ifrån Åkrarne och i synnerhet
Sädes gården utsläppa thet öfwerflödige watnet, bör en karl
ifrån hwart matlag på föresattan stund och tid sig infinna,
samma arbete at förrätta; försummar någon thet, eller går
bort innan alt är fullgjort, böte x öre Silfwermynt, och betale
thes utan, efter byemännens bepröfwande, them som arbetet
för honom förrättat.
14.
Wid then uti nästföregående §. utsatte plikt böra byemännen
om wår och höst, så snart tilsådt är, uppå Åldermannens kallelse
sig inställa at emellan Åkrarne upköra och rätta fororne,
samt flere watuforor anlägga, ther så nödigt pröfwas; wid
hwilket tilfälle Åldermannen med samtelige grannarne hafwa
noga at tilse, thet alla skiften blifwa rätt håldne efter
Stångfall och upsatte Råmärken, hwilka nödwändigt böra wara
af Sten, emedan pålar både rutna och kunna af wårdslöst folk
snarare bortköras.
15.
Någre dagar innan Slåtter tiden om Sommaren infaller, skal
Åldermannen kalla grannarne tilsammans, at med them öfwerlägga,
när the wilja begynna at slå sine samfälte ängar, börandes
nödwändigt skiften och tegarne, en eller flere dagar förut,
utstakas och utwadas: Försummar någon thetta, plikte x Öre
Silfwermynt första, och andra gången dubbelt. Och skal thet
åligga Åldermannen med the öfrige byemännen at noga tilse,
thet ingen härwid sker förnär, utan at en riktig och rätt
utwadning blifwer skiften emellan förrättad, och Sten i stället
för Pålar til råmärken uti ängarne nedsatt; hwarefter alla
böra på en gång begynna at slå, så at then ena icke trampar
och nedkörer then andras gräs; Slår någon, sedan sålunda skift
är öfwer rätta Lineen, uppå sin grannes äng, betale höet eller
gräset dubbelt tilbaka, och plikte thes utan x Daler Silfwermynt.
16.
Ingen må afslå sine Åker renar i Sädes gärdet innan samtelige
grannarne sig therom förent och Bytes renarne först blifwit
delte, wid x daler Silfwermynts böter, och gälde thes utan
skadan för thet gräs han för sine grannar nedtrampat.
17.
Alla nödiga wägar inom ägorne samt til och ifrån By, böra
grannarne emellan fördelas; sedan hålle hwar sit wäge stycke
förswarligen wid makt; Försummar någor at bättra then bro
eller wäge stycke, som honom tildelt är, sedan honom är witterligit,
at then är ogild, eller han af Åldermannen therom tilsagd
blifwer, böte x daler Silfwermynt; Skulle han äntå widare
tredskas, hafwe Åldermannen med Bisittarne makt at för lego
låta laga thet som ogilt är, och sedan at then tredska, efter
godt finnande, legan jemte böterne uttaga. Och på thet byemännen
måge så mycket beqwämligare kunna köra öfwer diken, hwarest
the hälst åstunda, samt slippa att hålla renar och biwägar
på åtskillige ställen; Altså skola, til dikens conservation,
som the eljest nedköra och igentrampa, lösa Flyttie-Broar
i hwarje By hållas; och kunna 2 eller flere Åboar sättia sig
tillsammans, och sig om Broens byggande och wid makt hållande
förena. Hwilken som en sådan Bro af wårdslöshet sönder körer
eller eljest förderfwar, ware pliktig then samma straxt laga
och i sit förra stånd sättia. Then som af samma Bro, sidst
om Hösten, wid sädens inbergande sig betient, skal ock wara
skyldig then at hemföra, och öfwer winteren i förwar hålla,
hwilken som häremot bryter, plikte efter omständigheterna,
som Byemännen skäligt pröfwa.
18.
Ingen ware efterlåtit, at, utom samtelige grannarnes öfwerenskommelse,
beta eller tjudra sine Kreatur uti Äng eller Sädes-gärde,
änskönt thet skedde på hans egna ägor; giör någon thet, plikte
hwarje gång, för hwart Kreatur x öre Silfwermynt.
19.
Sedan ängarne äro afbergade böra om hösten inga kreatur theruti
insläppas, innan Åldermannen sammankallat grannarne och the
sig förent, så wäl om tiden när sådant ske må, som ock om
antalet, och hwad slags kreatur the wilja ther insläppa. Likaledes
bör thet förhållas när sädes gärdet om hösten ledigt, och
Säden inbergat. Hwar som häremot bryter, plikte x öre Silfwermynt.
20.
På thet Ängswallen ej må för mycket uptrampas och skadas,
skal, uti the ängar, ther ej almän farwäg är, ingen wara tilåtit
at köra wår eller höst när kälen är utur jorden; och så framt
Gärdes gårdarne omkring sådane ängar, böra lagas eller omgärdas,
bör gärdeslet thertil utköras medan kälen är i Jorden. Ej
heller må någon uti the ängar, ther farwäg är, köra utom rätta
wägen. Giör någon annorlunda, plikte hwarje gång x Dal. Silfwermynt.
21.
Uppå the orter, hwarest thet brukeligt är, at grannarne samfält
uppå en wiss tract eller intaga, så sine ärter eller rofwor,
bör ingen tillåta sine barn eller andra gå at plocka ärter
eller uptaga rofwor til kokning, utan om sådant må tillåtas,
böra samtelige grannarne therom tilsägas, på thet ingen må
therwid giöra then andra förnär, eller sine grannars åkrar
nedtrampa, eller böte hwarje gång x öre Silfwermynt.
22.
Skulle en eller flere af åboerne i Byen, hälst ther samfält
Skog är, wilja upsättia Stengårdar eller Jordwallar, ther
thet lägligit är, och Sten finnes at tilgå, böra the öfrige
grannarne therifrån sig icke undandraga, utan ware the alla
efter Hemmantal och Stångfall, pliktige, thet samma äfwen
at efterkomma, och fullgiöra: Giöra the thet ej, bör Byemarken
straxt skiftas och delas, på thet then flitigas och witligas
Skog, ej må igenom then trögas motwilja och lättia blifwa
uthuggen och ruinerad.
23.
På the orter, ther wallgång hållas, böra samtelige Byemännen
sig therom förena, som the för sig drägeligast och bäst finna;
och bör ingen som hafwer kreatur på samma mark och bete, sig
therifrån undandraga, wid then plikt som grannarne åsämjas.
24.
Til Skogens och Utmarkens thesto bättre skötsel och conservation,
böra Grannarne och Byemännen, hälst på the orter, ther ej
tilräckelig och öfwerflödig Skog är, hwart år komma öfwerens
om theras hyggen, som ske på samfält Byemark, såsom, på hwilken
plats eller ställe sådant ske må, samt huru mycket hwar och
en må tillåtas hugga. Är Skogen så tilräckelig at swedjande
kan tålas, bör en wiss tract thertil, för hwar Åboe utmärkas,
på thet then ena ej må then andra på något sätt förfördela.
På thet ris och qwistar ej må kastas omkring i Skogen, betet
til stort hinder och men, så böra, på the platser, ther timmer
med, stör och gärdsel fälles alla toppar qwistas och riset
til en, af Byemännen utsedd tienlig plats, sammanföras, til
at ther til någon nytta förbrännas. För öfrigit måge Byemännen
om Skogens rödning, kötsel samt conservation för framtiden,
sjelfwa förordna som the, efter hwarje orts beskaffenhet,
sinna bäst och tienligast wara.
25.
Om Fiske och Fiske watn, kunna Grannarne och Byemännen sig
sjelfwa förena, alt som the efter omständigheterne i hwar
By pröfwa bäst och nyttigast wara.
26.
Skulle någon af byemännen upfinna något, som ej allenast wore
tjenligit, utan ock nödwändigt til byens och Hemmanens förbättring,
bör Åldermannen sammankalla samtelige grannarne, och therom
öfwerlägga: Men ther så hända skulle, at the andre tå stadnade
i thet slut, at the icke wilja thenna förbättring sig åtaga,
hwarigenom then rättsintes och wälmenandes goda upsåt blefwo
hindrat, hafw han frihet, at af Utbyamän och grannar, som
äro förståndige och goda hushållare, jemte någon Lands betient,
om så nödigt pröfwas, kalla Syn och Besiktning; Och therest
tå befinnes, at grannare i Byen oskäligen satt sig emot thet,
som wärkeligen warit til Byens nytta och förbättrning, plikte
tå hwartera som thet gjort x daler Silfwermynt och ware thesutan
skyldige at betala them, som Synen och besiktningen förättat,
samt fortsättie äntå straxt och så snart giörligit är, thet
arbete som then wälmenande föreslagit.
27.
Skulle sedan Åldermannen sammankallat grannarne, och the sig
förent om thet arbete the tå wilja begynna, thet ware sig
antingen Slåtter, Sädes bergning, eller hwad hälst thet wara
må, någon i Byelaget theruti finnas efterlåten, tredsk och
försummelig, hwarigenom the öfrige uti sit giöremål blefwo
hindrade, waren the tå icke skylddige at wänta på then tröge,
utan hafwe frihet sit arbete fullända, och han skylle sig
sjelf för den skada han therigenom lider. Men ther någon för
åkommen nöd och fattigdom, eller annan oförmögenhet, ej hunne
med at fullborda sit arbete, såsom Byens nytta och engelägenhet
fordrar, njute han tå i Sädes och bergnings tiden, med mera,
hjelp at grannarne; hwaremot han antingen med annat arbete,
eller skälig betalning efter Åldermannens och Bisittarnes
bepröfwande, bör them theras beswär ersättia, wägrar han thet,
böte tå efter Byelagets godtfinnande.
28.
Uti the Byar, the Boställen belägne äro, ska Innehafwaren
eller Åboen theruppå wara förpliktad, at giöra alt samfält
arbete med sine grannar, uti alt thet, som kan lända Byen
och Hemmanen til fördel och nytta, och må han på intet sätt
sig therifrån undandraga. Sätter han sig theremot, äge Åldermannen
och grannarne makt at leja för hans arbete, och sedan af honom
uttaga legan för arbetet, jemte böterna, efter omständigheterne,
och Byemännens bepröfwande.
29.
Skulle någon af Byemännen wara borto, när the af Åldermannen
warda sammankallade, bör then samma wid sin hemkomst, hos
Åldermannen sig underrätta, om hwad tå beslutit blifwit, eller
eljest kan wara befalt, och ware han sedan skyldig thet samma
i alla delar at efterlefwa, lika som han sjelf warit wid sammankomsten
närwarande.
30.
Ingen må Inhyses hjon, eller annat folk af mindre frägd, på
sine ägor intaga; innan grannarne gifwit thertil sit bifall;
giör thet någon, plikte x daler Silfwermynt och ware äntå
förbunden slike Personer starxt bortskaffa, ther Byemännen
sådant begära och påstå.
31.
Alt ifrån kälen går utur Jorden, til thes hon åter kälad warder,
böra Swinen wara ringade, och skola the åntå, när Säden inköres
wara instängde eller utur wägen, hwar som häremot bryter,
plikte för hwart Swin.
32.
Bar eld må ej bäras hemmanen emellan, ej eller i Stall, Fähus,
lada eller annat uthus, och skal jemwäl i thesse rum alt Tobaks
rökande wara förbudit: Ej må Eld lemnas osläkt eller owårdad
i Kölna, Pörten, Badstuga eller Smedja, eller plikte then
annorlunda härmed förfar x Silfwermynt. Åldermannen med Besittiarne
böra twänne gånger om året nemligen höst och wår besiktiga
alla Eldstäder i hela byelaget, och the som tå finnas så bofällige,
at eldswåda ther igenom tima kan, böra besiktnings männerne
låta nederslå, och ägaren böte.
33.
Alla Byar böra med watn wäl försedde wara, och skola til then
ändan alla Brunnar, Källor eller andra samfälte watuställen
för kreaturen, ständigt hållas wid makt, och när nödigt är,
at the böra rensas eller upgrafwas, får ingen sig therifrån
undandraga wid x daler Silfwermynts plikt, giör thet någon,
hafwe Åldermannen och Byemännen makt, at låta för then motwillige
leja arbetare, samt sedan Arbets lönen jemte böterne af honom
uttaga.
34.
På thet thenna By-ordning som åtminstone en gång om Året för
Samtelige grannarne bör upläsas, må til alla delar så mycket
strängare blifwa efterlefwad, ty skal ingen til ursäkt tiena
at hans barn, legofolk eller torpare, honom owetande, sig
emot By-ordningen förgripit, utan ware han, som i gården husbonde
är, pliktig at swara til alt thet, som hans husfolk häremot
bryta; til följe hwaraf husbonden är förbunden, at, efter
Åldermannens och Byemännens bepröfwande, böterne straxt utlägga,
och må han therföre taga sin ersättning igen af tjenstehionets
lön, och arbete eller penningar af sine husmän och Torpare.
35.
Ther flere byar gränsa tilsammans i Åker, äng och betesmark,
antingen the mötas i öpet fält, eller hafwa Åker och tege
skifte med hwarannan, eller ock äro med gärdegård och stängsel
skilde, böra the i alla delar wara förpliktade, at hålla then
ordning och fred emot sina grannar som By-Ordningarne innehålla
och stadga wid samma böter.
36.
Alla Böter, som efter thenne By-ordning blifwa utsatte, äga
Bisittiarne, efter Åldermannens och Byemännens godtfinnande,
af then brottslige at uttaga; Och ther then, som til böter
förfallen är, skulle wägra at them straxt betala, hafwen the
tå makt at af then gensträfwige taga pant, och läggen honom
sedan wiss tid före, inom hwilken han then inlösa må, försummar
han thet, warder panten til thenmästbjudande försåld, och
öfwerskottet, sedan böterne guldne äro, honom återstäld. Skulle
någon wara så obetänkt, at under en sådan förrättning, med
hugg och slag, eller oanständiga ord öfwerfalla them, som
thenna utmätning förrätta, plikte tå han efter Åldermannens
och Byemännens godtfinnande.
37.
Huru The uti By-Ordningen utsatta böter måge fördelas, lemnas
wäl til hwar och en Bys egit godtfinnande, dock på thet Åldermannen
må kunna hålla så mycket bättre hand och upseende theröfwer
at By-Ordningen til alla delar noga efterlefwas, ty är billigt
at han för sit omak och beswär niuter en del theraf, och at
en del lemnas til Soknens fattige, eller ock anwändas til
något nyttigt samfält arbete för hela Byen: Men at anwända
them til Dricka och Brännewin, eller wid utsatte samqwäm them
gemensamt förtära, ware aldeles förbudit. På hwad sätt thesse
penningar må bäst och säkrast förwaras, samt huru för them
redo och räkning giöras bör, måge Byemännen sig sjelfwe förena.
För öfrigit och som thet icke är giörligit, at projectera
alt thet, som til hwarje ort lämpeligen är; så förmodas at
Byemännen uti hwar och en By lära sjelfwa efter hwarje orts
särskilte beskaffenhet, så inrätta sin By-Ordning, som the
til Byens och Hemmanens nytta och förmon, sinna bäst och lämpeligast
wara; Dock så at thet, som uti thenna By-ordning stadgas,
och til samma ort lämpeligit är, icke må theruti utslutas,
utan fast häldre tilläggas thet, som theruti icke är omrört,
och likwäl then Byens förmon tienar. Och på thet samma By-ordning
må sedan komma til så mycken bättre och kraftigare efterlefnad,
ty skal hwar By, om så åstundas, äga frihet at låta sin By-Ordning
wid Härads Tinget upläsas och stadfästas.
