(1)
Här tyckes en missräkning eller förväxling af namnen Guti och
Graiper hafva insmugit sig i sagans text. Äldste sonen, som
fick nordligaste lotten eller tredingen, torde ej varit Graiper
utan Gute, som, enligt versen, var den äldste ”Gute” är nämligen
namnet på en gård i Nordertredingen och Bäls socken, der Gute
skall bott och hvilken gård af uråldrig tid varit af anseende
och en storgård. Graiper deremot skall hafva egt södra tredingen.
(2) Den tredje brodern, Gunnfjaun eller Gunnfjann,
skall enligt traditionen hafva bott och fått sin lägerstad i
Ardre, der ett 2 kilom. söder om Ardre kyrka, strax till höger
om vägen till Alskog, befintligt öde kapell ännu kallas Gunnfjauns
kapell.
(3) Ännu är bland allmogen bruket ej alldeles
aflagt att låta elden brinna i spiseln hela natten, så länge
odöpt barn finnes i huset, på det att ”de små under jorden”
(alferna, elfvorna) ej skola hafva magt att göra barnabyte.
d. v. s. taga bort barnet och lemna ett af sina (en ”skifting”,
en ombytt unge) i stället; likaledes brukas att när en främmande
kommer in i ett sådant hus denne först går till elden och rör
i den, innan han närmar sig barnet. Stål anses ock såsom ett
godt skydd mot trollen och de underjordiskas magt.
(4) Ett äkta fornnordiskt drag! Vett och klyftighet
stodo i högt anseende bland Nordens forntida folk. Att lägga
en djupare betydelse i orden, än de vid första påseendet tycktes
innebära, var ett urgammalt bruk, hvarigenom man pröfvade mannavett
och ådagalade, att man egde sådant. Tanklöst sladder och snack
ansågs med förakt. Den, som ville anses för vitter och vettig,
måste noga välja orden och tänka sig för, innan han talade.
(5) Den gamla plägseden att af svinmjelten
spå om vinterns blifvande större eller mindre längd och stränghet
är en lemning från hednatiden och juloffren, då svinet, det
åt Frej, årsväxtens gud, helgade djuret, offrades.
(6) Att offra sina egna barn hörde dock till
undantagen och skedde endast i stor nöd; vanliga menniskooffret
var trälar. Sagan bemödar sig tydligen att framställa hedendomens
vederstyggligheter, som förmodligen voro i friskt minne, när
sagan uppsattes i skrift, ty uti gutalagen, hvars nuvarande
redaktion ej kan vara så särdeles mycket äldre än sagans förbjudas
offringar och hednatro, ett säkert bevis på att de ej voro helt
och hållet utrotade, utan ännu stundom öfvades i smyg.
(7) Hall kan betyda både tempelsal och kungs-
eller höfdingasal.
(8) Vi intaga här fornforskaren Hilfelings
(H. reste under 1790-talet flere år i rad på Gotland ¦ned understöd
afbrukspatron Tham på Dagsnäs) beskrifning om detta ställe:
”Strax vid vägen, 900 á 1,000 steg från hafsstranden, presenterade
sig ett hittills på Gotland osedt och ovanligt monument, det
förut nämda Trull-Halds, bestående först af 10 stora och i lika
afstånd f’rån hvarandra stälda graniter, hvilka utgjorde en
cirkel af 14 m. diameter, utom kretsen. Dessa 10 stenar voro
hvar för sig stälda på 3:ne mindre, som mest af de förras tyngd
genom tiden voro nedtryckta i jorden. Höjden af de förra var
vid pass 1,5 m. och vidden, rundt omkring mätte, 3,5 till 4,7
m. Midt på planen af cirkeln var en större granit upprest, vid
hvars fot en något mindre granitsten var liggande. Den förra
var öfver 1,8 m. hög ofvan jorden och 4,5 á 4,7 m. omkring uti
omkretsen. Utanföre tätt vid stenarne, som utgjorde cirkeln,
lågo många hoplagda stenrör, hednagrafvar eller kummel, först
ett för hvarje af de 10 stenarna af 8,3 till 9,5 m. diameter
och 2,4 till 3 m. höjd. Åter tätt utomkring dessa en cirkel
af lika sådana rör kontinuerande sedan i samma ordning på södra,
sydöstra och sydvestra sidorna, 5 á 6 hvarf vid hvarannan, men
åt norr, nordvest och nordost endast 2 á 3 hvarf; dock de längst
frånliggande mindre än de närmaste. De flesta af dessa rören
voro upprifna i midten af skattsökare, hvaruti stenkistorna
på kant af sammansatta kalkflisor nu i flera voro synliga. Vidare
observerades vid afvägen, som löper när intill norr ut, flera
å båda sidor i skogen varande monumenter, såsom rör, uppresta
bautastenar, mindre cirklar, äfven stenar lagda i 3-, 4- och
5-kantiga figurer, hvilka stenar alltid ligga på 3:ne mindre.
På ett ställe till höger om vägen stodo 4 i rät linea uppresta
stenar helt nära hvarandra. Dessa monumenter funnos samlade
inom en längd af vid pass 120 m. och 60 á 70 m. bredd. (Sejd
Hjaller, Troll Hall, hvarpå trollqvinnorna eller prestinnan
stodo när de offrade, pag 99 Thorlums om Thors Hammare)”.
(9) Ändelsen vide, som så ofta förekommer i
slutet af gotländska ortnamn, utmärker skogstrakt, isländska
vejdi. Ordet är ännu qvar i det gotländska ”vid”, men betyder
nu icke växande skog utan till bränsle sönderhuggen ved.
(10) Det var således ofred mellan Sverige och
Gotland. Förmodligen har sveakonungen gjort anspråk på att öboarne
skulle erkänna hans öfvervälde. hvilket desse vägrat, rnen ansett
sig i längden ej kunna uthärda kampen mot en så öfverIägsen
fiende och derför hellre frivilligt ingått förbund med konungen,
än de blottstält sig för att blifva genom eröfring tvingade
dertill.
(11) Gutnisk mansbot var tre marker guld, enligt
15:e kap. gutalagen. Räknar man en mark guld till 8 marker silfvervärde
och silfvermarken till 32 kr. så blir 3 mansbot 2 304 kr.
(12) Hela skatten, efter förr antydda beräkning,
blir endast 1,920 kr. om året, hvaraf kungen fick 1,280 och
jarlen 640.
