Svenska kulturbilder

Svensk kultur?

Svenskar är ganska dåliga på att underhålla sina egna kulturella traditioner. Inte sämst i världen kanske, men definitivt sämst i norra Europa. Under senare år har ett antal kommuner skapat evenemang med historisk anknytning för att locka besökare till sina orter. Näringslivet och köpmannaföreningarna ställer för det mesta upp som sponsorer eller medverkande på något sätt. Baktanken är att det ska gynna ortens företag, skapa arbetstillfällen och att kommunen ska få mer inkomster. Det är sålunda ofta ekonomiska intressen, mer är kulturella, som styr planeringen av evenemang.

Att det finns en vilsenhet och själlöshet är ganska tydligt eftersom många evenemang egentligen är ganska innehållslösa. Jag besökte Fiskefestivalen i Öregrund den 3 juli 2004 och besöket blev lite av en chock, men visar hur vanligt det är att ett gott syfte spårar ur när planeringen görs av okunniga människor.

Öregrund hade via sin hemsida lockat med marknad, festligheter, tivoli för barn, disko för ungdomar, diverse uppträdanden, öppna krogar och inte minst en vacker idyll.

En kilometer utanför centrum fanns en tältplats som var fylld av långväga campare, i stort sett bara ungdomar mellan 14 ­ 25. Redan tidigt på kvällen såg tältplatsen ut som en sopstation där alla gräsytor var täckta av ölburkar, glasflaskor, ofta trasiga sådana, plastpåsar, bylten och kläder, papper, skräp och annat som de tältande bara slängt runt omkring sig. Synen var helt ofattbar.

Dessutom skreks och skränades det, få kunde stå upprätt och knappt någon kan ha varit nykter, möjligen de som körde bil dit. I små grupper vinglade de in mot Öregrund och de bilister som körde på vägen tvingades flera gånga väja för berusade ungdomar som inte kunde styra sina steg. En del ställde sig eller satte sig och urinerade helt öppet intill vägen.

Hamnkvarteren fylldes av gissningsvis ett par tusen personer, 75 procent ungdomar under 25 år. Trots den stora mängden besökare gjorde marknadsknallarna ganska dåliga affärer. Ingen föreföll intresserad av att ens titta vad som såldes och tivoliarbetarna såg ut att vara helt arbetslösa. De försökte förtvivlat sälja en eller annan biljett med dålig framgång.

Folk hade viktigare saker för sig. Det märktes om inte annat på deras tillstånd. Ju senare det blev ju större var känslan av att befinna sig ute på ett böljande hav. Med flaskor och burkar i sina händer vinglade de omkring, ofta schavigt klädda, med keps på sned och piercingar i ögonbryn, öron eller näsa. Flaskor och burkar slängdes ohämmat rakt i marken efter att de tömts och hela hamngatan och näraliggande kvarter var fylld av glassplitter och tomburkar. Flera stackars intillboende fick sina tomter nedpissade eller nedspydda.

Det fanns visserligen sex-sju poliser på plats, liksom några sjukvårdare och socialtjänsten, som plockade av en och annan ungdom deras flaskor. Men de hade snabbt en ny i handen och fortsatte sitt ohämmade drickande. Några välklädda turister, som bodde på Strandhotellet, skakade på huvudet och trodde inte det de såg var sant. De var bedrövade och sannolikt besvikna. Det Sverige som visades upp för dem denna kväll var en del av det nya Sverige, ett supande, ett skränande, ett nedskräpande och allmänt förvirrat folk vars enda intressen föreföll att hälla i sig så mycket alkohol som möjligt.

Det gick att urskilja några enstaka ungdomar, som var nyktra och som var där för att möta vänner och ha trevligt ­ och som dessutom var någorlunda civiliserat klädda. Men de försvann i det böljande havet av berusade ungdomar.

Frågan är naturligtvis hur det kan bli så här. Vad beror det på att svenska ungdomar super och svinar? Beror det på dåliga familjeförhållanden, på grupptryck, på dålig karaktär, eller på något annat?

En förklaring ligger i att arrangemangen ofta är dåliga. Genom att välja rätt slags musik, rätt slags uppträdanden och inrikta sig på kvalitet kan man slippa avarter av det här slaget. Om arrangemangen vänder sig till familjer, kommer fler vuxna med hela sina familjer och då blir det sannolikt lugnare och bättre ordning och dessutom trevligare att närvara. Man vill inte tillbaka till ett arrangemang som besöks av folk som kastar flaskor, spyr och svinar.

En sådan festival bör läggas ned.